Plussarna fanns utlagda på bild. De såg ut som ett morgonuppställt kasernkompani innan fanjunkaren fått ordning på grabbarna, dvs satt sopkvastar i händerna på somliga och drivit iväg andra att hämta posten. Jag är inte den förste att upptäcka hur sjavigt klädda Plussarna tycks vara. Men tro inte att jag dömer hunden efter håren och tro inte att jag tycker att denna ansamling är en samling fähundar. Fähundar får de annars gärna vara, det är inte problemet. Problemet är vems fähundar de är – Herrens, Domini canis? Ett Pluss skulle i denna mening vara en kvalificerad fähund.
Nu fastnade jag, som sagt, inte i bilden även om jag undrar om någon av kvinna född (Frälsaren undantagen) kan bli entusiastisk av den ansenliga Pluss-ansamlingen. Var och en får rannsaka sitt eget hjärta och vid fel svar uppsöka en optiker!
Observera nu att det inte är deras konterfej som vi ska reagera på även om det i några fall är egendomliga ansikten för att sitta på en människoliknande varelse, skapad till Guds avbild. För egen del tröstar jag mig med att det 1/60-dels sekund var så jag såg ut när fotografen var framme. Så har jag också av Bela Balázs lärt mig, att kameran får oss att se sådant som var osynligt före kamerans tid. Filmkonst är att synliggöra detta osynliga. Det är emellertid inte bilden som blir problemet utan Plussarnas uttalande om kriget. De är emot det.
https://via.tt.se/pressmeddelande/3911024/biskopsmotet-kriget-har-sedan-lange-passerat-all-rimlig-proportionalitet?publisherId=1344892&lang=sv
Nu tänkar jag att jag blivit vald till premiärminister i ett land med alla de skyldigheter som följer därmed. Nåja, jag har ju haft den sysslan i kris och krig, så direkt överraskande är uppgiften inte. Ponera, det heter så, ponera att mitt land utsatts för en mininvasion av en terrorgrupp som utfört den politik som varit uttalat mål i 77 år: mitt folk ska kastas i havet. Det är inte heller direkt överraskande givet att till förutsättningarna hör, att det folk jag nu har ansvar för mördats i industriell skala bara några år innan jag föddes. Detta industriella mördande är ett levande minne, som inte enkelt kan glömmas.
Miniinvasionen mot civila mål gav ett facit på ungefär 1200 mördade och 251 bortförda. Hur många av de dödade som – före eller efter sitt frånfälle – blev våldtagna, vet jag inte ens som premiärminister. Att barn inte skonades har jag plågsamt klart för mig. Att denna attack mot civila understöddes av raketanfall mot mitt land fick alla klart för sig när flyglarmen ljöd och luftvärnet var i full aktion.
Den invasion det var tal om skedde från ett område som vi lämnat och världen pumpat in pengar i för att bygga hus och säkra välstånd. Efterhand har det stått klart att pengar använts för att bygga ett tunnelsystem och ner i dessa tunnlar fördes de tillfångatagna. Att korrumptionen varit grandios vet vi också, det blir lätt så när det är billiga pengar i omlopp.
De som anföll var terrorister och kallades med en eufemism ”terrorklassade”. Det var väl både rätt och fel? Uttrycket är oklart, men mildare än begreppet ”terrorister” eftersom ”terror” är våldsdåd som används i syfte att skapa politisk uppmärksamhet och på så vis förändra eller påverka samhället. Det har i mitt fall fungerat väl. ”Väl” betyder från mitt perspektiv ”illa”.
Som premiärminister behöver jag snabbt ställa mitt samhälle på krigsfot. Det handlar om mitt folks och mitt lands överlevnad. Om detta är utmaningen och någon börjar tala om ”rimlig proportionalitet”, undrar jag vad jag ska svara.
Jag lyssnar på de svenska Plussarna. De vädjar:
* Upphöra med kriget och dödandet av oskyldiga.
* Frige kvarvarande gisslan.
* Omedelbart släppa in humanitär hjälp i Gaza.
* Alla insatser måste nu inriktas på fred och att verka för en tvåstatslösning som ger förutsättningarna för både israeler och palestinier att leva i fred och ges möjlighet till ett värdigt liv.
Betyder detta att de svenska Plussarna tycker att de skyldiga ska dödas? Vilka är då de skyldiga? Är det fel av mig som premiärminsiter att mena, att vi nu en gång för alla måste göra slut på de skyldiga terroristerna och har Plussarna några synpunkter på terroristernas taktik att dölja väpnade styrkor och staber bland civila? Har det mindretal Plussare som fullgjort vapentjänst i den svenska försvarsmakten något minne av vad som i utbildningen sades om skydd av civilbefolkningen? Annars kan jag ge en läsanvisning. Borde inte Plussarna i god tid sagt sin episkopala mening till terrorgruppen, som förberedde stridsställningar just i skolor och sjukhus? Det som är stridskrafternas taktiska lösning är folkets fördärv, men det är det bondeoffer som schackspelarna är beredda till för att rädda kung och drottning. Och värre än så: kan nyheten om offren spridas blir det propagandavinst för schackspelarna. Det är alltid jag som premiärminister för det land som anfallits som blir skurken. Det är riggat så.
Jag ska som premiärminister inte plåga Plussarna i Sverige med den teologiska frågan vad begreppet ”dödandet av de oskyldiga” innebär eftersom det kan bli personligt närgånget: Också ett Pluss är ju skyldigt till mer ont än vad Plusset självt förstår och har del i världens bortvändhet från Gud. Vad betyder detta rent konkret?
Humanitär hjälp låter väl bra. Ska vi fråga Plussarna varför jag som premiärminister har stoppat den hjälpen? Ren elakhet eller bedömning av faror för de mina, vilka måste vara min främsta prioritet? Naturligtvis hade ingenting av detta hänt om miniinvasionen aldrig ägt rum. Vilka alternativ har jag? Efter alla dessa år kanske det är dags att konstatera att en tvåstatslösning inte kommer att fungera – för den lösningen vill ingen av de inblandade ha, bevisligen inte araberna. I vilken mening det finns en stat som ska kallas Palestina är också en öppen fråga. Var det inte Jordanien som blev Palestina? Hamas kom till som ett anständigt alterntiv till det korruperade Al-Fatah. Och nu?
Det hela blir lätt förbryllande, när Plussarna påstår att alla människor ”har samma värde och värdighet”. Samma värde? Det tror jag inte ett ögonblick. Plussarna har högre värde än en präst på landet, det syns i lönekuvertet. Värdigheten då? Ett Pluss ses som ”högvördig” och en prost som ”vördig”, tramsa inte om värdigheter heller! Det kan väl åstadkommas bättre försvar mot krig än detta?
Biskop Anders Nygren var på sin tid emot gemensamma deklarationer som många skulle stå bakom. Varför det? Därför att när frågor börjar ställas, pulveriseras uttalandena. Bättre att en profet talar och då inte talar som en politiker (ingen till glädje och utan egentliga förpliktelser) utan profetiskt, så att eländet blir tydligt, förklarat och vägen bort från eländet klart angiven. Min premiärministerfråga till Plussarna i Sverige är busenkel: Vad menar ni att jag ska göra och om jag gör som ni säger, vilka konsekvenser får det för mitt folk? Det är väl den fråga ni för er del vaknar med varje morgon när det handlar om Svenska kyrkans folk?
Om jag ändå som premiärminister får fråga: Vilket är grundfelet? Att min stat alls existerar, fylld av folk från andra länder i ett område i det forna ottomanska väldet? Var detta själva misstaget – att tillåta immigrationen, ett dåtida ätande av druvor som åstadkommer min tandvärk (Jer 31:29)? Hade britternas antiimmigrationspolitik för judar varit den kloka lösningen? Tänk om det fanns några alerta journalister som ville ställa konkreta frågor till Plussarna och avkräva svar. Det kunde bli riktigt underhållande. Var det en irriterad skånsk jude som kallade Plussarnas lilla sällskapsklubb för ”biskopsmöget”?
