”Hjärnblödning kommer du inte att dö av”, sa Morsan, när hon en gång kollat mitt hälsotillstånd. Jag hade nog inte fyllt 30. Varför jag skulle undersökas, minns jag inte heller. Läkarbarn brukar inte mer än okulärbesiktigas av sina föräldrar, det vet alla. Läkarbarn alltså. Nu läser jag dock om biskopsvalet. Det har röstats och resultatet meddelats. Det är av mindre intresse än detaljerna kring valet. Kan risken för hjärnblödning ökas vid biskopsval? Jag redovisar osäkerheten.
Vad vet vi? Stiftsstyrelsen i Stockholms stift menar, med något undantag, att Marika Markovits är bäst lämpad att bli biskop i Stockholms stift och det har de liberala krafterna, Fisk, skrivit i ett brev ”till vår nomineringsgrupps elektorer”. Men vänta, är det inte församlingarnas elektorer? Uppenbarligen inte. Jag hade fel för mig som så ofta. Visk, Vänstern i Svenska kyrkan, (hur man nu kan vara vänster i en kyrka ter sig lite svårt att förstå eftersom placeringen i den franska nationalförsamlingen inte brukar slå igenom vid nattvardsbordet, men låt gå) deltog i en diskussion i stiftsstyrelsen om varför just Holmberg och Markovits gick vidare. Det kanske en styrelse inte borde ha som diskussionsämne, eller? S och Posk har inte skrivit brev men det har Borgerligt Alternativ. BA:s styrelse förordar Marika Markovits: ”Självklart väljer ni även i denna valomgång hur ni vill rösta. Men med det sagt vill ändå vi i styrelsen för BA i Stockholms stift ge er lite information om varför vi förordar Marika Markovits.”
Nu kan det bara bli intressant. Utgångsläget är ju att Andreas Holmberg fick 416 röster och Marika Markovits 227. Den som vill ha upp Markovits måste argumentera med kraft mot Holmberg. Så hur argumenterar BA?
”Under valprocessen har det förekommit flera incidenter som visar att stiftets anställda inte klarat av att behandla de olika kandidaterna på ett objektivt sätt. I stället har flera i personalen tagit ställning för Andreas Holmberg. Samtliga grupper från SD till Visk, ser allvarligt på dessa incidenter.”
Visk:s Carita Stenbacka Tenezakis tycker inte det känns bra att BA har formulerat sig så, får vi veta. Vilka incidenter där personalen uppträtt på detta olämpliga sätt som avses, får vi inte veta. Däremot berättar BA att Andreas Holmberg ”stått för inslag ’där också Andreas själv visat bristande omdöme’.”
BA exemplifierar: ”Ett sådant exempel är att han under den första valomgången valde att under en längre tid stå kvar kring valurnan i en av valkretsarna medan valet pågick. Så gör man naturligtvis inte i ett val där man själv är en av huvudkandidaterna. Sammantaget bedömer vi att Andreas Holmberg om han skulle bli vald får en väldig uppförsbacke eftersom han i så fall startar med ett skadat förtroende.”
Kring valurnan?
Hade Holmberg urnan mellan benen eller la han sig runt den? Hur kan han annars stå ”kring” den? Detta måste vara en gymnastisk övning som går långt utöver vanliga färdigheter bland biskopskandidater.
Uppförsbacken?
Det är underhållande med politiker. Först drar de igång en kampanj och därefter säkrar de sig med fagert tal om hur svårt det blir för den kritikutsatte om han skulle bli vald. Alla vet att biskopskandidaten inte kan försvara sig under valprocessen och alla fattar vilka det var som ordnade uppförsbacken han sedan ska möda sig med om han blir vald.
Skadat förtroende?
Först skadar man någons förtroende genom misstänkliggörande och sedan klagar man över att den stackars valde startar med ett skadat förtroende.
I Stockholm kan Bekännelseskrifternas lilla barn på 7 år enkelt förstå att det kyrkligt sett knappast går att vara lycklig över den faktiska politiseringen av biskopsval. Det finns ingen anledning att åbäka sig inför de så valda biskoparna. Ni märkte väl att ingen i denna debatt låtsades som om de sport Kyrkans Herre om vem han ville ha. Det är kanske tacknämligt.
Hur var det då? vad säger stiftsdirektorn om kritiken? Avböjer att kommentera anklagelserna mot personalen, ser vi och säger: ”Vi har förtroende för den demokratiska processen och välkomnar all granskning. Det står dessutom var och en fritt att överklaga.”
Vart ska detta barka vart?
Vi har ett resultat i varje fall.
Andreas Holmberg. Han hälsades med en stor applåd. Siffror har vi inte ännu. Blir det ett överklagande? Olle Burell, S, var i varje fall nöjd med valresultatet så som det kunde utläsas av åtbörder och tal.
”Jag tror att jag uppfattas som en kul typ”, sa Eva Brunne i TT:s födelsedagsintervju, som gått i landsortspressen. (Östra Småland 4 mars och Barometern/OT 5 mars t ex). Vi får hoppas att biskopen som Stockholms stift har valt kan leva upp till detta lustighetsideal. Om detta är vad biskopspysslet går ut på… Men först ska väl Holmberg uppför den väldiga uppförsbacken. ”Vart ska detta barka vart?” är frågan inte bara under Vasaloppet, kan jag meddela