Dag Sandahl

Nu har jag kommit i den åldern där gamla vänner möts på begravningar. Jag sa: ”Vi ses på nästa begravning. Eller ni!” Vad är en fin begravning? Jag vet inte. Kanske väl tänkt och ordnad, kristligt anständig och – om det är begravningsmässa – sakramentalt säker. Det sista skrivna är nog det mest anstötliga eftersom jag … Läs mer

Strindbergsfejden var en sak. August Strindberg drog ut för att göra ner Heidenstam, C.D. af Wirsén, Ellen Key och Sven Hedin (andra att förtiga). Det var ett liv och ett kiv, kan man säga. Uppgörelser blir sådana. Nödvändiga är de också. Gamla inskränkta – men då fullkomligt normala – sätt att tänka och tala omprövas genom … Läs mer

Den 6 november blev en dag utan Gustav Adolfs-bakelse. Ingen ordning på normerna, tydligen. Det betyder i klartext, att normalitet utan vidare kan bli något onormalt. Inte mig emot. Mycket av denna världens normaliteter är abnorma om man betraktar dem ur evighetens synvinkel och, oss emellan, skulle det finnas någon annan bärande synvinkel, menar ni? … Läs mer

Kyrkofadern Augustinus var vår kristna kulturkrets förste allvarlige bekännare. Confessiones är en rannsakande uppgörelse med livsomständigheterna. När jag nu var så tydlig med att markera mitt ogillande av Lotta Miller, den som inte stoppar påhopp av det slag som min dotter kunde berätta om (förra sländan), står det klart att Miller sedan länge stått på … Läs mer

Jag fann det motiverat med en extraslända. Vi firar Alla Helgons Dag. På norra Öland ägnar sig kyrkolivet åt minnesgudstjänster. Inte en högmässa så långt ögat når. På södra Öland är det en enda högmässa. I Torslunda. En timmes bilresa bort och lika mycket tid hem. 67 kilometer enkel resa och vägarbeten. Hybridbil – men klimatet, … Läs mer