I veckoslutet fungerade inte tv:n. Jag anropade hemhjälpen, som förklarade vilken teknisk idiot jag är, jag sa inte emot, men väntade på hennes framsteg. Hon såg till min förnöjelse altmer bekymrad ut. Nu är hon en teknisk begåvning och efter någon timme hade hon klurat ut vad som hänt. Hon hade laddat en ny grästrimmer i ett el-uttag och systemet var då så känsligt inför denna främmande bekantskap, att det la av. Inte mitt fel alltså! Triumf! Alltså kunde jag inte läsa det brev jag fått. När jag fattade vad jag inte fått, bad jag min avhållne vän dr Lars Björkman träda till. Här är brevet, som jag i hederlighetens namn inte vill undanhålla er:
”Hej,
Under onsdagen uppmärksammades jag på att den på Kyrklig samling publicerats ett inlägg som innehöll en stor mängd felaktig och kränkande information, även riktad mot mig.
Det gäller texten av Dag Sandahl, Mot dumheten, MOT dumheten! – Kyrklig samling, som fokuserar på situationen i Nordmarkens pastorat. Flera personer är namngivna och även om jag inte är namngiven i texten är jag enkel att identifiera.
Texten är att betrakta som en partsinlaga, där lögner och åsikter från en part i en lång och mycket komplicerad konflikt presenteras som sanning. För min egen del handlar det bland annat om denna passage:
”Någonstans kring 10 års ålder köpte jag min första Zebra-deckare, en Agatha Christie, (Mordet på Orientexpressen) och på den vägen är det, så jag tror att maningen ”cherchez la femme” är användbar. Jag menar att om en fd komminister lovar kyrkoherden ”ett helvete” kan man nog med skäl tänka sig att komministern iscensätter sin traktan inte minst som komministern anförtror kyrkoherden att komministern avser att mörda henne. I vart fall tänker överste Salander så. Jag återger i första hand hans mening om det hotfulla i Nordmarkens pastorat, men med bakgrund i mitt idoga deckarläsande är jag ur stånd att falsifiera överstens mening.
Hotet mot kyrkoherden ledde till att säkerhetsavdelningen dels inte lät henne bo i prästgården, dels gav henne livvaktsskydd.”
Denna komminister är alltså jag och jag är enkel att identifiera, även utan namn. Texten innehåller flera allvarliga felaktigheter. Jag anklagas för att ha begått ett mycket allvarligt brott – att hota en person till livet – och därmed ha orsakat en omfattande skyddsinsats. Jag har självklart aldrig hotat Annika Borg på något sätt eller yttrat det som i texten återges som ett citat. Anklagelserna mot mig är fabricerade och jag polisanmälde så snart jag gjordes medveten om att dessa lögner spreds (ärendenummer K357026-25).
Annika Borg har aldrig polisanmält de påstådda hoten, eller visat upp exempel på dessa. Hon har på eget initiativ anlitat två säkerhetsföretag, vars insatser (som inkluderat övervakning av mig och mina barn i vår bostad i Stockholm) baserats uteslutande på Borgs uppgifter. Enligt stiftsjurist Ingela Stålhandske har stiftet inte varit delaktigt.
Jag kontaktade därför omgående er båda, i egenskap av skribent och ansvarig utgivare, med en vädjan om att plocka ner texten. Detta har, efter två dygn, fortfarande inte gjorts och felaktigheterna har inte rättats, trots att jag påpekat dessa. Detta strider, som ni båda känner till, både mot de pressetiska reglerna och svensk lagstiftning.
Jag ber er nu ännu en gång att plocka ner texten, samt att på er hemsida förklara varför detta görs. Det kommer många tillfällen att skriva om Nordmarkens pastorat, men det bör göras på korrekta grunder och utan att tillfoga mer skada.
Pax et Bonum!
(Namn)”
Jag kände inte igen namnet. Jag ringde överste Salander. Han kände inte heller igen namnet, men sa att det han berättat att hört, hade han hört – och bedömde som trovärdigt. Annars hade han inte sagt det. Å andra sidan hade han aldrig sagt något namn, återgett vad som sagts med precisa citat och vilka åtgärder som vidtagits. ”Du får väl återge brevet så vet folk var linjerna dragits upp, men att retuschera framställningen vore gravt felaktigt.” Översten la till ytterligare ett: Löftet till kyrkoherden var, har jag också hört återges, löftet att ”jag ska göra ditt liv till ett helvete för dig!”
Vilka kränkningar fanns i texten? Försiktigtvis heter det att ”om” komministern lovat något så… Jag hade ingen möjlighet att falsifiera den utsagan. Mot bakgrund av att kyrkoherden av sökerhetsskäl fick bo på hotell i Årjäng, verkade utsagan inte riktigt orimlig. Vad hade föranlett kyrkoherden att kalla in två (2) säkerhetsföretag? Jag hade bara fattat att det handlat om ett.
Att Dagsländorna är partsinlagor stämmer förstås. Men löftet att ”det kommer många tillfällen att skriva om Nordmarkens pastorat”, ska vi ta fasta på. Skicka material, skvallra mera! Liksom det nog blir tillfällen att skriva om Skarpnäcks församling, Växjö pastorat, händelserna i Skara, där domprosten står i snålblåsten och kyrkorådet inte längre har något förtroende för honom samt en del annat, som handlar om befogenheter för lokala kyrkoråd att göra sig präster kvitt. Vad är det som nu övergår Svenska kyrkan? Därtill stiftskansliet i Lund! Det finns skäl att återkomma, tro inget annat!
Är jag förvånad? Naturligtvis och naturligtvis inte. Naturligtvis därför att den som har ägnat sitt liv åt Svenska kyrkan och är stolt döpt och konfirmerad kyrkomedlem måste bli förvånad över kyrkoeländet i alla dess former.
Naturligtvis inte. Djävulen går omkring och letar efter någon att sätta tänderna i. Finns det en vital –levande – kyrka utgör den ett hot, som med all illvilja måste hanteras. Får vi se en sönderfallande svensk kyrka blir det stor glädje hos Själafienden och hans anhang. Så mitt i detta eländiga ges nog också beskedet, att det i Svenska kyrkan finns ett så farligt sammanhang, att det måste bekämpas. Uppmuntrande, säger jag. Riktigt uppmuntrande. Så var det i Kyrkans första tid också! Låt oss stå honom emot! (1 Pt 5:8-10) Och under väntetiden se och förstå vad som händer i vår tid. Det är vårt ansvar även om det blir besvärligt för oss alla, när skiten hamnar i fläkten. Huka oss ska vi inte. Ta på oss skyddskläder eller, enklast, dra ut kontakten till fläkten.
