Det är mycket som är alldeles åt skogen i det kyrkliga. En begåvad kyrkoherde, för att han inte ska utsättas för någon motorsågsmassaker bevarar jag hans namn sub sigillo, märkte, att ”det finns en felaktig skrivelse i remissenkäten för skogsutredningen. Nedan ser du hur det står i enkäten som ska fyllas i:
12.2.2 Hänsyn tas till samtliga hållbarhetsdimensioner (s. 319) Utredningens förslag: Prästlönetillgångarna ska förvaltas ändamålsenligt och resurseffektivt. Andlig, ekologisk, ekonomisk och social hållbarhet ska säkerställas i förvaltningen. Nuvarande skrivning om högsta möjliga totalavkastning utgår. Ändrad paragraf: 46 kap. 3 § första stycket
Men läser man kyrkoordningen står det inte ”högsta möjliga totalavkastning”, utan ”bästa möjliga uthålliga totalavkastning”. Det är skillnad på bästa och högsta, och preciseringen uthålliga är avgörande.
Den felaktiga formuleringen återfinns också i utredningen (i den sammanfattande rutan på sidan 319).” Så långt referat – och häpnad infinner sig. Eller inte! Kyrkoherden är klarsynt: ”Jag kan inte se annat än att detta är ett sätt att förvränga hur skogsbruket i stiften ser ut idag, för att på så sätt sätta den egna utredningens förslag i bättre dager. Det blir stor skillnad på hur du besvarar enkäten om du tror att skogsbruket idag enbart syftar till ’högsta möjliga totalavkastning’ eller om du vet om att det syftar till ’bästa möjliga uthålliga totalavkastning’.”
När vanlig hederlig svensk blir förbannad inför upptäckt av fiffel och båg (också det fiffel och båg som motiveras av de ädlaste motiv) blir en kristen, välsignad övermåttan antal gånger, inte förbannad av detta – men väl uppbragt. Jag kan inte se annat än vad kyrkoherden ser, en vrångbild av hur det är med det kyrkliga skogsbruket i syfte att torgföra den lösning som likväl inte övertygat. Nu bör larmet gå! Det gröna lurendrejeriet tycks måttlöst. Northvolt. Stegra, Skogsutredningen och så de där korkarna på förpackningarna, som inte är av kork, men som sitter fast – fast ingen av oss brukat slänga dem i naturen, ty vi svenskar är fostrade till skogsmullar allihop. På Balkan är det annorlunda… Den risk jag ser är risken att vi behandlas som idioter så pass, att vi blir idioter, oförmögna till kritiskt tänkande.
I heliga fastetider ska man läsa profeten Jeremia. Där återges vår samtid: ”prästerna frågade inte; ’Var är Herren?’ – nu liksom då. (Jer 2:8) I bilderburken såg jag förre kyrkoherden och förre pingstvännen mm Olle Carlsson lägga ut texten om existentiell hälsa och annat som passar in i MTD-konceptet, Moralistisk, Terapeutisk, Deism. Då längtade jag efter salig Hägg, som dog alldeles för tidigt (för min smak!) och som aldrig lät sig imponeras av vår tid och dess trender. ”När dom lekt rommen av sig, kommer de springande och vill att vi ska torka dem med varma servetter”, sa han. Andligheten klär sig i olika kostymeringar, men den är likt förbannat bara andlighet – inte tro, inte tillit, inte Jesus-glädje och insikter om Verkligheten sådan den verkligen är. Frågan ”var är Herren” är sannerligen synnerligen välmotiverad i denna tid just i det kyrkliga..
Jag ska väl låta kyrkoherde Camilla Lif, kyrkoherde i Katarina församling, få illustrera genom betraktelsen i Torsdagsdepressionen. https://www.kyrkanstidning.se/nyhet/infor-sondagen-guds-maktiga-verk-ar-att-vi-tillsammans-bar-livet Det blir till att ta ut satsdelarna igen. Guds mäktiga verk är att vi klarar av att bära livet och det är tydligen detta som är tydningen av Jungfrun Mariae bebådelse. Jag frågar med profeten: Var är Herren? Själva människoblivandets mysterium fuskas på brackors vanliga vis bort och blir något annat än evangelium, nämligen religion. Gud är, påstås det, ”tätt, tätt intill oss när vi tar oss igenom passagerna” – och det klarar vi. Vi är, som Andreas Holmberg konstaterade i en kommentar till betraktelsen, på visst avstånd från den nicenska trosbekännelsens ord: ”som för oss människor och för vår salighets skull har tagit mandom genom den helige Ande, av jungfrun Maria, och blivit människa.” Det är liv på annat sätt än kyrkoherde Lif presenterar det – och vi ska vara tacksamma för ännu ett sätt att förstå skillnaden mellan Kyrkans tro och MTD-religionen. Jag vet vad jag tror och jag tror i de heligas gemenskap, den som är Kristi kropp och där jag är infogad. Med-lem..
På Torsdagsdepressionens stiftssida får vi se hur Modéus II vill uppfatta det s k läget. Vår i luften! Men ”för stora växlar” vill han inte dra. Är detta inte rätt självklart om nu växlarna är – för stora?
Åtta andliga vårtecken, enligt Plusset:
Antalet konfirmander ökar på ett antal ställen i stiftet.
Skillnaden mellan inträden och utträden minskar.
Nyfikenhet på tro, andlighet och religion tycks öka och har fått mer medieutrymme
Fler i Växjö stift vill bli präster och diakoner.
Ungdomsbarometerns trendrapport lyfter nyfikenheten på religion som en trend.
SOM-undersökningen visar att den långa nedåtgående trenden med minskat religiöst engagemang bland unga har stannat av.
Svenska kyrkan har aldrig i procent haft större förtroende än nu enligt Medieakademins förtroendebarometer.
Två regeringsuppdrag: ett uppdrag att stärka de kommunala företrädarnas kunskap om trossamfunden har getts till Myndigheten för stöd till trossamfunden. Och ett uppdrag att utveckla arbetet med existentiell hälsa har getts till Folkhälsomyndigheten.
Ni vet att Plussarna är professionella optimister och nu förstärks professionaliteten av kommunikatörer som talar till kyrkoherdar, diakoner och komministrar i denna ordning. Jag såg en bild på de församlade kyrkoherdarna i stiftet och insåg på nytt hur svag min helgelse är… Men hur är det med vårtecknen?
Jo, vi har fler konfirmander. På norra Öland var det väl ingen förra året och nu är det 10 eller 11. Hur många inträden vi har, vet jag inte, inte heller vet jag något om utträden. Att Avicii-konserten i Kalmar domkyrka blev en braksuccé gillar jag. ”Över 1000 personer i publiken”, 1050, noga räknat –och det tycks som om de anställda inte vet när det var så mycket folk i kyrkan senast. Det vet jag. I janruari månad 1984 var det 2000. Östra Småland: ”Mansborgen har fallit”. (ÖS 18/1 1984). Kyrkvärdarna hade dock inte burit några extrastolar. Eva Brunne drog. Lite mystik är det över det hela. Så tänkte vi också för 41 år sedan. Men siffror är inte min bästa gren. Hur fick dom in alla de 2000 utan extrastolar?
Allt fler vill bli präster och diakoner – ? Så har vi ofta hört saken framställas. Det har inte hjälpt! Att trenden talar för ökad nyfikenhet på religion (Jesus?) kan väl få så där besvärande konsekvenser, att kleresiet blir lika nervöst som kleresiet i Maria Magdalena? I det perspektivet är den ungdomliga engagemanget kanske inte främst ett vårtecken?
Förtroende? Några av oss som varit med ett ansenligt antal decennier redovisar klart minskat förtroende för Svenska kyrkan. Procentuellt är det naturligtvis lappri – men i sak?
Annars finner jag det mest egendomligt att Modéus II hänvisar till regering och myndigheter. Ps 146:3: ”Lita aldrig på mäktiga män, människor som ingen hjälp kan ge.” Fast när jag tänker efter! Nog hade kristendomens framtid varit mer säker om lärjungarna fått vara med i några utredningar som Stora Rådet eller Pontius Pilatus satt ihop. Då hade vi sluppit läsa blodiga martyrakter och i stället fått utredningar oss till livs.
