Om det är mer än 9 sidor kostar det pengar. 10 sidor 50 kronor och fler 2:- per sida från sida 11. Det har stiftsfullmäktige i Luleå beslutat. Domen mot konfirmationsprästen, avkragning, är på 24 sidor. Jag får en faktura på 78:- om jag räknar rätt. Eftersom domen är omaskad, vill jag inte lägga ut den. Men ett korrekt referat kan ni få.
Domkapitlet i Luleå kan förleda oss att tro att förutom de tre i vigningstjänsten och domarledamoten är det ett ålderdomshem som brunnit och nu utgör ett domkapitel. Saken? Det kom genom Ritvaelsa Seppälä en anmälan mot konfirmationsprästen. Denna Seppälä har funktioner i domkapitlet som föredragande och närvarande, men inte under den aktuella punkten på dagordningen. Reflektionerna göra sig själva. Om jag sammanfattar är anklagelserna:
Samkönade relationer. Konfirmationsprästen har påstått att Gud inte vill hbtq-relationer utan har skapat man och kvinna för en livslång relation. Människans fira vilja efter syndafallet gjorde att homosexualiteten kom in. Hållningen var: Älska syndaren men inte synden. En konfirmand blev upprörd och åkte hem från lägret men kom tillbaka. Domkapitlet tillsatte en utredningsgrupp som ville tala med alla konfirmanderna den 11 oktober, alltså rätt lång tid efter den 15-30 juni. Man behöver inte vara rymdforskare eller docent för att inse felkällorna då. Några resonemang om detta, t ex gruppsykologiska aspekter, för inte domkapitlet.
Det andra är att konfirmationsprästen förnekat evolutionsteorin. Kan man noga taget förneka en teori? Nu förlorar jag mig in i vetenskapsteoretiska överväganden bortom horisonten för domkapitlet i Luleå, som mestadels vandrar i mörkret. Det förgripliga är att konfirmationsprästen sagt att människan är skapad till Guds avbild. På detta svarar domkapitlet närmast klassiskt: ”Vi härstammar från aporna, pastorn. Ska det vara en banan, pastorn?” Nähä, det var visst en sketch, men domkapitlet är i häradet.
Ankalgelserna preciseras:
Konfirmationsprästen skuldbelägger personer med annan läggning än den heterosexuella och brister i solidaritet med Svenska kyrkan genom att förneka evolutionsteorin.
Domkapitlet tar sig an frågorna under ledning av den teologiska ledaren i stift. Vi får veta att det alls inte är självklart vilken roll Bibelns olika texter ska spela som etiska auktoriteter. Människan har nämligen enligt Luther blivit utrustad med ett förnuft som kan vägleda henne. Det tror jag inte ett ögonblick att Luther sagt, han som kallade förnuftet en hora! Men den metod som domkapitlet följer är att utsagor i Bibeln som inte är förenliga med det övergripande budskapet, kan man förhålla sig kritisk till. Men skulle gärna vilja veta vilket det övergripande budskapet är. Jesus är Herren?
”Vi har också anledning att förhålla oss kritiskt till sådana påståenden i Bibeln som är oförenliga med vad vi på annat sätt och på goda grunder har blivit övertygade om.” Där försvann Uppenbarelsen. Domkapitlet och den teologiska ledaren kommer inte att hitta den igen.
Sexualitet kan förknippas med många olika värden och vad som är naturligt behöver inte vara detsamma för alla. Nähä. Så vad är naturligt när karlar går på bordell i den borgerliga anständighetens Frankrike? Jag bara undrar. Och är det så galet med män som reser till unga flickor i Thailand eller med Sugar-Daddys? Alla kan väl få någon fördel av arrangemangen? Samhället förändras och nya typer av mänskliga behov aktualiseras, som domkapitlet anför. För domkapitlet kanske det handlar om 50 nyanser av grått?
Anklagelsepunkten mot konfirmationsprästen blir egentligen 2005 år kyrkomötesbeslut. Den som anklagas är prästvigd 1991 och det är då oklart vilka löften som brutits genom ett senare inskott av det s k kyrkomötet.
Bibelns bärande berättelser hör till något inte avslutat och ”vårt tänkande om Gud är en evolutionär process”. Traditionens uppgift är att hjälpa tolkningarna framåt. Säg det till dr Luther, nävisst. Det var det man sa och han sa emot. Om jag hör en hel del av detta i ett gammal, föråldrat, teologiskt paradigm så kommer i texten (s 19) det verkligt överraskande: ”Svenska kyrkan är intresserad av att söka sanningen, söka samverkan och förståelse.” Detta är en mening att brodera och sätta på väggen och en uppseendeväckande nyhet för många av oss.
Domkapitlet ser allvarligt på vad som framkommit. Konfirmationsprästen har enbart beskrivit sin egen hållning. Det är att ”vilseleda i och med att det uppfattas som ett uttryck för Svenska kyrkans enda och allmänna hållning”. Detta är oförenligt med prästeriet. Men förutsätts inte det som skulle bevisas här?
Konfirmationsprästen har ”vid upprepade tillfällen så starkt motsatt sig Svenska kyrkans vetenskapssyn gällande evolutionsteorin samt tolkningar, beslut och ställningstaganden i hbtq-frågor att det uppfattas illojalt samtidigt som det uppfattas som ett ifrågasättande, misstycke och skuldbeläggande av hbtq-personers livsval. Domkapitlet finner att konfirmationsprästen brutit mot vigningslöftena. Det är inte dåligt. Men var beskrivs den vetenskapssyn Svenska kyrkan gjort till sin?
Sedan kommer det mesta och det bästa: ”Genom att vid undervisningstillfällen för konfirmander enbart ge uttryck för sin personliga tro och sina åsikter i de aktuella frågorna bedömer domkapitlet att N N dessutom utgjort ett salighetshinder och därigenom också allvarligt har skadat det anseende en präste bör ha.”
Salighetshinder! Det är sannerligen en klen Frälsare och en svag Helig Ande vi hålls med, må jag säga. Jag trodde i min enfald att salighetshinder inte var andra människors göranden och låtanden utan snarast sådant som mitt eget, grova oförlåtna synder och ”leda vid Guds Ord”. Domkapitlet utgör annars i sin helhet för varje trogen själ just ett salighetshinder.
Domkapitlets slutsats? Själva konfirmandprästens olämplighet kan inte avhjälpas.
Konfirmationsprästen kan bara avstjälpas.
Hopplöst fall.
Detta var det hela och jag var angelägen att hinna skriva innan julfriden går in.
Domkapitlets utredning kom utan att vara maskad. Offentlig handling. Om jag hade varit präst, hade jag måhända till min förman i tjänsten bett om arbetsbefrielse under julhelgen eftersom jag ska utlägga evangeliet och kanske därmed bli personllg och då kan utgöra ett salighetshinder. Den risken vill väl ingen ta? Mirum est si sacerdos salvetur, det är sant. Men ska präster i Lulestiftet ta risken när alternativet är att sitta med glögg och annat och därmed undkomma faran att bli ett salighetshinder. Passa er för den teologiska och andliga ledaren annars. Och minns att vi härstammar från aporna när ni ser banernas på fruktfatet i juletid.