Det är uppenbart att Plusset i Växjö, Modéus II, och jag inte ses i vallokalen. Vad ska han i Högby församlingshem att göra? Där ska jag rösta. Plusset menar att det finns tre skäl att göra det. https://www.svenskakyrkan.se/vaxjostift/tre-skal-att-rosta-i-kyrkovalet
”Det första är demokratin. Genom att rösta förvaltar man möjligheten att genom fria val göra sin åsikt känd.” Jag ska ta med min tonåring till lokalen också. Min tonåring? Jag har ingen!
”Det andra skälet till att rösta är att Svenska kyrkans vardagsarbete behövs. Det är betydelsefullt för livet i det moderna samhället. Mycket av verksamheten sker i det tysta, man märker kanske inte mycket av den, men den är viktig för många. Ibland livsviktig. I hemförsamlingen kan din syster få en matkasse när pengarna är slut, där får din dotter sjunga i kyrkans barnkör eller din son vara med i en konfirmandgrupp. Grannen i lägenheten bredvid kan komma till ett språkcafé, lära sig svenska och möta andra.En diakon kommer på besök när din pappa är sjuk. En präst svarar på natten när du ringer jourhavande präst. Vad tycker du är viktigast att Svenska kyrkan satsar på? Din röst påverkar riktningen framåt.”
Hur det än var, min pappa blir inte sjuk för han är död. Någon syster har jag inte. Tanken att någon min dotter ska sjunga i kyrkans barnkör överraskar den som har döttrar som båda är hyfsat vuxna. Någon son har jag inte heller, ville inte ha. Vad hade jag gjort om han Herren gett honom en prästkalellse och Plusset vägrat viga eftersom han tänkte rätt om Kyrkans ämbete, inte karriärbefrämjande som Plusset självt. Jag bor i hus på norra Öland. Någon granne i lägenhet bredvid har jag inte. Jag vet att det finns präster jag kan tala med – men en okänd jourhavande präst? Min röst påverkar inte riktningen framåt, inte på minsta vis. Samlingslista här och spärr mot småpartier – röstar jag oortodoxt finns det stor risk att min röst är helt bortkastad. Och ju fler som röstar, desto större blir risken.
”Det tredje skälet till att rösta är att vi behöver allt det som en öppen folkkyrka står för. Att alla är välkomna, oavsett vad man tror och tänker. Till en kyrka som både bevarar traditioner och protesterar när människor far illa, som både förvaltar kulturarvet och tar strid mot omänskliga strukturer. Till en kyrka som firar gudstjänst, tolkar livet och vårdar hoppet. Tänk så viktigt det där sistnämnda är just nu.” Jag antar att jag inte behöver det som en öppen folkkyrka står för, Ingen matkasse (utdelandet i Borgholm är pausat för den delen!) Och ingen plats i någon kör. Plusset tycks sammanfatta läget: ”alla är välkomna, oavsett vad man tror och tänker. Till en kyrka som både bevarar traditioner och protesterar när människor far illa, som både förvaltar kulturarvet och tar strid mot omänskliga strukturer. du är välkommen och din röst behövs. För en livskraftig demokrati, för att stödja den konkreta medmänskligheten i vardagen och för en folkkyrka dit alla är välkomna.”
Nu omfattar jag inte 1958 års ämbetsreform, den har inte Guds ord med sig och står i strid med vad Kyrkan lärt alltid, överallt och av alla. När jag redovisat min otro, har de medkristnas behov av att visa på vilket sätt jag hamnat fel i frågan varit – ihållande tystnad och hade de släppt tystnaden hade jag kunnat svara på alla deras argument och förintat dem. Jag har erbjudit mig att – mot ett Koskinenarvode – föreläsa på Gotland redan på Sven-Bernhard Fasts tid (domprosten Hermansson var intesserad av frågan som han använde som slagträ…), men det har ännu inte blivit något. Biskopsmötet verkar inte heller intresserat, trots att jag erbjudit mina tjänster och lovat att spöa hela mötet med ena handen bakbunden. Nå, detta senaste kanske inte ska uppfattas bildligt? Jag tror inte heller – om min otrosbekännelse ska fortsätta – att äktenskapet är tänkt enkönat. Redan från början är människan manligt och kvinnligt och. Just detta är poängen.
Kyrkans öppenhet är en sak, folkkyrkans öppenhet är en annan. Märk mina ord! Folkkyrkans föräsljningsidé är den billiga nåd som slumpas bort till folk som alls inte vill bli och vara lärjungar till Jesus. Om den saken har Dietrich Bonhoeffer skrivit allvarsord i boken Efterföljelse. ”Kallelsen att strängt följa Kristus hördes sällan.” (Bonhoeffer, Efterföljelse, Gummessons 1976, s 24) Den billiga nåden är obarmhärtig mot oss! Vi lurar oss själva med den nåd vi ger oss själva eller som erbjuds oss och vi går på, när vi blir valboskap för att förstärka den kyrkliga organisationens relevans genom fina siffor och nuffror. Mitt behov av en präst som ”tolkar livet och vårdar hoppet” är synnerligen begränsat. Jag vet – med Bonhoeffer– hur sånt låter!
Öppenhet? Mängder med kyrkor är inte öppna i den gamla meningen, den att Kyrkans klockor kallar folket till gudstjänst söndag förmiddag. Söndagen när ämnet var ”Friheten i Kristus” firades i hela landskapet två högmässor, de kallades nog inte så, men nu bråkar vi inte. En i Köpingsvik med kyrkoherdemottagning (”Efter mässan är du välkommen in till församlingshemmet där det serveras enklare förtäring och kyrkkaffe med tårta”) och en i Kastlösa (”Efter mässan kommer det bland annat att erbjudas korv med bröd, olika stationer med pilgrimstema och fiskdamm”) Lite tillämpat käckt kan jag förstå. Att mängder med människor samlades till begivenheterna får vi utgå från. Alla var ju välkomna! Men jag satt hemma. Jag omfattar den tro och de ordningar som gällde när jag döptes och kunde efter min konfirmation gå till högmässan i vilken kyrka i stiftet som helst. När jag prästvigts kunde jag själv fira mässor i en liten källarkyrka. Nu sitter jag gudstjänstlös de flesta söndagarna och det är självfallet inte mitt fel att jag tror fel. Jag fattar med mitt förstånd inte bara att statliga behörighetsregler eller statlig sexualpolitik ska styra Kyrkans ordningar utan också att talet om öppenhet är villkorat.
Språket är lurigt. Några minns parollen ”Ökad jämlikhet!”. Den verkade bra tills någon sa, att detta var något annat än det enkla kravet på ”Jämlikhet!” Öppen kyrka för alla är en gruppering som kom till därför att den tidigare partipolitiska gruppen inrymde gammaltroende. Då tyckte docenten Brita Olinder att en annan grupp måste till. Det blev ÖKA. Tror ni att Brita då kastades ur den gamla grupp hon ville motverka? Alls icke. Den kristliga kvinnokulturen tog över, så Brita satt kvar. Hon behövde bara lämna när gruppen skulle överlägga om kommande kyrkoval, då Britas ÖKA var konkurrent till POSK. När ÖKA väl kommit till skulle POSK äntligen hålla rent mot de gammaltroende! Det var ett i sin helhet göteborgskt elände. Så mycket gladare blev jag då nu, när Mats Rimborg skrev en lysande artikel. https://www.svd.se/a/25rgXv/kyrkovalet-handlar-om-granser-skriver-mats-rimborg-posk
Men ordet ”öppen” i ”Öppen kyrka för alla” är lika falskt som ordet ”alla” i den sammanställningen och högst tveksamt är om ”kyrka” betyder ”Kyrka”. Själv har jag med nordölänningar och sommarölänningar varit på bildningsresa i dagarna tre – ”Buss på Lukas!” På hemvägen dök Skarpnäck upp. https://www.kyrkanstidning.se/nyhet/skarpnacks-forsamling-i-domkapitlet-igen Plusset i Stockholm vägrar kommentera utan hänvisar till protokollet. Något mer har han inte att säga!!! Jag kan kanske förstå. Han har sitt klimaterium att tänka på. Klimateriet kan inte vänta. Klimaterienödläget är här. Det suger kraften ur vilket Pluss som helst, kan jag tro.
