Krönikor kommer då och då och jag har en tanke som ska utarbetas så fort jag fått lite mer material. I går läste jag dock Yascha Mounks bok The People vs. Democracy (Harvard University Press 2018). Underrubriken lockade: Why our Freedom is in Danger & How to Save it. Mounk skräms mest av tanken på romarriket, när Tiberius Gracchus valdes till tribunal år 133 f Kr. Hans välde kom att slås ned med våld och så fortsatte det i decennier när nya härskare trädde fram men republikens underliggande problem bestod. Folket mot eliten. Det blev väl inte fred förrän med kejsar Augustus (men det skriver inte Mounk). Något fick jag tänka själv.
I boken finns också den sedelärande berättelsen från Neros kejsarhov. Nero (37-68) hade ihjäl alla som hotade hans makt, som vi vet. Senatorn Florus kom från en inflytelserik romersk familj och nu befallde kejsaren att Florus skulle dansa vid skådespelen. Om han inte gjorde sig själv till åtlöje på det viset (förödmjukelse var avsikten) skulle han nog avrättas. Florus uppsökte stoikern Agrippinus. Stoikernas grundhållning var som bekant den, att med rätt filosofisk övning kan man alltid besegra omständigheterna.
Agrippinus gav inte det råd man kunde förväntat: ”stå emot tyrannen!” Han sa i stället: ”Gå och delta i spelen.” Florus blev förvirrad: ”Så varför deltar inte du i kejsarens spel och lekar?”
”Jag har inte ens kommit på tanken”, sa Agrippinus. ”Var och en som överväger att tänka så, har redan förlorat sin karaktär. Föredrar du livet framför döden? Visst. Är nöjet att föredra framför smärtan? Självklart. Du säger till mig: ’Kejsaren hugger huvudet av mig om jag inte deltar i hans spektakel’– så gå då och delta i spelen. Jag gör det inte.”