Sorgliga processioner i Stockholms stift

Sorgmarschen i Stockholm gällde klimatet. Det hade för ett Pluss funnits goda anledningar till andra för tjänsten mer närliggande sorgliga processioner. Han kunde tagit sig till vårt älskade Skarpnäck och bett att få läsa handlingar, men också för att fråga hur vården av personalen sköts. Pågår någon rehabilitering av den cancersjuke prästen? Görs några hembesök? Skickas en blomma, en chokladkartong, någon spännande läsning eller en putälj av bättre märke? Har kyrkoherden ringt för att, som vi säger, fråga om den sjukes tillstånd? Tro mig, omsorg i Svenska kyrkan är betydligt mycket bättre i teorin än i praktiken.

Vad skukle Plusset annars kunna göra? Ta sig till Djurö, Möja och Nämdö för att lyssna och fundera över vad som hänt – och varför? Det där med ”varför” skulle kunna göras till en analytisk fråga: Vad är det som gör att alla vackra ord och all hoppfull statistik till trots det likväl går Svenska kyrkan illa? Jag vet att en redaktör på Expressen hade yrkesskicklighet tillräckligt för att pussla ihop två kverulerande käringar till en tittarstorm när vi hölls med svart-vit tv – nu blir det ungdomsväckelse på en förnimmelse. Finns det beredskap att ta emot en sådan väckelse? Då får Plusset utgöra en sorglig enmansprocession till Maria Magdalena församling för att utröna saken.

Plusset skulle också kunna sitta vid sitt skrivbord och fundera över prästen som begär en ursäkt. Han hade sökt en kyrkoherdetjänst i Stockholms stift, intervjuades av domkapitlets representanter den 10 juni och fick då besked att referenser skulle inhämtas. Jag tror att kyrkoherdepretendenten fick besked samma dag jag hade sophämtning på norra Öland, att domkapitlet valt att inte ta in några referenser eller avge något yttrande om den sökande. ”Orsaken angavs vara, att jag inte skulle vara intresserad av tjänsten.” Prästen, blev förvånad, Plusset har ett brev till domkapitlet som prästen skickat, att meditera över. ”Tjänstefel” kallar prästen det hela. Han har ju inte haft något erbjudande om tjänst att ta ställning till och intervjuer har väl två syften, tror jag han tänkte: den sökande bildar sig en uppfattning om församlingen och domkapitel och församling en uppfattning om den som söker. Och sökande är han väl så länge antagningsprocessen pågår och prästen inte återtagit sin ansökan.

Domkapitlets representanter har sålunda ”inte tyckt det varit meningsfullt att lägga ned arbete på att ta referenser:” Ingen ringde till prästen som under sommaren tillsammans med sin fru fick ägna sommaren åt att fundera över praktikaliteter om han skulle erbjudas tjänsten.

Att det är domkapitlets agerande prästen reagerar mot, inte församlingen som inte begått något fel, noteras. Vad förväntar sig nu prästen utöver ”de dödas uppståendelse och ett evigt liv”? Jo, en skriftlig ursäkt och översyn av rutinerna för att avge yttranden. Plusset kan väl formulera en ursäkt som också blir ett själavårdande brev. Tror ni att Plusset gör det?

En annan näraliggande uppgift har Plusset i Hedvig Eleonora och Oscars församlingar som ska bli storförsamling vid årsskiftet. De två församlingsrepresentanter som utredde frågan arvoderades med 100 000:- vardera. En spirande opposition vill ha bort ”partitrogna med höga arvoden och förmåner”. Vi talar om min födelseförsamling Oscar. Vi kunde tala om Carl Bildt också, kandidat till kyrkofullmäktige. Befälseleven Bildt satt bakom mig i lektionssalen på KA1. Mentalt uppfattar jag att han fortfarande sitter så! Men Bildt kandiderar för Hedvig och där är de ekonomiska förmånerna för de förtroendevalda lägre än i Oscar.

Har Plusset fått flygbladet och läst? ”I Oscars församling lyfter t ex förtroendevalda arvoden för 2025 på drygt 1 Mkr inklusive sociala kostnader samtidigt som budgeten för samma år redovisar underskott med 4 Mkr. Dessutom har församlingens värdefulla bostadsfastigheter som har ett värde på cirka 700 Mkr men ger knappt någon avkastning alls till följd av att man år efter år eftersatt underhållet och hållit ner hyreshöjningar för att gynna hyresgäster som till stor del är förtroendevalda. I Hedvig Eleonora har de förtroendevalda haft mycket låga arvoden – bland de lägsta i landet.
Värt att nämna är också att ledande förtroendevalda i Oscars församling har styrelseuppdrag i till församlingen knutna stiftelser (om än formellt självständiga). I en av dem – Stiftelsen Carl och Emmy Setterwalls Minne – så har styrelsen under perioden 2010 – 2024 beviljat sig själv 5 217 450  kr i arvode. Fördelningen ledamöterna emellan framgår ej – i styrelsen sitter kyrkoherden, kyrkorådets ordförande och kyrkofullmäktiges ordförande.” Plusset får väl ta fram kulram eller räknedosa för att försöka räkna ut vad detta blir. Några tidigare borgerliga har simmat från sammanhnget och blivit Fisk. Om detta kan man läsa i liv- och hurorganet: https://www.svd.se/a/Jbzgr6/infekterad-strid-pa-ostermalm-infor-kyrkovalet samt https://www.mitti.se/nyheter/arvoden-splittrar-kyrkan–har-roffat-at-sig-6.3.314427.b4a1e5e8b6
Anette Lundqvist Larsson, BA, och kyrkoherden Hans Rhodin skulle väl kunna kallas til ett samtal med Plusset på temat ”ve er som är rika” (Lk 6:24 eller till ett Pluss-tal om den orättrådige förvaltaren (Lk 16:1-14). Plusset självt kan väl se Hedvigs kyrka hemifrån?

Är ”förståelse” alltid att uppfatta som en ”fortgång från det yttre till det inre” för att knyta an till Wilhelm Dilthey (1833-1911), men andens manifestationer kommer vi inte åt naturvetenskapligt. Skulle Plussen tillsammans kunna ägna sig åt kritiska studier av Svenska kyrkans läge utan att behöva känna trycket av att trycka ur sig käcka paroller om ”hopp” hit och dit och i stället säga som det är?

Den synliga församlingen beskriver hur det egentligen är. Går då ett Pluss – eller för den delen vilken kyrkokristen som helst – från det yttre till det inre, behöver vi se avgörande andliga händelser, som skapat missmodet (som dissidenterna känner, när de ser ”den billiga nåden” materialiseras) eller ”hoppet”, (som de håller fast vid som tror att händelserna 1958/1960/1982/1993 (ämbetet) och 2009 (äktenskapet) är till välsignelse och skapar nytt och krytt. Frågan är: Vad var det som hände så att det som nu händer måste hända?

I stället för sorgmarsch i Stockholm med Plusset tar jag nu ”buss på evangelisten Lukas” till Tyskland.