Buddeism är självfallet den ideologiska hållning som uttrycks efter Mariann Edgar Buddes insats mot president Donald Trump. Antje på en helsida i DN men också kyrkoherden Niklas Strandberg i mitt liv- och husorgan Varbergs Tidning. Jag får veta att det Mariann predikade om ”var det som Jesus, sa, visade och gjorde:”. Jesus som lagförkunnare sålunda. Kyrkoherden backar inte för egen och andras del heller: ”Vi som är hans efterföljare skall alltid stå på den svage, den förtryckta & den plågades sida – då krävs det att vi visar mod och oräddhet, att vi tar vårt ansvar för varandras lika och värdefulla värde – det förrväntas av oss. Biskopen följde bara Jesus ord och konkretiserade det i helt rätt tid! …och ljuset lyser i mörkret och mörkret har inte övervunnit det! Amen!”
Vi tar de styrande orden, själva kravlistan, en gång till: skall, krävs, ansvar, visa mod och oräddhet. Det blir med nödvändighet så när evangeliet förvandlas till lag. Biskopen Papias i Hierapolis (nuv Pamukkale) och lärjunge/medarbetare till aposteln Johannes hade nog sagt: ”Ty han verkar synnerligen klen till förståndet, om man skall döma efter hans egna ord.” (Papiasfragmenten, fragment 2) För en evangelisk katolik finns det få förkunnelser som är så falska som de som vänder det glada budskapet (evangeliet) till en kravlista. Och vad tänker ni om förmaningens roll i förkunnelsen? Ska pastorn från predikstolen vända sig till namngivna i församlingen med admonitioner? Om du själv blev påhoppad i det läget utan att kunna komma undan och utan att kunna svara – hur samarbetsvillig hade du varit då?
Buddeismen borde vi passa oss för. Den satte mer ljus på Budde själv än på stackars Donald, som i den situationen ska sitta tyst och lapa i sig hennes anrättning. Buddes insats förbättrade inte Trump, den förbittrade honom. Den risken ska pastoralt sett i görligaste mån undvikas.
Nu intervjuades Budde i Sveriges malligaste morgontidning och gav besked att 40% i hennes stab var homosexuella. Kinseyrapporten angav på sin tid att 10% av befolkningen var detta, men siffran ifrågasattes och den troliga procentsatsen var 2-3%. Vad händer då om det kyrkliga i folkkyrkan blir en hållning som avviker från ”den folkliga normen”, det sex de flesta normalt praktiserar? Det förändrar det kyrkliga till att bli en identitetspolitisk sekt. En kyrka, det är min mening och jag respekterar den, med svag läromässig identitet blir en ideologisk sändare som andra tar över och kan utnyttja – tills den är förbrukad! Det gamla motmedlet mot detta är Bibel och bekännelse. Inget annat? Jo, ett modigt trons folk, som får sin näring ur Bibel och bekännelse. https://www.dn.se/varlden/biskopen-som-spande-ogonen-i-donald-trump-jag-sa-det-ingen-annan-sa/
Jag säger inget om att det finns intressenter, som uppfattar en läromässigt svag kyrkostruktur. Den står inbjudande och redo att låta sig utnyttjas men – och det är intressenternas intresse – i annat/andras/Den Andres intresse. Fientligt övertagande i vänliga former. Djävulen går omkring som ett rytrande lejon och söker vem han må uppsluka – och kan han i deta syfte förvandla evangeliet till lag, har han kommit ett gott stycke på väg. Kyrkoherdar kan visa sig vara goda medarbetare, det är av mindre intresse i sammanhanget. Mer intressant är att få numera kan upptäcka själva omvandlingstricket. Evangeliet blir lag och går därmed förlorat.
Jag röstade inte på Trump. Jag har läst en alltför tjock bok om honom vars titel jag glömt, boken har jag anförtrott en av svärsönerna, utan att imponeras. Det hindrar inte min tanke att med Trump har ett paradigmskifte kommit i USA och det påverkar långt, brett och djupt. Gamla självklarheter ersätts av nya. Det går så till i världen med dess obeständighet och de som plötsligt ser sig ha hamnat på det som nu blivit fel sida, ror kvickt tillbaka. De kallas ”roddare” inte för inte.
Naturligtvis skapar förnimmelsen att något okänt håller på att hända, skräck i dem som burits fram av det gamla tankesystemet eller tanklöst anslutit sig: sagt, gjort och tänkt som man ska. Ni minns tanken på historiens ödeshjul som i sakta mak lyfter människor till toppen, men så svänger hjulet och de som är där högst upp kastas hjälplöst ut i intigheten. Ibland har en kyrkokristen anledning att fundera över vad det rent praktiskt ska betyda, att vi har en Frälsare. Praktisk och kritisk teologi alltså, en sådan som genomskådar, när Kyrkans tro görs till en annan tro. ”Kampen för den rätta läran”, kallas detta. Kampen för människan och Sanningen, kunde man också säga. Minns ett grundförhållande. Världsfursten är Lögnens Furste med mycken makt och myndighet –men tillfälligt, tills vidare. Jesus är Herren.
Jag tror det framgått med vilken misstro jag hör Plussarna. Då uppstår ett problem, somliga av dem kan vara trevliga, en del till och med kunniga. Varför blir det så illa då? Därför att när folk klumpar ihop sig förstärks särdragen. 14 helgon är inget att säga något om. 14 syndare är det mycket att säga något om. De kan sätta massor med plus framför sina namn, det blir minus lik förbannat – och det är just vad saken gäller. Kotterier är aldrig bra, inte ens om de protokollfäster sina beslut, kanske minst då. Men de klär upp sig, går i procession till musik – sådant är farligt för självbilden! Och med sådana grandiosa självbilder kan det bara sluta eländigt. Koppla en sådan självbild till insikten att det finns kompetenser som inte riktigt gått på de grandiosas piruetterande, då blir det orolig nattsömn. Det vore kanske inte fel att se kung Herodes som urbild för somliga uppblåsta Plussare? (Mt 2:3) Eller kung Saul? (1 Sam 18:13-17 Eller Rehabeam? (1 Kung 12:13-15)
Förtvivla inte! Den tid kan komma – förrän ni anar – när oroliga Plussare plötsligt måste börja ro. Det blir ro-ligt att skåda. Eller inte. År 1933/34 kunde få förutse händelserna år 1945, för att säga som det är i denna världens tid. Kolosser har stått på lerfötter tidigare. (Dan 2:33)
Jag har fått besked från Stockholms domkapitel. Den här gången i ett frankerat kuvert. Min misstanke är, som ni och de flesta fattat, att det är något lurt på gång. Jag ville se hur en befogenhetsprövning går till, men hamnade i idel oklarheter och får veta att ”det finns anledning att anta att den saken gäller skulle lida men om de uppgifter som inte har lämnats ut röjdes.” Att den som saken gäller skulle kunna lida – men av att materialet inte lämnas ut, är en tanke som inte slagit kapitlet. Nå, jag får överklaga. Men lurt är det.
I domkapitlet har Lars Jakobsson varit med om att fatta beslutet. Han har sin bakgrund – tamtam – i EFS, sitter – tamtam– i kyrkorådet i Skarpnäck som ersättare och är kyrkopolitiskt – tamtam – posk-are. Är det inte ordförandens ansvar att kolla vilka kapitularer som skulle kunna misstänkas vara jäviga av något mer eller mindre delikat skäl? Och grundhållningen när det gäller befogenhetsprövning är att något i grunden är fel. Kyrkorådets ordförande Cissi Billgren Askwall , POSK – Jakobssons partikamrat! – ser sig vara chef och tycker inte att det är rimligt att komministern fortsätter sin tjänst – men skälen hålls hemliga. Jag menar, att misstankarna förstärks om något lurt när arbetsmiljörapporten hemligstämplas! Vad vet Jakobsson, som han vill dölja i och inför domkapitlet? Eller snackar han då och där?
Ni undrar vad den juridiska utredning ,som Ärkeplusset vill komplettera teologiskt, kostade. 100 000:- Men då är momsen inräknad!