arbetsgemenskapen Kyrklig Förnyelse är en tankesmedja. Den tänker kors och tvärs, för så funderar och fungerar kristen tro. Den tänker inte sällan tvärtemot, för det gör de som tänker utanför samtidighetens lilla låda. Arbetsformen är bönegemenskaper, papper, böcker/årsböcker, uppkast, arbetskonferenser och kyrkodagar och därtill en livsform där kyrkligt skvaller har en given plats. Vi talar ju om en livsrörelse i kyrkolivet.
Vill man se en del av aKF-arbetet kollar man här. Då ser man en inbjudan till en öppen arbetskonferens.
Arbetskonferenserna är dels interna (rätt självklart), dels öppna (lika självklart). Konferensen i maj handlar om populism och politik men i högsta grad om Kyrkan i allt detta. Svenska kyrkan var med om att ordna en konferens i Berlin förra året (just i maj!) mot populismen och Antje formulerade en uPPsättning P:n att vara emot. Populism t ex. Grundfrågan om hur en Kyrka kan användas politiskt (se, ännu ett P!) ställdes inte. Däremot gavs klara besked att konferensen bara var till för inbjudna och prosten Reinholdsson och jag kunde inte få någon inbjudan oaktat vi suttit med i den kyrkliga beslutsapparaten i decennier och var intresserade.
Nå, allra först fick vi inte ens några svar när vi frågade om vi fick vara med. Till sist och efter en myckenhet vedermöda var det två öppna timmar, öppna för allmänheten alltså. Prosten Reinholdsson och jag traskade dit och såg de kyrkliga tjänstemännen från Svenska kyrkan och annorstädes samt Antje och Heinz. Det talades. Antje klagade över troll i den egna kyrkan och en biskop med namn efter ett engelskt lastbilsmärke (ett märke populärt i den brittiska krigsmakten, knappast annars) utlade också texten med obegränsad entusiasm och obegränsad talartid, fast den kvinnliga moderatorn försökte få stopp på den talträngde Cis-personen. Han var emot högerpopulismen kunde vi förstå. Vi var tacksamma för det vi kunde förstå, annat tedde sig mer svårförståeligt. Vilka var trollen egentligen? Det förstod vi inte. Troll i kyrkan? När vi släpade oss från denna seans tror jag vi sa, att detta måste gå att göra bättre, öppnare för vanligt kyrkligt folk, mer vidsynt och mer analytiskt. Resultatet blir den öppna arbetskonferens aKF ordnar.
Det kan finnas möjlighet att klämma in några fler deltagare. Lekmän och präster finns med. Kloka kyrkoherdar skickar folk. Detta är inte en kurs utan en arbetsform där man tar hem aktuella frågor. I det nuvarande politiska läget i Sverige måste det sägas att aKF är helt rätt ute. Bäst är att fråga kyrkorådets ordförande och kyrkoherden om ni kan få åka och ta hem frågeställningar och kunskaper till församlingen. Fråga dem efter högmässan på söndag och säg att vi talar så lite pengar, att de borde kunna ta ett beslut på stående fot. Deltagarantalet är dock begränsat.
Vill församlingen skicka ett par deltagare brukar det bli bäst. Jag var en gång på besök i New York, pastoratet betalade, men jag bodde hos vänner, som ordnat en mängd sammanträffande med viktiga personer. Den legendariske Richard Neuhaus till exempel. När jag kom tillbaka, fick jag frågan hur det var i New York. Jag svarade att det var bra – och därmed var saken avklarad. Ingen ville höra detaljer, ingen ville egentligen veta. Hade vi varit två, hade det varit annorlunda. Nu besvärade jag inte. Jag förhöll mig i stillhet och var tyst. Varför pastoratet skulle skicka mig när det blev så, har jag ännu inte förstått så här 15-20 år senare. Nu tänker jag att en församling investerar i kunskapsbranschen genom att skicka folk i tillräcklig mängd för att kunna tillgodogöra sig ny kunskap. Tänker jag fel? Alls inte. Hakuna Matata.
Har ni föga hört om konferensen i Berlin maj 2018 och att Antje med flera tjänstemän var där? Kunde jag just tro. Var det någon mer än Bloggardag som tog upp händelsen? Skilda världar sålunda. De där uppe och vi här nere, men nu kan vi konferera på egen hand och öppet och då blir vi alls inte nere utan närmast uppåt.
Blev någon intresserad av att vara med, är det besked till aKF:s ordförande som gäller. Det ser ni genom att gå in på länken och läsa programmet. Först till kvarn. När kvoten är fylld, stänger kvarnen.