Skogsfrågorna igen. Och en fråga om proportioner. Svenska kyrkan, vad nu detta är för storhet, förvaltar skog som ägs av församlingarna. Församlingarna var väl en 3-4000 styck med kyrkoherdar, komministrar, till nöds adjunkter samt en klockarfar, ”som ska allt bestyra”. Prästgården var en lantgård, prästen en bonde bland bönder. Till prästens underhåll hörde också ett stomhemman i pastoratet. De så omtalade skogs- och markinnehaven motsvarade alltså ett antal bondgårdar. Ingen skulle få för sig att lägga samman alla dessa mindre poster och sedan påstå att Svenska kyrkan äger alltihop. Det gör inte Svenska kyrkan. Som bäst förvaltar Svenska kyrkans 13 stift innehavet, men skog och jord sköts alltså från stiften, men ägs av det lokala. Att vi 1. Inte blivit av med egendomen är överraskande, för på 1920-talet var detta det politiska önskemålet och det var då 2. Sam Stadener blev ecklesiastikminister och förstod uppdraget vara att rädda den kyrkliga egendomen. Det lyckades. Dåförtiden var önskemålet också att få en centraliserad skogsförvaltning. Om jag fattat skogsutredningen rätt, var detta också ett önskemål så här hundra år senare.
Kyrkomötet 1970 hade att ta ställning till ett förslag som skulle göra Svenska kyrkan fattigare, menade domprosten GA Danells skogssakunnige bror, som manade honom att gå emot förslaget. Det gjorde inte domprosten med argumentet ”Det skulle inte göra så mycket om Svenska kyrkan blev lite fattigare!” Samma argument som när skogsutredningens förslag presenterades. Fenomenet kallas på fint språk ”Greuelpropaganda” – dvs skräckpropaganda, falsk propaganda eller lögnaktig propaganda. Samerna skulle bli arga om Svenska kyrkan inte la om skogsbruket, riktigt hur hade de arga, engagerade och agerande seloterna nog inte riktigt kläm på. Sveriges femte största skogsägare talade de om men – med reserevation för min klena sifferkännedom tycks det vara på sjätte plats Svenska kyrkan hamnar med futtiga 1.7% av den totala skogsmarken. Jag sammanfattar det s k läget:
SCA (Svenska Cellulosa Aktiebolaget): Sveriges näst största skogsägare och en av Europas största privata markägare.
Bergvik Skog Väst: En stor markägare med cirka 1,86 miljoner hektar.
Statens Fastighetsverk: Den största statliga markägaren efter Sveaskog, med 927 031 hektar.
Holmen AB: En skogsindustrikoncern som äger och förvaltar cirka 1 miljon hektar skog i Sverige.
Sveaskog: Sveriges största skogsägare, med nästan 14 % av den totala skogsmarken i Sverige, vilket motsvarar cirka 3,1 miljoner hektar.
Svenska kyrkan förvaltar omkring 460 000 till 470 000 hektar skogsmark.
Mestadels ägs skogen i Sverige av enskilda, bönder alltså.
Vilka är det då som står upp för Enanders skogsutredning, den som inte fick ifrågasättas eftersom det vore ”odemokratiskt”! Den där politikern Enander borde vi tala allvar med, han hör till det parti som lurat oss mest på våra bortskattade pengar, de som satsats på gröna dunster. De stift som förvaltar minst skog har mupp-grupper som gått fram i kyrkovalet. Ska man verkligen skriva ”mupp-grupp”? Det blir väl som när någon i den kyrkliga 1960-talsdebatten anklagade biskoparna inte bara för att vara ”falska lärare” utan också ”slashasar”. Ingen bråkade över den precisa anklagelsen ”falska lärare”, men stor veklagan utbröt över att de kallats ”slashasar”, även om begreppets sakliga innebörd var något oklar. Stockholms stift har inte mycket skog att hantera. Där fick De Gröna 10.45%, ViSK 8.78% och HoJ, Himmel och Jord 2.91%. Jag har inte kontrollräknat siffrorna för det behövs inte, eftersom de så väl överensstämmer med mina stabila fördomar. Får journalister se saken så, ska väl jag få?
Vi, som haft skog och med skogsförvaltning att göra, också stiftens, sedan barnsben behöver inte imponeras av folk som mest sett skog på bild, kanske skog utstofferad med några samer?
Taktiken för att hindra Sam Stadeners idoga arbete att säkra den kyrkliga egendomen var att försöka skjuta på riksdagsbesluten i väntan på en annan majoritet. Den taktiken misslyckades redan år 1932. God och nyttig läsning är Växjö stifts svar på Enanders utredning och ska frågan om Sápmi in i sammanhanget kan man lugnt säga, att rennäringen motsvarar omsättningen för ICA Nära i Braås. Frågor på det? Reichsführer-SS Heinrich Himmlers och Antjes vurm för samer imponerar inte. NU: Mot Sherwood-skogen!
Plusset Dalman tyckte att det var ”en skräll” att Sarah Mullally blev ärkebiskop av Canterbury. Dalman käner henne inte som teolog, visste Torsdagsdepressionen att berätta. Hon har inte något som svärtar ner hennes historia, sa han också. Men Dalman känner henne inte – hur tänkte han nu om ordet ”tänkte” är tillämpligt i sammanhanget?! https://www.kyrkanstidning.se/nyhet/en-skrall-sager-johan-dalman-om-englands-nya-arkebiskop
Nå, jag kan berätta. Vår vän Sarah, Mullan kallad, är sjuksköterska i grund och botten, hon blev sjukvårdsbyråkrat, Government’s Chief Nursing Officer for England 1999. Hon ordinerades år 2001, men lämnade inte som Chief Nursing Officer förrän 2004. Hon läste pastoralteologi och så blev komminister, en sprängbräda uppåt, som alla vet. Alla min ämbetsbröder i Church of England kanske inte är så imponerade av Mullan som teolog, inte konstigt att Dalman inte kände henne som sådan, men hon är trevlig som person. 63 år gammal ligger livet framför henne. Blir det ett levande inom The Anglican Communion? Vardagsrasisterna tror ju att afrikanerna kommer att bråka, men det är inget nytt. Den anglikanska gemenskapen är alls inte så stark som vi tänkte förr i världen och Church of England är illa ute. Inte konstigt att välja en sjuksköterska till ärkebiskop även om det kunde motiverats om man snarare valt en begravningsentreprenör, hörde jag.
Torsdagsdepressionens reformerte Tjernberg läste jag. https://www.kyrkanstidning.se/kronika/hopp-kvinnor-men-schism-att-vanta Han tänker att det i värsta fall blir ett brott i den anglikanska kyrkan, men i bästa fall har vår vän Sarah en viktig roll ”att visa en väg för kvinnor som upplever ett kall från Gud.” Jaha. När allt kommer till allt är det alltså lik förbannat bara prästeriet/episkoperiet som skulle gälla som kall! Luther och jag tänker annorlunda och vi tänker rätt! Kallelser från Gud handlar inte bara om det kyrkliga/klerikala! Front mot den reformerta fromhet som ger dumheten ett fromt utseende! Och den schism Tjernberg väntar är redan här sedan rätt lång tid.
Forward in Faith, FiF, är en samling hyggliga. Jag är alltså med i rörelsen. FiF påminner nu om Five Guiding Principles (googla!) och vill låta alla blommor blomma i den anglikanska traditionen. Det är bara det att FiF vill stå för vad Kyrkan alltid lärt. Rörelsen tänker att Abp Sarah, när alla procedurer är avklarade (det är de inte ännu), backar upp denna mångfald. FiF gratulerar Sarah. Hon blir en i rätt ordning tillsatt ärkebiskop – men FiF tror inte att hon är präst/biskop. Grejen är att den som t ex blivit kyrkoherde kan säga sig vara kyrkoherde, men ”präst” kan hon inte säga att hon är – för det är hon inte. ”Här är Rhodos – hoppa här!”, säger jag. Försedd med bristande tro håller jag före att det går åt Sherwood-skogen med den anglikanska gemenskapen. David Hope (född 1940) var ärkebiskop av York (numera Baron Hope of Thornes). På väg från Church House och det kyrkomöte som (rätt överraskande) år 1993 röstat för kv*nnl*g* pr*st*r (men inga kvinnliga biskopar) möttes han av en märklig vrede mot den minoritet han företrädde. Han uppfattade, skakad, denna vrede mot förlorarna som satanisk. Ärkebiskopen uppfattade denna reaktion som informationsbärande, andligt sett. Men liksom för Svenska kyrkan har antalet kv*nnl*g* pr*st*r ökat och folket i kyrkbänkarna liksom medlemstalet minskat. Frågor på det?
Den folkliga väckelse som förutspåddes både här och där, skymtar inte ens vid horisonten. Vi fick alltså kyrkbänksflykt och medlemsflykt med tillflykt för några av de trogna antingen i den romerska-katolska kyrkan eller i de oilka anglikanska gemenskaper, som fortsatt bär den traditionella tron, dvs den tro som förts vidare från apostlarnas tid till vår.
Den hemlighållna arbetsplatsundersökningen från Skarpnäck, Akka, ska jag ägna mig åt. Vem har försett mig med den. En anställd, en förtroendevald? Har Bibeltrogne Fransson blivit en överlöpare? Den som minst kan misstänkas är förstås den mest misstänkte. Jag har skrivit namnet på ett papper, men maskat namnet och skickar inga handlingar. De får hämtas efter telefonanmälan i Kvarnstad på expeditionstid måndag-torsdag 10-15 (stängt för lunch!) Mer kommer! Ska jag lägga något på Facebook, kanske? Tjänstvillig är jag ju. Kolla!
Nästa slända kommer nästa måndag – givet att världen består!