Vår vän Frasse (1936-2025) är sedan kl 07.35 idag död. Det kan vara mitt fel. När man skulle be om Frasses tillfrisknande sa jag: ”Käre himmelske fader, låt honom få dö i frid och inte utsättas för fler plågor och mer förnedring.” Så det kan mycket väl ha varit mitt fel att han dog, tänker jag.
Var det grabbarna i St Gallen som hade en förkonklav och såg till att den argentinske kardinalen Bergoglio skulle väljas till påve efter vår vän Bengan? Jag undrar det, Som jag förstod Bengan var det Bengans mening att Frasse skulle kunna orka ta itu med en del problem, som måste lösas. Om jag förstår mig själv rätt, har de inte lösts, kanske är de olösliga. Nå, Frasse hade 12 år på sig, jag räknar inte sjukhustiden eller konvalescenstiden som riktiga arbetsinsatser. Detta är trots allt en kort tid.
Som död torgförs vår vän Frasse som ödmjuk. Det kan den skriva som inte hört honom vara uppbragt och ryta i Vatikanens korridorer eller ens förstått hur rakt på sak han var i sin kritik av härskarskulturen i Vatikanen. En stor påve kan enkelt avslöja småpåvar. Det gjorde vår vän Frasse. Det är närmast naturgivet!
Jag minns Frasses kärva humor. En av kardinalerna hade hamnat på sjukhus och kardiologerna hade varit bekymrade. Kardinalen var av det finkristna, finstämda slaget och fick stukad – men likväl ”tehörknad” – återvända till livet. Han mötte Frasse, som sa: ”Dom ville alltså inte ha dig varken på det ena stället eller det andra!” Frasse var, sa han mig, häpen, över att kardinalen inte kunde ta den passningen. För det kunde han inte. Kardinalen blev , som det heter, kränkt. Frasse och jag skrattade på vårt ödmjuka sätt. Ödmjuka, tro inget annat. Ödmjukhet på latin heter humilitas och handlar om bördighet, växtkraft. Ordet betyder inte ”hällörad”.
Minns någon att jag sa, när broder Anders blev biskop, att han blir påve. Jag skrev det i ett inlägg och möttes av avfärdanden. Detta var inte möjligt. Dessa kritiker hade alltså glömt vad Tor Andrae, i vars knä min kusin Kerstin suttit och vars son överstelöjtnanten Anders jag haft en del att göra med, skrev. Jag menar att biskop Andrae har alldeles rätt: ”Den makt som leder kyrkornas och folkens öden, döljer ibland sina avsikter under slumpens makt”. Håll ögonen öppna! Och håll ögonen på grabbarna i St Gallen, de kanske inte suttit overksamma de senaste månaderna?
Nu när Frasse är död kanske vi kan få läsa breven dåvarande Antje skrev till Katolska biskopsämbetet när Frasse under åthävor skulle komma till Sverige, men hindras att ha sin stora påvemässa i de lokaler, som använts dagen innan. Det blev en holmgång som på allt sätt skulle döljas för omvärlden – men Antje var, som ni mot samtidshistorien kan förstå, Antje var tyskt uppbragt. Och då vet ni. Just därför vore det av intresse att få läsa vad hon skrev i sina ursinniga brev.
Frasse och Antje vänslades i liturgin i Lunds domkyrka. De klarsynta log och sa: ”Ingen skulle ha prästvigt den andra.” På väg i planet till Rom sa förresten Frasse några (kyrko-)politiskt olämpliga men sanningar. Det var också kul.
Frid över vår gamle vän Frasse!
Tills vidare kan jag bara återge beskedet från veniaten i en kyrka på Öland idag. ”När vi dör får vi träffa alla vi känner!” Hon sa det två gånger. Jag är inte säker på att Frasse hållit med. Jag gör det inte. Men den som dör får se! Det kan bero på var vi hamnar, kan jag tänka…
