Rev, Dr Imberg

Jag försöker sätta mig in i materialet kring dr Rune Imbergs avkragning. Beslutet fattades av Göteborgs domkapitel den 17 januari 2019 och gäller omedelbart.

Rune Imberg skrev ett brev till domkapitlet, som stämplades in den 13 april 2018. Han meddelade att han bröt med organisationen Svenska kyrkan men uppenbarligen inte med Svenska kyrkan. Distinktionen är avgörande. Varför denna markering? Dr Imberg förklarar. Organisationen Svenska kyrkan har avlägsnat sig från sina skyldigheter gentemot oss, kristna och präster. Han har inte brutit sina prästlöften och hävdar inget annat än hans vigningsbiskop gjorde. I fortsättningen kommer dr Imberg ”därför uteslutande att erkänna Missionsbiskopen i Missionsprovinsen i Sverige som min förman och biskop.” Odiskutabelt är dock, skriver han, att Susanne Rappman blivit stiftschef i Göteborg och kallar hon på honom, kommer han. Han ser henne dock inte som andlig ledare och biskop.

På dr Imbergs brev finns ett delegationsbeslut den 25 april antecknat: ”Inkommen skrivelse föranleder i nuläget ingen åtgärd. Ärendet avskrivs. / +Susanne Rappmann”

Glöm nu inte denna anteckning! Den kan få stor betydelse.

Jag låter sakfrågan stå över, men nog skulle man vilja veta hur detta avskrivna ärende föranleder domkapitlet att tillsätta en utredningsgrupp som den 15 oktober kallar in Rune Imberg, som sålunda infinner sig. Utredningsgruppen och dr Imberg talas vid i 45 minuter, sedan behövs en paus. Återkommande anför utredarna frågor om lojalitet. Det är egendomligt i just en evangelisk-luthersk kyrka, för det är som att höra ett spöke från anklagelserna mot dr Luther. Vi kan ta upp det temat i en senare dagslända. Utredningsgruppen tycks ha fattat föga av de komplikationer dr Imberg pekat på. Ledamöterna tycks fråga enfaldigt, det blir den enfaldiga slutsatsen.

Den 13 november 2018 sammanställdes vad domkaitlet skulle pröva. ”Genom vad Rune Imberg gett uttryck för har han brutit de löften som han har givit vid sin vigning.” Det är ingen vild gissning att biskop Bertil E Gärtner inte skulle hävda just detta. Dr Imberg påpekade att hans brev förefaller komma i konflikt med prästlöftena, men så är det i verkligheten inte. Han står fast vid den uppfattning han hade när han prästvigdes.

Domkapitlet beslöt avkraga dr Imberg den dag som var hans prästvigningsdag 31 år senare. Det kan inte hjälpas att de som vanligtvis brukar fundera, hajar till över detta faktum. ”God works in mysterious ways”. Försöker Anden sägs något till oss?

Så läser vi domkapitelsprotokollet §7, Tillsynsärende S 2018-0547. Det inleds så: ”Biskop Susanne Rappmann deltog inte i överläggningarna eller i beslutet och var inte heller närvarande i lokalen. Hon lämnade lokalen innan Rune Imberg anlände.”

Varför gick hon?
Det kan vara därför att hon stod fast vid att ärendet inte var ett ärende. Hon hade ju skrivit av det i april månad året innan. Men borde hon lämnat då?
Det kan också vara så, att hon uppfattade saken gälla inte biskopsämbetet utan henne som person och att hon då skulle vara jävig. Det är i all enkelhet att bedöma som helt fel tänkt. I vilketdera fallet borde hon lämnat ett votum, så att saken kunnat begripas.

Märk då att media alls inte skrivit om denna sak. Torsdagsdepressionen – nada. GP – intet. SvT som vi skattefinansierar – ne rien och så fortsätter det. Borås Tidning och Hallands Nyheter – njet, men de borde kunnat förstå att saken är av intresse även om de kanske inte sett det egendomliga att just i en episkopal kyrka en präst avkragas av ett domkapitel utan biskop närvarande. Däremot satt den kyrkopolitiske kommissarien Björn Andersson på plats. Det enda han fömått uppfatta är självfallet bristande lojalitet. För en kyrkopolitisk kommissarie är detta tillräckligt som förbrytelse. Och inte bara för honom. Enfaldiga, och fler sådana satt i domkapitlet, tänker så.

Nu räcker det för dagen om ni förstår hur jag menar. Varför har jag envisats med att skriva ”dr Imberg” om Rune? Domkapitlets utredningsgrupp kallar honom konsekvent ”Rune”, det är familjärt på sitt sätt men på en helt fel stilnivå i ett tillsynsärende. Ett fel bland många, tänker jag.