Ålderdomssvaghet

Förr utfärdade provinsialläkaren dödsattest. Den som dött var oftast känd av läkaren. Men vilken var dödsorsaken om man skulle välja mellan en uppsättning sjukdomar, som den som dött haft? Minns jag rätt, att den sammanfattande orsaken angavs som åldersrelaterad, dvs  ålderdomssvaghet? Den som blivit gammal kommer att dö. Förr eller senare. Snarare det förra än det senare. Provinsialläkaren hade gjort sitt bästa för att det skulle bli senare, men att det skulle bli någon gång i livet, visste alla. 

En from som dött hade kanske år ut och år in bett ”Vaka över oss” med bönen att om döden kommer i natt (för ”omsider” kan vara i natt) vi ska få uppvakna till själva härligheten. Lägg till en psalmvers, så visste alla en gång till: ”Men om det stilla dödens bud i denna natt hör, det är min tröst, att din, o Gud, jag lever och jag dör.” sv ps 188:4

70+ är en riskgrupp. Jo, så är det. Den största risken är att många i den gruppen missar kallelsen till det eviga livet. ”Gud väckte dig nog, Balderud” på juldagens morgon, men Balderud somnade om – den morgonen som alla andra sön- och helgdagar. Det finns en risk för alla i min generation, den före och den efter, att vi riskerar att gå miste om saligheten. Men hälsorisken? 

Statistik ska tas med försiktighet. Stämmer det att statistiken över telefonnätets utbyggnad i Frankrike korrelerar med siffrorna över gripna för prostitution, återstår frågan om sambandet. Och ska spannet 70-100 år vara ett riskspann som sträcker sig över 30 år, är det, kan jag meddela, ett antal personer i början av 70-talet, som inte förmår uppfatta sig vara 90 om de jämför. Allra minst om de inte har några sjukdomssymptom. 

Kan man göra en normalkurva för risken och den är lika hög för alla som samlats i klustret? 70-100. 30 år. Knappast. Förfallet tilltar och är inte jämnt fördelat från 70 och uppåt. Eller är det så, som jag tror mig kunna läsa, att saken mindre gäller att skydda mig och mer att spara på samhällets resurser? Att dessa i sin tur brister beror på politiska beslut och det är,simsalabim, ett politiskt beslut som gäller 70+. Märkte ni förresten, att det var två skäl som angavs, inte det som hörts tidigare, att andra skulle skyddas från mig?

Det myckna påståendet om hur Covid-19 dödar är nog i sig ett hot mot folkhälsan. Alla blir rädda. I vems intresse är det? Jag skulle tippa Själafiendens. Bara den som är min fiende kan gilla det som nu händer i människor och  i och med det kyrkliga. Det kallas ”ansvarsfullt” att montera ner kyrkolivet. Det  måste vara ett högt skattat nöje i helvetet att bevittna den kollektiva och världsvida skräcken för ett virus, som mängder med människor kanske har haft utan ens att lägga märke till. Jag lyssnar på Tegnell.

Bäst är det förstås på norra Öland, möjligtvis överträffat av råden från Antjeborg. På norra Öland manar kyrkoherden hotfullt, efter att ha anfört att Folkhälsomyndighetens riktlinjer, att riktlinjerna ska tillämpas, ”även på dig som deltar i kyrkans verksamhet och besöker de gudstjänster som kan arrangeras”. Om jag ändå trots myndighets- och kyrkoherdebeskedet tänker besöka en offentlig gudstjänst? ”Tänk efter en gång till.”

Jag tänkte efter en gång till och drog den rätt självklara slutsatsen, att kyrkoherden inte vill att jag ska komma. Nu är det väl närmast en överdrift (om inte en lögn) att förbud för sammankomster med 50 personer kommer att påverka Svenska kyrkans gudstjänstliv så att ”våra möjligheter att ordna gudstjänster kommer att begränsas starkt”. Så publikdragande tycks kyrkolivet inte vara. Inte under lågsäsong på norra Öland i varje fall.

Tänkvärt är också detta:
– Ingen ska behöva känna att man behöver gå till kyrkan för att fira påsk, det ska finnas fullvärdiga alternativ för att fira påsk, säger Åsa Nyström. Jag la särskilt märke till ordet ”fullvärdiga”. Vad kan detta betyda helt konkret? Jag behöver inte gå till kyrkan och “det ska finnas” (slug passivform) fullvärdiga alternativ…

I Antjeborg upprepas att en sådan som jag inte ska komma till gudstjänst, dop, vigsel och begravning. Jag inser att det läggs väldigt mycket mer resurser på att tala om för mig att jag inte ska komma än vad som fordomdags satsats för att jag, Smygebratt och Balderud  skulle komma.

Varför ska jag likväl betraktas som sjuk bara för att jag fyllt 70? Jo, en tidig morgon i veckan vaknade jag och tyckte jag var varm. Hade jag feber? När jag orienterade mig, upptäckte jag tre hundar som tryckte sig mot mig. Inte konstigt att jag kände mig varm. Feber var det inte. Närhet och gemenskap var det.

Från Antjeborg kommer också viktig information från självaste Antje. ”Under de gångna veckorna har kontakterna mellan Svenska kyrkan, myndigheterna och regeringen varit intensiva som aldrig förr. Responsen vi får är tydlig och stark: Det ni gör för och i samhället är ovärderligt. Att ni ställer om och inte stänger ner är i sig hoppfullt. Ni behövs som en röst för hopp, som ett värn för den mänskliga värdigheten och som social aktör.” 

Varför sa Jesus “ve er” när alla talar väl om er? (Lk 6:26) De vackra orden kan inte dölja att kyrkoledningen låter Stilla veckan och påsken destrueras, men maskerar vad som sker med just fagra ord. När Antje ska få till något om Jesus blir det att ”Jesus, om än ofta oigenkänd, vandrar vid vår sida”. För egen del kan jag säga: Han brukade möta mig helt igenkänd i Ord och sakrament. Nu har kyrkoledningen tagit Jesus och lagt honom någonstans, vi vet inte riktigt var. Vi får kolla digitalt och se om vi kan få syn på honom…

Kalmar skriver jag inget om. ”Vi kan inte bjuda in” heter det. Vilka ”vi” det handlar om borde vara oklart. Svenska kyrkan är något mer än den storhet som annonserar. Men också om ”vi” inte kan bjuda in, får alla som vill se, se på distans. Cur Deus homo när han kunde nöjt sig med digital närvaro?

Vad regeringen ville ha för maktmedel skrämde fler än ärrade barrikadkämpar av mitt slag. Men jag hörde argumenten för förändring. Tydligen ska smittskyddet vägas mot demokratin. Om det är demokratin vi ska skyddas emot, kan man förstå det upphetsade läget när det gäller att ställa fram Covid-19 som det livsfarliga hotet mot oss alla. 

I stället för att jag ska vakna en morgon och upptäcka att jag är död, kanske jag vaknar en morgon och finner att den politiska eliten tagit makten över mina tankar, ord och gärningar. Orbán har fått sällskap. Det borde inte förvåna mig. Politiska klasser i alla länder, förenen eder!