Vi sätter ut vaktposter för säkerhets skull. Vår säkerhet. Jag undrar om inte en bra post inte bara iakttar vad som sker utan också intuitivt anar vad som kan ske och slår larm i god tid. Om det är falsklarm är detta bättre än ett uteblivet larm, det är en sanning som upprepats för svenska soldater av gammalt gott märke. Men jag medger, av egen erfarenhet, att det kan ta några sekunder inte bara att se när något är fel utan förstå vad det är som håller på att hända. Om posten saknas på poststället, är den första reaktionen att se efter om posten flyttat sig (gått för något avsides bestyr) men sedan går larmet. Det handlar inte om särskilt många sekunder så går larmet. Fråga mig, jag har larmat och sett effekterna samt fått lite beröm för rådighet.
Det här sättet att tänka, iakttagelse och intuition, är en konst som övats med skattemedel. Det gör mig sålunda häpen över att förstå att så många vägrar se. Den franske filosofen Clément Rosset talar i boken L’invisible (Les Editions de Minuit, 2012) om anti-perception, vägran att se det som finns framför ögonen av, säg, ideologiska skäl. Detta är ingen ny insikt noga taget. Det där med täckelset för ögonen eller vägran att inse är ett bibliskt tema. Fakta finns framför men somliga vägrar ta in det uppenbara. Aposteln Paulus förklarar men kommer inte runt sin egen förvåning. På sitt sätt talar hans egen erfarenhet. (2 Kor 3, Gal 1 och Apg 9)
Ta ett par exempel.
I sydost
Fader Franciskus Urban som blev av med jobbet därför att hans ortodoxa värderingar stod i strid med Litorina-skolans värdegrund är en del av ett mönster på fler håll i världen. Den kristna tron är en avvikande tro och livshållningen lika avvikande. Den i Sovjetunionen präglade rektorn kanske varsnar det tydligare än andra och för över det sovjetiska tänkandet och agerandet till Karlskrona. Vad tycker vi om det? Hur larmas om saken? Torsdagsdepressionen ser inget och säger därför inget. Ledarkommentarer i andra media – eller uppmärksamhet i det som kallas riksmedia – måste vi efterlysa. Smålandsposten har något, men annars? Är det så få som fattar hur viktiga de grundläggande fri- och rättigheterna är? Och få som intellektuellt intuitivt (där satt den!) förstår konsekvenserna?
Det belysande i Litorina-fallet är att konflikten inte alls handlade om något tjänstefel eller olämpligt beteende. Det var fråga om värdegrund, ett tankebrott. Så presenterades saken och så ska den hanteras. Nu ska man inte begära att en fridsam munk ska stiga fram, men nog vore en för rektor Agrita ovälkommen uppmärksamhet verkligen välkommen? Det är i demokratisk ordning beslutade medel som skolan tillförs och det beslut hon drivit fram är allt annat än ett beslut i enlighet med gällande svensk grundlag.
Journalistik, sedvanlig
I nyhetsförmedlingen visste Blekinge Läns Tidning och Smålandsposten berätta att ”den stridbare debattören, kvinnooprästmotståndaren och prästen Dag Sandahl skrivit om den” (händelsen alltså, DS) – men vad som skrivits fick vi inte veta. Jag kunde ha presenterats som docent i kyrkovetenskap eller som en i Blekinge med omgivande landskap (Skåne, Småland och Öland) ärrad och ansedd krigare, sålunda i varje fall i forna dagar i hög grad stridbar, från KA 2. Det hade gett ännu en lokal anstrykning, men också antytt att en kompetent person skrivit om fallet. Nu ersattes detta av en i sammanhanget obegriplig glosa. Vi kallar detta journalistik.
Begåvade läsare gav sig in på nätet och letade upp sländan. Men nog borde vi ha en viss vakttjänst mot den här sortens slappa och därmed farliga journalistik. Endast min blygsamhet (eller min gentlemannamässighet) förbjuder mig att ringa journalisten och förkunna, att jag har fler böcker om journalistik i mina hyllor än hon har om teologi. Jag har undervisat journaliststudenter och journalister på högskolan i Kalmar och FOJO. Jag skryter inte. Jag skriver bara som det är.
Medge dock att det är märkligt hur lite murvlande vi ser. Torsdagsdepressionen?
Vilda västern igen
The Rapwoman är ledsen. Hon ”stör”och det är hon ledsen över, men ”hoppas att ni alla har det bra så här i sommaren”. Polisen har kontaktat och hon har haft möte med polisen eftersom vid två tillfällen (”2 händelser”) hotfulla situationer uppstått i kyrkorum som hör till Svenska kyrkan. Ska en väktare be om ursäkt för att han/hon stör? Man undrar. Nu vill hon veta om ”gudstjänster störts eller medarbetare/församlingar utsatts för hot av ideologiska eller religiösa skäl.” The Rapwoman fetade texten, som ni förstår. Men denna fråga, utsänd den 1 juli, har inte satt några spår i media. Polisen inskärpte vikten av att polisanmäla. Tala om Vilda västern. Sånt här hände inte vid den tid då Giertz och Gärtner var biskopar.
Vore det dock inte högst intressant att få veta vad för slags händelser detta handlar om? Hotfulla situationer? Är det veganer eller vad är det för några som hotar? En alert kvällstidning hade kunnat göra något ”förunderligt och märkligt, omöjligt att förstå” av detta. Men i Torsdagsdepressionen kanske vi kunde fått läsa något i alla fall? I klartext. Bör vi sätta ut post i vapenhusen? Avtecknar sig i två händelser något som vi inte sett på 800 eller 900 år i Sverige och är det samma mönster med händelserna i Karlskrona då Franciskus Urban skulle väck? Ni kan få en bibelreferens till. 1 Petr 5:8-11.