Jag fattar att alla vill ha repliker från aKF:s öppna arbetskonferens om populismen. De kommer. Men dagen har varit för splittrad så det får anstå tills tankarna är samlade. När det handlar om viktiga ting krävs eftertanke. När det handlar om Pride behövs ingen tanke alls. Inte heller när det handlar om klimatet, har jag nu förstått. Dom lurar oss. Vilka? De enkeltänkande och klimatfascisterna. Bådadera kräver uppställning för den förhärskande normer. Jag säger lugnt: ”Samma fascister här som där.” För klimatfascisterna fungerar nu Greta som Horst Wessel på sin tid. Fast Greta har inte fått någon sång sig tillägnad. När jag såg att det finns Greta-böcker blev jag först uppmuntrad, men sedan uppbragt. De handlar om Greta Gris och är perfekta böcker för småttingar som vill titta, leka och peka. Bör vi inte kräva ett nytt namn på svinaktigheten nu när det är som det är?
I Växjö firas Pride. Svenska kyrkan har en pride-general, avlönad av kyrkomedlemmarnas surt försnillade slantar. Detta är en fest för alla, får jag veta. Understöd kommer också från Svenska kyrkan Alvesta församling. Regnbågsmässa och församlingskväll på temat ”Pappa, pappa, barn”. Svenska kyrkan är normbildande på alla sätt utom sitt eget. Inför kristligheten i Alvesta står jag mest främmande – och det står jag för.
Tillbaka till Växjö. Den tidigare kv*nn*pr*stm*tst*nd*r*n domprosten Meakin (organiserad sådan i två kyrkor, han slår oss alla!) beskriver hur han som munk fick vara med om att ett hopp skapades hos vissa om en ändrad syn på homosexualitet. I Sverige hamnade han i samma diskussion igen. Jaha. Vi återkommer strax till domprosten.
Nå: ”Fortfarande råder delade meningar i Svenska kyrkan, men fakta är att 1994 kom partnerskapslagen och 2009 äktenskapslagen för homosexuella”. Journalisten Marie Fransson vet att berätta (och jag betalar för den faktaspäckade Smålandskomposten). Men var det verkligen 1994 som Svenska kyrkan gick in för offentlig partnerskapsvälsignelse?
Hav tröst! Pride-generalen Elin Sundelin säger: ”I dag tycker inte konfirmander i kyrkan att det här är något konstigt, men det gäller att bevara det. Att inte slå sig till ro.” Det kan man kanske tycka men vi som varit med ett tag inser att det där med att inte slå sig till ro bara är ett uttryck i konflikt frågor, aldrig när det gäller mission bland hedningar i Växjö till exempel. Så ser vi vikande siffror. Det blir så när det konfirmander tycker eller inte tycker blir norma normans.
Domprosten Meakin är stolt över att HBTQ-frågan lyfts och lett till förändring på kort sikt. Varför är just han stolt? Har han gjort något särskilt, något vi inte vet något om? Jag undrar. Men hans deklaration är tydlig nog, den vill jag minnas: ”Grunden är att kyrkan är en gemenskap som ska se till att alla som vill ska känna sig inkluderade.” Vacker och innehållslöst skitprat!
Jag gör ingen poäng att Meakin på sin framgångsväg är inne i sin tredje kyrka och än mindre en poäng av att han är en migrant, som tagit jobb från dem som är födda i landet. Ingen alls! Har jag uttryckt mig tillräckligt klart? Men Meakin hör till den elit, som utan vidare finner sig väl med det förhållandet, att det han beskriver inte ska vara, i sanning gäller en uppsättning av oss, vi som förfrämligats i vår egen kyrka. Hur tänker nu Meakin, när han pridat färdigt, förverkliga det program han säger sig stå för? Gå till storm mot Modéus II? Mot de partipolitiska kyrkopolitikerna? Mot kyrkomötet? Mot kyrkoordningen? Skriva inlägg i pastoratets tidskrift? Jag tror jag kommer på mig själv med att i grunden tycka illa om Christopher Meakin. Han poserar bara. Mitt ogillande har han sannerligen förtjänat. Jag är nämligen en generös typ.
Generalen och domprosten har städslat Mark Levengood som önskegäst till firandet. Han bekänner sig till katolicismen. Jag betalar tydligen 3.192:- för att hålla mig med Smålandskomposten. Vad är det för journalist som inte förmår ringa till den katolske kyrkoherden i Växjö och fråga vad han tycker om att en romersk katolik blir pride-ikon? Kunde det inte varit värt en god del av prenumerationsavgiften om det visat sig, att han inte uppskattar den levengoodska visiten? Vad hade kyrkoherden sagt om samkönat äktenskap? Och vad är det Levengood kan uttrycka som inte Meakin själv kan få ur sig för den lön han redan uppbär, eller av den avlönade generalen själv? Intresseklubben redovisar ett stycke vetgirighet. Vi är i Småland. Vad kostar en Levengood? Eller skulle journalisten skaffa oss stuff for thoughts genom att helt enkelt fråga Kardinalen, när vi nu har en som är den Ranghögste i svensk kristenhet? Jag menar ungefär som Sven Stolpe, när han vid sin doktorsdisputation uppmuntrande sa: ”Mina herrar, genera er inte” för att få upp dem just till disputation.
Nu ska jag lugna nerverna, men jag konstaterar enkelt att Svenska kyrkan i det lokala fungerar som ideologiproducent i HBTQ-frågan. Spegel eller förstärkare av rådande ideologisk makt. Välj alternativ själv eller välj båda om så önskas.