Nu snurrar händelserna i Karlskrona vidare och jag noterar skillnaden. En präst i Svenska kyrkan som blir illa hanterad, exempel på sådana finns, står rätt ensam. En präst i en orden ser, kanske själv förvånad, sin sak dras runt i världen. I USA och i England liksom förstås i Norge uppmärksammas sovjetfasonerna i Karlskrona. Det bli för Agrita svettigt under armarna. När lokalmedia får tag i historien blir det lokalt svettigt under samma armar. Hon är ju beroende av sitt goda rykte, annars är hon körd.
Om hon försöker komma undan med att påstå att fader Franciskus Urban och hon under årens lopp haft meningsskiljaktigheter, hade det argumentet kunnat hålla. I Sovjetunionen. I Sverige hör det till uppgiften som skyddsombud, vilket Franciskus Urban var, att just ha skiljaktiga meningar. Annars behövs inte skyddsombuden. Men detta är självfallet, jag upprepar: självfallet, en tanke som inte kan slå den fd sovjetmedborgaren.
Då finns skäl att hålla fram vad anklagelsen handlat om. Ett åsiktsbrott. Den gammalkatolske prästens ortodoxa värderingar står inte i överensstämmelse med skolans värdegrund. Risken just nu är förstås att begåvade journalister och opinionsredaktörer genomskådar saken. Sydöstran och BLT har inte krav på partilojalitet för medarbetarna. Sådana journalister förstår vad folkhögskolerektor Agrita inte fått kläm på.
Att saken är principiellt viktig är inte svårt att förstå för de demokratiskt fostrade, vi som i skolan med dess samhällskunskap drillats i frihetsfrågorna. Krav på åsiktskonformitet är oförenliga med tanken på mångfald. Och då gäller det att stenhårt stå upp för mångfalden också mot, och just mot, mäktiga dominerande normsändare. Ifrågasättandet är själva livshållningen.
Varför är jag sålunda kristen?
Jag ifrågasatte systemet.
Och den gamla insikten håller. Det finns ingen anledning tro ett förhållande som etablissemanget inte ivrigt förnekat och försökt spela bort. Matt 28:11-15 Han har verkligen uppstått! Om ni undrar. Han har uppstått också om ni inte undrar…
Kom ihåg den stackars abbotten i Nydala som skulle vara på ordenskoncilierna som hölls varje år i Oxford, Paris,Köl och var det nu kunde vara. Från de småländska skogarna var detta ogörligt. Han fick komma vart tredje år. Men hans informationer var viktiga. Nu sker informationsflödet blixtsnabbt på nätet, men hållningen är densamma. En för alla och alla för en. Uppmärksamheten kan bli överraskande i Karlskrona med omnejd. Säg det till folkhögskolans tillskyndare!