Jag är en trist präst, det är bara att konstatera. Fantasilös också. Det är sant att jag lyfter det nydöpta barnet – men då säger jag: ”Här är (namnet) som genom dopet blivit Guds barn.” Plusset Dalman sa i stället ”Tjohoo!” när han döpte prinsessan Ines. Det ska bli det nya tror jag, ”Tjohoo, sa Dalman” kan man säga i de mest vidunderliga sammanhang. Riktigt vilken teologisk betydelse detta ”tjohoo” vid dop ska uppfattas ha, kanske Läronämnden kan ge besked om? Den som vill tolka situationen och önskar säga, att det illustrerar något som hänt i Svenska kyrkan, ska inte räkna med min gensägelse. Men själva begreppet ”tjohoo!” verkar liturgiskt användbart. Och mer än så. Allomfattande användbart. Ett analysverktyg i all sin geniala enkelhet.
Sydöstran utges i Karlskrona. Ni tror att jag skulle uppröras över Mathilda Ekberg i Lyckå församling, som är ”vad man skulle kunna kalla en modern präst. Hon är tatuerad, har pastellfärgat hår och ”påminner väldigt lite om Bertil Gärtner”. Hon åker rullskridskor i kyrkan. Åtminstone ibland. Likt en annan Papphammar kom hon inrullande på inlines i altargången. – Jag brukar försöka göra något annorlunda. Jag vill gärna att eleverna ska få någonting att minnas, något som fastnar.”
Att kopplingen till Papphammar inte var långsökt kan den se som tar sig in till artikeln och den illustrativa filmen (bakom betalvägg, men tillgänglig för många som via sin egen tidning kan leta fram den):
https://www.sydostran.se/2025-06-12/har-aker-prasten-rullskridskor-i-kyrkan-hon-ar-amazing/
Vi hålls fortfarande med skolavslutningar i kyrkorum och prästerskapet tycks beskedligt och välsignar inte folket som samlats i det helgade rummet. När jag prästvigdes fick jag en tidegärdsbok från Kalmar församling där prosten Pehr skrivit ”Benedictus benedicat!”: Den välsignade må välsigna! Jag uppfattade det dubbeltydiga, vad som hänt och vad jag skulle göra framöver. Det religionslösa i helgat rum kan man ha synpunkter på. Förstår det s k läget. Men det ger utrymme för kreativitet när lagförkunnelsen ska ut i lämplig form för barn och unga samt deras anförvanter. Jag behöver inte ha några synpunkter på detta, som jag i grund och botten kanske inte riktigt förstår eller vill förstå. Det är journalistens insats jag har synpunkter på.
Inlines-prällan ”påminner väldigt lite om Bertil Gärtner”, slår murveln fast. Hur då? Han var biskop och professor, det kan vara en skillnad. Inte tatuerad – men väl promoverad jubeldoktor. Hans hör var inte pastellfärgat. Så visst kan jag se att prällan inte är någon Bertil Gärtner. Men hur tänkte murveln nu?
Mitt svar är detta: Murveln tänkte som bäst inte alls. Han ville bara ha någon motbild till prällan på hjul och då tog han ett personnamn och gjorde en myling av det. Naturligtvis är kränkningen avsiktlig. Och informationsbärande. Murveln håller sig dum och håller läsekretsen för att vara korkad och gå på detta. Jag säger som vanligt ingenting, men det fanns en tid då avlagd studentexamen i Blekinge var socialt stigmatiserande. Så är det nog inte längre. Numera har man Blekinge Internationella Tekniska Bygdehögskola, som till och med fått universitetsstatus och förlagts till Gräsvik, KA 2:s gamla kaserner. Sydöstran ägnar sig åt fördummande fördomar, det är det hela. Sådant ogillar jag. Skolgårdsmobbing är jag emot både i skolform, i tryckt form och inte minst i kyrklig form. Alltså läser jag på nytt, åter och åter, Skarpnäcks begäran till Domkapitlet i Stockholms stift om befogenhetsprövning. Jag följer skriften, rad för rad.
Skarpnäckarna begär att få tilldela prästen en skriftlig varning? Kan inte församlingen göra detta utan att besvära domkapitlet? Kanske inte – om detta ska vara första steget i en process där ett antal skriftliga varningar ska leda till avsked. Den konkreta händelse som anförs är från den 16 oktober 2024, men nu anförs flera omständigheter under många år. Hur byggs kritiken upp?
Dels är det Chefen, dels Herden som har synpunkter. Frågan uppstår naturligtvis om vad arbetsledningen då har gjort och hur dess åtgärder relateras till den omständigheten att prästen är sjukskriven. På mig verkar det som om ljuset i första hand ska riktas mot Chefen respektive Herden. Plusset kanske inte ska gå helt fri han heller? För att inte tala om HR-personen. Vad har vi HR till? HR betyder Human Resources och borde väl då syfta till att ta vara på de mänskliga resurser som församlingen köper in? Om jag fattat saken rätt sitter församlingens HR-resurs i Visby. Är det hon som formulerar de båda underlag Chefen och Herden skriver under? Jag frågar, eftersom datumen anges med handskrift. Skriver jag ett eget papper kan jag väl själv på datorn ange datumet och sedan skriva under? Jag blir hälsosamt tveksam till vad det är jag ser. Nåt lurt är det. Tjohoo, säger Dalman.
Till det förbryllande hör texter på Facebook som den utsatte prästen publicerat. Kyrkoherden vill visa domkapitlet dem. ”Publicering sker ofta i samband med att jag som kyrkoherde haft möte med honom på arbetsplatsen eller att det har genomförts personalmöten där (NN, anonymiserat här) har deltagit.” Jag har kommenterat saken tidigare, men känner mig alltmer osäker på vad kyrkoherdens anmälan går ut på. Det är emellertid Chefen, kyrkorådets ordförande ser sig vara just Chefen, (upprepas så att ingen missar detta nätta haveri) som får fram att prästen ”utifrån de många dokumenterade klagomål och incidenter som varit de senaste åren, inte kan anses utföra sina arbetsuppgifter på ett tillfredsställande sätt.” Exemplifiering saknas.
Prästen är sjukskriven och det går alltså inte att för en utomstående bedöma vad som avses. I klartext skriver dock kyrkorådets ordförande, Cissi Billgren Askwall, (posk) och här pjåskas inte: ”Jag har ingen medicinsk sakkunskap men har trott att det handlat om psykisk ohälsa. Sedan några år står det klart att han tyvärr också drabbats av en svår fysisk sjukdom. Just att han är allvarllgt sjuk, gör det här personalärendet så svårt”: Detta skrivet drar Chefen Cissi slutsatsen: ”Min uppfattning är att församlingen behöver lämna en skriftlig erinran för att informera NN (anonymiserat här) om att hans anställning kan komma att upphöra om inte hans beteende förändras.”
”Se på de kristna hur de älskar varandra”, hette det i fornkyrkan. Hade inte Sartre redan snott titeln hade jag kunnat skriva en dagslända med rubriken ”Äcklet” – för här blir (alltför) mycket djupt känt i min svarta prästsjäl. Kan de verkligen inte bättre och ska de då ut och locka människor till församlingslivet med tal om ”trygghet i nuet” och ”lekande hopp in i framtiden” som kyrkoherden skriver i verksamhetsplanen för år 2025. ”Jag ser varje dag bevis på att det duggar tätt med kraft, mod och växande i vår fantastiska församling.” Två kampanjer ska göras, menar kyrkofullmäktige: ”Bli medlem!” och ”I år är det kyrkoval – din röst behövs/gör skillnad!”
Jojo. Visionen får vi också: ”Vi är en kyrka där människor möts, växer och delar Guds kärlek.” Nämnde jag att kyrkofullmäktige anger fyra perspektiv för denna vision: ”Barnperspektiv, diakonalt perspektiv, hållbarhetsperspektiv och normkritiskt perspektiv.” När Herren Jesus kommer tillbaka till Skarpnäck och får läsa detta storstilade kommer han att fråga om det finns tro i Skarpnäck. Det förstör nog hela tillställningen. Hoppas jag. Kan jag ana varför arbetsplatsundersökningen hemligstämplas?
Vad svaras då? Kanske med kyrkoherdens ord i verksamhetsplanen: ”Vi gör inte skillnad på människor utan är en plats där människovärdet är okränkbart. Vi är alla kallade och utvalda av Gud att förmedla hopp i det lilla och stora.” Vad svarar kyrkoherden för det fall Frälsaren på ekumenisk engelska då säger: ”Bullshit!” och därtill säger: ”Fram med arbetsplatsundersökningen!”
”Tjohoo, säger Dalman” och repliken är användbar i alla kyrkliga sammanhang. Frågor på det?