”Rösta för en ljusare framtid” manar Svenska kyrkan i sin kyrkovalskampanj.
https://www.svenskakyrkan.se/valwebben/kommunikationsmaterial
Kampanjen ska uppenbarligen ut på gator och torg. Jag fick den i utbudspapperet om sommarens gudstjänster på norra Öland.
Nu tar vi det steg för steg. Kyrkovalet gäller inte ett val för en ljusare framtid. Tiden, också framtiden, är i Guds hand och alls inte vår gärning – och självfallet är röstning en gärning. De evangeliska, och Svenska kyrkan är efter sin bekännelse evangelisk, skyr och avskyr all gärningsrättfärdighet; tanken att vi skulle lägga oss i Guds underbara gärningar och själva skapa en ljusare framtid genom att rösta i ett kyrkoval. Falsk lära!
Vad är det Svenska kyrkan tänker i frågan? ”Gemenskap, hopp eller tröst i livets svåra stunder. Vad du än röstar för, påverkar det Svenska kyrkans arbete och gör stor skillnad i människors liv.”
De fagra orden ger inget i egentlig mening intellektuellt budskap – men väl ett emotionellt. ”Gemenskap, hopp, tröst” är vi alla för. För egen del är jag för allt detta all tid, inte bara i livets svåra stunder. Jag hänvisar till aposteln Paulus. 2 Kor 1:5-6. Det finns lidanden som vi får dela med Kristus eller som Han delar med oss och aposteln får ta en del obehag, det fattar jag, men det är för vår tröst och frälsning. Tröst ”i livets svåra stunder” är en slogan som bättre passar in i borgerlig religion. Kristen tro säger hellre: I livet. Livet punkt, alltså.
Uppskakande är tanken att vad jag än röstar på, så påverkar det Svenska kyrkans arbete. Vänstern, högern, populismen, medveten kristen tro, klimatentusiasm – vad du vill – allt påverkar Svenska kyrkans arbete. Inte ett ord om att Svenska kyrkans arbete måste präglas av Kyrkans Herre och Han påverka vad som sker! Inte ett ord om bekännelsen eller Bibeln. Jag ska inte låtsas överraskad, fast jag är det. Min lillebror pepåkar då och då att jag blir förvånad när det blir just så illa som jag beskrivit eländet. Jag tror att detta trots allt är en välmotiverad förvåning, helt förfallen är jag inte.
Programmet har jag redogjort för i min avhandling Folk och kyrka, vill jag minnas. De så kallade socialetikerna /Karl Manfred Olsson, Ingemar Stoltz och Ingmar Ström/ tänkte sig att folkkyrkan förverkligas i en rösthandling. Vid valurnan alltså. Här är nu det programmet i levande livet år 2025 – alltså 60-70 år senare och i ett läge där det röstande folket har mycket svaga kunskaper om vad tron egentligen är och innebär. Dåförtiden var ämbetet en säkring för att tron inte skulle kunna röstas bort. I Allmänna Kyrkomötet fanns i princip prästeståndet representerat, och därmed en möjlighet till veto i lärofrågor. Så är det inte längre. Det tog sin tid innan det socialetiska programmet slog igenom, men med den nya ordningen för ”kyrkomötet” skedde det. Svenska Kyrkans Fria Synod kom till som en motrörelse. Något försökte vi göra. Det misslyckades.
Det är klart att jag får knottror på ryggen när jag läser det kyrkliga självberömmet. Vad är det som ”gör stor skillnad i människors liv”? Rösten som avges eller Svenska kyrkans arbete? Det kan väl svårligen vara rösten, för ett antal röster blir rätt värdelösa när det nu införts procentsats (2%) för att en grupp alls ska komma in i det s k kyrkomötet (som inte är något kyrkomöte, men väl en partipolitisk religionskongress!) Den gränsen har satts ”i demokratisk omsorg”, det ska inte betvivlas. Alltså ska vi anta at det är Svenska kyrkans arbete som ”gör stor skillnad i männikors liv”. Vad betyder detta? שטויות skulle Jesus kanske säga. Eller helt enkelt: ”Det som sägs är inte sant, men väl lämpligt – och det är det värsta!”
Gör inte Svenska kyrkan stor skillnad i mitt liv? Jo, genom att fresta mig till förtvivlan varje dag under himmelens fäste. Jag går inte på allt fagert tal. Kan man inte mana till röstdeltagande med parollen ”rösta för en ljusare framtid”? Jo. Om man heter dr Joseph Goebbels. Han var bra på sådant. Men en seriös kyrkokristen vet, att det finns sådant i Guds hemliga rådslut som vi inte kan rösta om – för det är Guds – och vad Gud vill respektive vad Gud tillåter är sådant vi inte har insyn i. Gud är den fördolde guden, Deus absconditus. Vad gäller framtiden har inte ens änglarna grepp om kalendern. Det har Jesus själv sagt. Mt 24:36
Är det vi nu ser vad som beskrivs i Augsburgska Bekännelsens Apologi? ”En orättfärdig och i sig själv sjuk saken måste på ett konstlat sätt utmålas.” (Svenska Kyrkans Bekännelseskrifter, SKDB, Stockholm 1957, s 132) Här sker det genom att en kyrklig grundbult lossas och framtiden numera avgörs av en vår gärning vid valurnan. Detta är, kan jag tänka, reformert teologi i förvänd form. I livets alla skiften vi har med Gud att göra men denna sanning blir läst som att vi alltid har Gud med oss i våra förehavanden. (se Calvin, Institutio Christianae religionis III, vii, 2). ”Gott Mit Uns”, som det hette i den preussiska armén… Detta är något vi som enkla tiggare kan be om. Det är ingenting vi kan skryta och stoltsera med, kanske allraminst när det handlar om kyrkosystemen. Vår kyrkas hållning uttrycks i tydliga psalmer, t ex sv ps 237 och 477. Där är tanken på de röstandes insats hälsosamt begränsad. Framtiden har vi inte sett, sv ps 338:4.
Det är inte vår gärning i kyrkovalet som blir en röst för en ljusare framtid. Det är inte ens studentsångens ord att den ljusnande framtid är vår. Det är faktiskt inte heller vår ivriga bön att vi ska få en ljusnande framtid – för det bestämmer Gud vår bön förutan. Saken är redan avgjord i Guds hemliga rådslut. Så varför ska denna gärningsrättfärdighet proklameras? Och vem ansvarar för läran, som budskapet förmedlar ut över land och hav? Läran alltså, att vår röst i kyrkovalet är en röst för en ljusare framtid. Men en folkkyrkotanke vars huvudargument är demokrati (röstandet alltså) blir en politiserande folkkyrkoideologi, menade Gustaf Wingren i Demokrati i folkkyrkan (Gleerups, Lund 1963, se s 44-49). Gustaf är bestämd. Kyrkan är sänd av en Herre och demokratin växer fram ur gudstjänstgemenskapen (Wingren, aa s 29)
Läroansvaret för vad som förkunnas från det s k Modehuset i Uppsala har Martin Modéus, det torde i en episkopal kyrka förhålla sig så. Ärkebiskopen ska med sin ledning (den s k kyrkostyrelens ordförande är han för att ledningsansvaret ska markeras) ansvara för att Guds ord blir rent och klart förkunnat och sakramenten rätt förvaltade, att kyrkan står på de förtrycktas sida och att barmhärtigheten blir utövad efter Guds vilja. Om nu sådan gärningslära förkunnas att vårt röstande ger en ljusare framtid, just en tanke som reformatorerna stod upp emot, är det antingen det samlade biskopsmötet, som snabbt måste lägga om kursen och definiera det verkliga evangeliet, det som är Guds verk, i stället för budskapet om människors – eller om frågan ska föras till Ansvarsnämnden för biskopar. Vad kan vi göra som sett den falska läran i den stora annonskampanjen? Jag antar att det är till Ansvarsnämnden vi får vädja. (jfr Apg 25:11)
Den falska läran att Kyrkans herrar är de röstande som styr framtid och inte Kyrkans Herre – vem har till sist läroansvaret, dvs uppgiften att stå för den tro som en gång för alla har anförtrotts de heliga (Jud v 3)? Modéus I har frivilligt åtagit sig uppdraget att vara biskop och ”stå fast i kyrkans tro, försvara den och till se att Guds ord blir rent och klart förkunnat, så som det är oss givet i den heliga Skrift och så som det är omvitnat i vår kyrkans bekännelse, och att sakramenten blir rätt förvaltade.” (Biskopsvigning, Den svenska kyrkohandboken II, s 9)
Jag skriver till Ansvarsnämnden för biskopar. I en episkopal kyrka är läroansvaret en del av biskops tjänst och ämbete. Om ärkebiskopen inte ansvarar för den lära som sänds ut över landet, vem gör det då? Kyrkoherdarna i respektive pastorat, där den utsända ukasen används i annonser och folk bibringas föreställningen att de i kyrkovalet kan rösta för en ljusare framtid, faktiskt oavsett vilken nomineringsgrupp de röstar på? Det intellektuella haveriet får kyrkostyrelsen bära ansvaret för. Det är det läromässiga jag menar att Svenska kyrkans ärkebiskop får göra räkenskap för. (Lk 16:2)
Och det är falsk lära, irrlära, kätteri och lögn att mena, att vi i Svenska kyrkans kyrkoval röstar för en ljusare framtid. Passligt politiskt språk – och lögn. Okristet helt enkelt.
