Det är mycket som händer i vilda västern numera och det är väl lika bra att nyheten delges er. Har ni förresten lagt märke till hur mycket nytt som sländas fram här? Det är ett mönster som borde bekymra att den kyrkliga pressen oftast inte ligger på framkant. Det gör för den delen inte aftonpressen heller. Idag har Expressen ett uppslag med gamla nyheter. Expressen kostar 27:- numera och erbjuder sålunda en hög repriser till högre priser. Förvånad?
En stolt transmamma har anmält en präst i Bohuslän: ”Min önskan är att han inte längre får kalla sig präst, inte får ha kvar sin krage då jag vet att svenska kyrkan oftast inte står för dessa åsikter.”
Varför?
Prästen har skrivit en insändare i Bohusläningen. https://www.bohuslaningen.se/åsikt/debatt-och-insändare/våga-vägra-pridefestivaler-1.16923884
Anmälaren sammanfattar: T ex hänvisar prästen i insändaren ”till psykiatrin om man är transexuell [sic] istället för en korrigering. I insändaren kritiserar han även pridefestivaler och föräldrar som låter sina barn gå med i tåg.”
Själva poängen i anmälan?
”Detta är inte acceptabelt 2019 och jag gör detta såväl med ett mammahjärta som med ett medmänsklighet. [sic] I insändaren kränker han även mitt barn, min dotters rätt att få vara och känna sig hel.
Var går gränsen?
Hur lågt får han sjunka i sin ’yttrandefrihet’?”
Anmälan är per post skickad från stiftet till prästen, som bör ha fått den i dag.
Den stolta transmamman anger nog alldeles korrekt att vi diskuterar yttrandefriheten och för Svenska kyrkans del själva den åsiktsfrihet också en präst måste få ha. När det handlar om att bli kränkt av att någon har en annan mening, är detta en samtida farsot, farlig dessutom. Det skulle alls inte ha varit svårt att enkelt förklara att en anmälan av detta slag har Domkapitlet inte att göra med. Tryckt text ansvarar ansvarige utgivaren för: Bohusläningens chefredaktör. Ska denna text tas någonstans så är det till tryckfrihetsåtal. Domkapitlets tjänstemän borde vetat att avvisa anmälan, på inget sätt befatta sig med den. Hur lågt kan en präst sjunka i sin yttrandefrihet?
Vi kan gå in i argumentationen dock – för en slända är inte ett domkapitel.
Sakfrågan om könskorrigeringar blir komplicerad givet att någon fått för sig att konfirmandprästen inte ljög: ”När Gud skapade dig, skapade han något fint och värdefullt!”; Något prima, inte något sekunda som måste korrigeras eftersom Skaparen gjorde fel. Den sortens folk läser inte utan intresse rapporter om lyckade psykiatriska insatser för att stärka det de uppfattar vara skapelsegivet och gott. Men samtidigt läser de Torsdagsdepressionen och inser, att nu är det transfrågorna som gäller. Jag undrar ur djupet av mitt hjärta vad ärkebiskop Bertil Werkström sagt nu. Räkna mig till godo att jag inte nämner Giertz och Gärtner. Det har gått rätt långt sedan Holsten Fagerberg ville ha en (privat) välsignelseakt för homosexuella/lesbiska för att det inte skulle bli problem med samkönad vigsel (för något sådant ville Holsten icke).
Årets Pride-ambassadör i Gävle (rätt långt från vilda västern men i alla fall) blev församlingsherden Sven Hillert. ”Genom sitt sätt att vara och verka, representerar han en öppen, modern, kompetent och relevant folkkyrka; där olika människor kan mötas och samverka i viktiga frågor. Vi är många i Gävle som känner att Sven förmedlar, inte bara tro, utan även ett stort hopp. Hopp om att vi tillsammans kan göra skillnad, att kärleken är större och att Gud (vilken sådan man än tror på) aldrig stänger någon människa ute.”
Det lät något. Men den ”gud” som här avses med begreppet ”vilken sådan man än tror på” är inte den Gud som uppenbarats som Fader och Son och Helig Ande. Vi talar i stället om en gudskonstruktion och sannolikt är denna ”gud” en projektion av intressen i det egna och i samhället. Men det är intressant att i alla Pride-sammanhang ska Svenska kyrkan spela roll – utom i Bollnäs. Det firas regnbågsmässor i en ”kärlekens och regnbågens gemenskap”. Jag läser innantill: ”Vi delar bröd, fred och låter oss fyllas med kraft inför framtiden.” Här ser ni en öppen, modern, kompetent och relevant folkkyrka. Hade jag beskrivit vad som nu är som en framtidsversion i början på 1970-talet hade prästänkorna i Växjö stift dräpt mig.
Tillbaka till Vilda västern.
Är det så som min etiske vän frågat att vi fått en ny tolkning av vad prästlöftet innebär, det där med ”ingen till anstöt” eller ”föredöme” i meningen ”det anseende en präst bör ha”? Jag ställer inte frågan om vilket anseende en apostel bör ha (Petrus och Paulus t ex… ) Det handlar om att fullgöra ett uppdrag i överensstämmelse med den värdegrundsgemenskap som upprätthålls och som prästen vinner anseende genom att inte avvika från. Vilken denna värderingsgrundsgemenskap är, definieras efterhand, dvs efter de behov som uppkommer.
Här krävs ett icke obetydligt mått av fingerspetskänsla hos en präst, samma hållning som på sin tid kännetecknade en lanthandlare. Det blir ett förhållningssätt mindre anpassat efter en Herre och mer efter en kundkrets. Och denna kundkrets kan bli kränkt. Det visste lanthandlaren. Det vet prästerna. Då vet de att inte sjunka lågt när det kommer till yttrandefrihet, åsiktsfrihet eller trosfrihet. Anpasslig och hukande blir hållningen.
Kommer denna nyhet om den anmälde prästen i Bohusläningen, GP och Torsdagsdepressionen nu? Minns då var ni först stötte på den. Det kan vara ett swish-argument förresten.