Dra mig på en träpinnevagn. Jag blir i tanken inte riktigt kvitt Generalspersonen/Fältprosten. Hon sa: ”Vi har som krav att man ska kunna viga samkönade, till exempel.
– Som en myndighet behöver man kunna göra det och då handlar det inte om den enskilde prästens inställning, utan det handlar om trossamfundets officiella ställningstagande. Det är oerhört viktigt. Det handlar om tillsyn.” https://www.kyrkanstidning.se/nyhet/faltpraster-ar-oerhort-modiga
Nu är det nog inte riktigt så som fältprosten Jenny Ahlin fått för sig. Trosssamfundet har inte (ännu) dragit den slutsats fältprosten praktiserar och det är nog av viktigt att minnas hur det egentligen är. Försvarsmakten kan bedriva personalvård, kyrkor och samfund bedriver själavård och om jag inte minns fel är det alltså Svenska kyrkan som står för fältprostens lön. Fältprostens självbild är ur detta löneperspektiv grandios: ”– Vi behöver mer än dubblera antalet präster. Det är en mycket stor utmaning jag har. Men jag behöver hjälp från kyrkan.” Uniformsförvirring drabbar inte bara präster. Sätt stjärnan på en nybakad fänrik så får ni se! Fenomenet kan i lagom dos vara underhållande.
Nu har jag sett och hört fältpräster åren igenom. En del av dem har varit rena skämtet som (fält)präster betraktade. Andra har varit havliga. Jag tror att alla soldater enkelt kunnat fastställa vilka som varit av vilket slag. En präst, furir i ett arméförband, anförtrodde mig att när han vid en repövning såg fältprästen komma, satte han sig längst bak i backen för att inte bli identifierad. För egen del har jag kvar min anteckningsbok från den fältprästinsats jag på Chefens uppdrag skulle följa. Det var bataljonspastorn som inte riktigt kunde vara tillfreds med att jag blev tf sektionschef, C3, på bataljonen… Jag var 23 år gammal.
Det riktigt roliga var att bataljonspastorn inte visste att jag var präst, så han berättade för mig om allt ansvarsfullt som en präst hade att stå i, ”inte bara någon timme på söndagen alltså” om jag nu trodde det. Efter 20-30 minuter och fika sa han på sitt prästerligt vänliga sätt: ”Och jag har förstått att du är jurist och reservare…” Jag, som under hela tiden undrat hur allt detta skulle sluta, svarade: ”Nja, jag är faktiskt präst i Kalmar.” Bataljonspastorn slog hörbart (tror jag) igen matintaget. Hade jag inte kunnat hejda pastorn tidigare? Jag vet efter alla dessa år fortfarande inte. Men om jag gjort det, hade jag missat möjligheten att berätta en god historia.
Det var mer med bataljonspastorn, jag nöjer mig med ett litet urval. Intendenten och jag tärde vår kvällsmacka med te i skärgårdskvällen och försvarsmaktens Berlinerkorv på sirapslimpa. Pastorn och läkaren var inne hos kapten NN för att dricka whisky, berättade intendenten, när jag frågade vart kamraterna tagit vägen. Vi talade vänligt, intendenten och jag, om det akademiska livet i Lund och gemensamma bekantingar. Plötsligt hördes rop, skrik och möbler som flyttades. Dörren till kapten NN:s rum gick upp. Ut tumlade bataljonsläkaren och fältprästen i brottningskamp. Bakom dem stod kapten NN, höll i putällen med den ber.ömda fågeln på etiketten och ropade. ”Lugn pojkar! Lugn!” Intendenten och jag övergav vår aftonvard, störtade fram, grep tag i antagonisterna. Jag höll läkaren i ett fast grepp, men intendenten tappade greppet om pastorn, som fick loss högerarmen, pekade på läkaren och ropade: ”Men döden rår ni inte på!” Det var tid för en slutreplik, min: ”Nu går ni och lägger er. Jag vill inte se er förrän i morgon.” Läkaren var drabbad av prelatfobi och pastorn av avund. Han hade nog själv velat bli läkare…
Fältprästen sjöng väl, gammal studentsångare som han var. En stillsam afton, nåja, sjöng han I djupa källarvalven på tyska. Im tiefen Keller. https://www.youtube.com/watch?v=EflJjuy_DkQ Kapten NN tackade honom för den vackra kyrkosången! Då hade vi ett värnpliktsförsvar utan att ägna oss åt tillsyn att allt skulle vara politiskt korrekt. Men rätt och riktigt och kompetent skulle det vara. Och gott kamratskap. Min bror har ett trefaldigt krav för att engagera sig i ett sammanhang. Det ska vara trevligt, de ska vara snälla och det ska vara meningsfullt. Tre enkla krav. Kan de inte uppfyllas, kan man ägna sig åt något annat. Jag kan lägga till: Vi kan också göra det trevligt, vara snälla själva och skapa meningsfyllda sammanhang. Minns mina ord.
Nå, fältprästen skulle vara fältmässig i predikan och sa i den predikan han upprepade i olika sammanhang (varför skriva en ny när man redan har en?): ”Inget svenskt befäl längtar efter att i krig döda någon annan, och skulle så vara fallet, är det beklagligt.”
Nu tror jag att det rakt igenom tänks fel om fältpräster i Högkvarteret, Finns förbanden i Sverige kan de försörjas med präster från lokalförsamlingen. Det behövs visserligen att prästerna är havliga och har en aning om vilka förhållanden militär personal lever under samt på egen hand kan fatta hur Kyrkans skatter (Ord och Sakrament) ska nyttjas i sammanhanget när det militära förbandet ska betjänas. Ska svensk trupp skickas utomlands, krävs lite annat. Inte mera, men annat. Prästen ska vara en del av förbandet då. Det tarvar kunskap om hur en krigsmakt organiseras.
Nästan lika militärt underhållande blev det när jag läste annonsen om en tjänst att söka inom. krisberedskapen. https://kyrkjobb.se/projektledare-krisberedskap/?fbclid=IwY2xjawH4mSpleHRuA2FlbQIxMQABHVRgMPVa033-Ze_iF49vF-KDEW5wS7eAHqDmivCV7q6T2GupH96qSMDkrA_aem_X87krRoU-YbxsrHQxlej7w
Det är dock ingen ände på idiotierna. Nu ska de alltså inrätta en tjänst på kontraktsnivå för att samordna med Gnosjö församlingshem som strategisk bas. Den får kosta. I ledningsgruppen ska personen ingå och beredskapen gäller att ”driva hela uppdrag från ax till limpa”, som det heter käckt agrart. Men utsädet?
Tydligen är det bra om personen också har ”kännedom eller erfarenhet av kyrklig verksamhet och kyrkans grundläggande uppdrag samt politiskt styrda – – organisationer”. Riktigt vad strecken betyder vet jag inte, men kanske att man skulle andas där? Nu vet jag inte så mycket om Östbo-Västbo kontrakt,, men jag har varit där på militära äventyr och faktiskt också för länge sedan på några kyrkliga. Å andra sidan är få så luttrade som jag när det handlar om civila och militära ledningsövningar. Chef för civilförsvarsområde Syd var landshövdingen Eric Krönmark. Vi var båda hyfsat bra på att läsa människor och känna igen narcissister, både de patologiska och de som mer klättrade och la ord på egen ambition, alltså ”normala narcissister”.
Jag har sett folk slita med pärmar och beredskapsplaner in absurdum. En planläggare planerade för att stadskärnan skulle isoleras och bara viktiga personer få komma in och parkera sina bilar där. Ordentligt skrev han in alla bilnummer, mitt också. Sedan lämnade han in en tjock pärm, som nog arkiverades. När den var arkiverad kunde jag meddela, att jag köpt en ny bil med annat registreringsnummer – men det gick inte att ändra. Ni förstår. Nu krigsplacerar Svenska kyrkan personalen. Det betyder att de anställda ska fortsätta med det de gör just nu även under kris och krig. Ni kanske inte vill höra min kompetenta bedömning? Det blir bara knas av allt de håller på med. Kontraktsprosten Marianne Häggkvist, en fd lärare som ordinerades 46 år gammal (read my lips!) har sannolikt ingen utbildning för att leda kontraktet när kriget kommer, i morgon, om fem år eller femhundra år (som det numera heter!) Stiftets uniformerade handläggare, förre missionsförbundaren Curt-Magnus Hedin, 65 år gammal, tror jag inte kan hjälpa henne nämnvärt heller. För vilket krigsfall i just Östbo-Västbo kontrakt planerar de för? Det får man gissa sig till och denna gisnsingslek kan man få lön och anseende för! För den delen for jag genom kontraktet både i går och i förrgår. Det borgar för att jag vet vad jag talar om.
Blir man trött eller blir man trött? Modéus II träder fram som trumpen, han är inte glad åt Trump nämligen. Han hörde (tjuvlyssnade!) på ett tjejsnack och blev ”såklart rädd”. Jag läste Plusset och blev – rädd. Rädda människor är farliga. ”Men med Trump har något nytt kommit som skadar den tillit och framtidstro som måste bära människosläktet mot framtiden.” Jag säger ett: ”Detta var intressnat. Berätta mera!” Jag läste alltså https://www.barometern.se/2025-01-21/den-politiska-debatten-i-usa-ar-komplex/
Nu bjöd Plusset in mig till en samling i Växjö där – efter mässa kl 9 – han ”som vanligt” ska berätta något om aktuella frågor i stiftet. Vad ska han säga då? Något om Trump och om hur fel de unga människor, som sätter sitt framtidshopp till denna nya MAGA-ordning, har? Något om trätorna i många pastorat, utköp mm, något om försäljningen av Västrabokyrkan i Växjö till muselmanerna och något om hur stiftet blir av med 70% av inkomsterna från skogen? Det är mycket pensionisterna kan få sig till livs, förutom lunch alltså, den 3 mars. Själv stannar jag hemma.
