Dagsländan måste kompletteras för Modéus II begår sig och ger mer material att analysera, dvs lösa upp.
Den som vill fundera – och vem vill inte det, när det är fredagen den 13:e – läser Modéus II i Aftonbladet. Han kommer att få beröm av andra professionellt religiösa. De gillar truismer och de ogillar en intellektuell hållning som granskar resonemang. Det floskulösa men inkännande hos Modéus II värderas alltså högt. ”Sans och inkännande måste gå hand i hand” är en sån där uppskattad fras. Ingen tjänar på panik, heter det också. Vem vill invända? Varje sergeant och fänrik i den gamla krigsmakten visste detta, och hade tränats att hantera panik i truppen.
Modéus II vill få oss att lita på att alla gör sitt bästa. Han har aldrig gjort militärtjänst utan gått omkring som präst för ungdomar i Hässleholm, tror jag. Alltså vet han inte vad vi andra övats för: ”Det värsta inträffar vid sämsta möjliga tillfälle. Planera för det.”
Den bygdefilsofi Modúes II torgför är knappast invändningsfri. Må vara att det sägs att vi står ”i beredskapsläge mot en osynlig fiende” – men vad nytt i detta? Morsan skulle sagt att det gäller för cancrar också. Och en biskop skulle förstås säga, att fienden går omkring som ett rytande lejon och är dagligdags en destruktiv kraft. Inget nytt alltså. Och riktigt osynlig är inte fienden, inte för den som har ett mikroskop och inte för den som har en teologi. Förresten kanske ett virus kan vara konstruktivt på sitt sätt? Som ett verktyg för omvändelse, menar jag.
Modéus II kör det där med livets skörhet och spelar på rädsla. De religiösa älskar sådant. De rädda ska 1. samtala och för detta tarvas 2. en lyssnande medmänniska som inte har bråttom. Därtill finns 3. ett kyrkorum till vilket vi smyger ”i hemlighet”. Jaså? Verkligen? 4. I kyrkorummet får oron plats liksom hoppet om framtiden. Hur då? Det fattar inte jag. Men det religiösa svaret ger besked: 5. Kyrkans uppdrag är att be för världen och särskilt angeläget är det att be för äldre och sjuka och för flyktingströmmarna. ”Bönen är mer förhållningssätt än ord” – och det borde väl Jesus ha sagt till lärjungarna när de ville att han skulle lära dem be. Nu griper detta tillbaka till 6. människans uråldriga erfarenhet att vi inte förfogar över livet eller äger villkoren.
Det var det hela.
Den som vämjes över detta religiöst påståeliga är en helt frisk person och är denna person därtill kyrkokristen kanske frågan om vad Modéus II inte skriver blir väl så viktig. Finns inte Kyrkan till för att ge de större perspektiven genom Ord och sakrament? Vore det inte läge att förkunna det vi fått oss anförtrott – evangelium. Givet att människor är oroliga och söker svar?
Jag betraktar inlägget i Aftonbladet som en speciminering i tiden.
Här: https://www.aftonbladet.se/debatt/a/504wBW/ingen-tjanar-pa-en-okande-viruspanik