När man blivit tillräckligt mogen och buken tilltagit kan man drabbas av storbukslugn. Det har drabbat mig. Jag följer med upphöjt lugn, storbukslugn alltså, Svenska kyrkans förfall, inhämtar små upplysningar om hur det totalitära tilltar utan att de, som min dotter kallar ”dumnaiva”, för ett enda ögonblick fattar vilket spel de egentligen bedriver. Andemakterna i himlarymderna behöver medhjälpare och de som präglas av det som på ekumenisk engelska heter ”stupiety”, ”frumhet” på svenska, fattar inte vad de åstadkommer. De kan inte ens ställa frågorna om i vems intresse de spelar sina spel. Och fina är de.
Finast av alla är Eva Brunne, emerita. ”Emerita” betyder egentligen bara ”föredetting”. Hon har fått S:t Eriksmedaljen, som tilldelas förtjänta stockholmare. https://www.kyrkanstidning.se/foersamlingsliv/eva-brunne-far-medalj-skapar-hopp/431546 Men Eva är skånska och kommer från Limhamn, som mest är känt eftersom man kunde ta färjan Limhamn-Dragør. Därtill är Limhamn känt som en grop att hämta cement ur. En som är född i Stockholm kan undra över hur det alls är möjligt, att en skånska ska gälla för att vara stockholmare. ”Kalmarit” blir man först i tredje generationen… Eva belönas grundläggande för sin sexuella läggning. HBTQIA+ tror jag vi för enkelhets skull i fortsättningen ska kalla SSA, Same Sex Attraction. Så kunde det sägas innan företeelsen blev ideologisk – och därmed fördunklades. När det heter att Eva Brunne ”skapar hopp” är detta rent ut sagt lögn. Inte var det särskilt hoppfullt att få beskedet Eva gav, att ”vill man inte omfatta vår kyrkas beslut och ordning, så finns det ju andra kristna samfund att söka sig till:” Detta är direkt anstötligt och personligt kränkande.
Jag ska inte beskyllas för att ”ha sökt mig” till Svenska kyrkan. Jag är döpt av Folke Hyltén-Cavallius och var för den delen av födsel och ohejdad vana med i sammanhanget också före dopet. Jag är döpt i en kyrka som inte hade kv*nnl*g* pr*st*r, började i söndagsskola i samma kyrkan utan och ett antal år senare konfirmerades jag av Sven Hultman, vars fru Barbro i Allmänna kyrkomötet 1958 röstat för reformen. Då var frågan inget problem eftersom det var viktigt att alla oavsett inställning i sakfrågan skulle hanteras med respekt. Det var denne Sven Hultman som ihop med Gustaf Dahlbäck såg till att kalla GA Danell till domprost i Växjö. Nog om detta. Andra i det kyrkliga sökte mig. Så fortsatte det för att jag skulle lämna min utstakade väg och fundera på frågan som jag fick: ”Är det inte präst du ska bli?” Det var precis den frågan jag ställde till biskopen Olof Sundby: ”Ser du en prästkallelse i mig?” Och jag uppdaterade honom först om var jag stod i ämbetsfrågan. Nu är jag uppbragt på riktigt.
Vad gör Eva och hennes gelikar? Kolla igen! https://www.kyrkanstidning.se/debatt/nu-far-det-vara-nog-det-finns-andra-kristna-samfund/431857 Så gestalats en sekt. Och det är för Troeltsch och mig skillnad på Kyrka och sekt. När Eva kommer dragande med Lydia Wahlström roar det mig, Lydia skulle (och jag upprepar mig) vara helt fientlig mot löpandet till utklädningslådan som nu försiggår när alla plötsligt blivit ”högkyrkliga” och förvandlat ett skällsord till innehållslös dekoration av egot.
Vad säger Eva? Det är ”både provocerande och tröttsamt med debatten”. Det är det gamla totalitära: ”Ordning muss sein!” Inga särregler för mångfald – för sådana underminerar uppenbarligen något som kallas ”kyrkans trovärdighet”. Vi ska tydligen inte få underkänna ”de beslut som vår kyrka har fattat” och då undrar man förstås: Varför inte det? Så gjorde Luther och i en evangelisk kyrka finns det en enda metod för att hantera den sortens invändningar: övertyga med goda argument från Bibel och bekännelse (somliga säger här hellre ”tradition”). Gör då det! Detta har jag aldrig hört Eva göra, men när det förstärkta biskopsmötet samlas för seminariet med mig kanske det kan bli så? Evas sista frustration gäller att ”icke minst” somliga ”underkänner en majoritet av vår kyrkas präster”. Vad är det för fel med det – bortsett från en oprecisa glosan ”underkänner”. Vad betyder begreppet? Som referens 2 Jh 1:9-11 – ?
Nu fattar ni varför jag till råga på allt ifrågasätter medaljen som motiveras av att Eva skulle skapa hopp. Hon skapar ordning och reda på det gamla totalitära sättet. Svenska Stasikyrkan. Sådant är jag emot.
Jag är självfallet också emot gruppledaren och vice gruppledaren för Öppen kyrka för alla (men inte för er!) https://www.kyrkanstidning.se/debatt/ett-vaegval-foer-svenska-kyrkan/432009
”Vi är många som ställer oss undrande till det som framkommer i Sveriges Radio P4”, heter det. Det kan man vara – och ställa frågan vilken avsikten med programmen var? Komma åt Erik Eckerdal och/eller S:t Ansgar? De två ÖKA-damerna vet att berätta att ”vi har prästvigda män som inte tjänstgör tillsammans med kolleger (sic!) i prästämbetet som är kvinnor och inte heller tar emot nattvardsgåvorna av en kvinna.” Detta sista tror jag alls inte. Jag tjänstgör inte med somliga, det är sant, men jag har aldrig vägrat ta emot nattvardsgåvorna bara för att en kvinna burit fram dem i offertoriet. Nu drar damerna vidare på sin kättarjakt. ”Vi ska inte heller glömma att vi också ha (sic!) vänner i vår kyrka som är präster och varken identifierar sig som man eller kvinna:” Berätta mera!
”Kyrkan måste vara tydlig i sitt evangelium och sitt kärleksbudskap” heter det vidare. ”Nåden gäller alla utan urskillning.” Berätta detta för Dietrich Bonhoffer så får ni en lektion om vad den billiga nåden gör med oss. Den berövar oss obarmhärtigt vad evangeliet verkligen handlar om. Och vi får betala priset idag: ”De organiserade kyrkornas sammanbrott”. (Bonhoffer, Efterföljelse, Gummessons 1976, s 24). Vad svarar Öppen kyrka för alla (men inte för er) på det? Tanken har inte ens slagit ÖKA-folket. Lyssna: ”Det finns säkert de som menar att vi måste kunna ha olika uppfattningar och det är i och för sig sant, men det går inte an, att viga nya präster som i sin gärning kommer att gå emot biskopsmötets yttrande från 2022.” Enheten grundas alltså i ett biskopsuttalande? Icke! ”För kyrkans sanna enhet är det nog att vara ense i fråga om evangelii lära och förvaltningen av sakramenten. (Augsburgska bekännelsen art VII, Svenska kyrkans bekännelseskrifter, SKDB, Stockholm 1957, s 59)
Att frågan om kv*nnl*g* pr*st*r fortfarande är en olöst fråga fattade jag på nytt, när jag såg Torsdagsdepressionens senaste inlägg från två docenter. https://www.kyrkanstidning.se/debatt/homofobin-del-av-en-farlig-cocktail/432199
Detta beror på att problemet aldrig fått någon teologisk lösning och på att vi, som är för jämställdhet, inte har tagit striden mot feminismen, som är något helt annat. De flesta ism-er visar sig förödande. Denna också. De handlar om MAKT och då blir det problem för de stackars människorna. Pass upp! När gott folk drack ni förresten cocktail senast eller läste Cocktail? Det är för min del länge sedan. Snart 60 år, tror jag. Och läsningen nästan 70.
I mina idoga forskningar kring de heliga hemligheterna tar jag förstås också hjälp av den helige Ignatios. Vilken skillnad mellan urkyrkan/fornkyrkan och Svenska kyrkan kan jag se? Ett ser jag. Ignatios skriver: ”När man ser att biskopen tiger bör man frukta honom desto mer.” (Ignatios brev till efesierna 6:1, De apostoliska fäderna, Verbum 1992, s 84). För oss är det precis tvärtom. Det är när vi ser dem (ut)tala (sig) som vi har skäl att bli rädda. Ärkeplusset Modéus I ber, men han ber illa, fromsint och så, men illa. Inte något om bön till Fadern genom Sonen och i Anden, det gamla kristna sättet att be. Så här blev det i stället, känslor för att inte säga känslopjunk:
”Gud, världen darrar i undran, sorg och rädsla över framtiden. Hör våra röster, vår oro och vrede över våldets makter, vår sorg och våra rop på barmhärtighet.
Vi ber om fred på jorden, och tills freden kommer om vapenvila, andrum och möjlighet att förbinda mänsklighetens sår. Vi ber om besinning hos ledarna, de som har vapnen och makten i sin hand.
Vi ber att hatets och förnedringens ord ska tystna. Om omvändelse för krigets påskyndare ber vi. Vi ber för krigets offer, för dem som förlorat sina nära, för dem som sårats till kropp och själ. För dem som räcker hjälpande händer i rasmassor och i bombregn
Bevara oss för att förlora tron, hoppet och kärleken i dessa dagar när så mycket ont står dem emot.
Gud, förbarma dig över din sargade värld!”
Eftersom jag ogärna ber om omvändelse för andra, minst av allt för en grupp jag klassificerar i min egen föreställningsvärld, använder jag inte denna bön. Vad är det jag skulle be om för egen del om jag använde Ärkeplussets ord? Intet, intet, intet. Jag tror ju inte ens att freden kommer att komma till denna fallna värld? Jag litar mer på att Anden vädjar för oss, som Gud vill. (Rm 8:27) Så praktiserar jag också storbukslugnet på trots.