Det har varit strul med dagstidningarna. Stora system är inte lätta att rå på, men jag har tålmodigt, nåja, suttit i telefonkö för att få veta vad som hänt när ingenting hänt. Jag tror alla varit med om detta problem. Det var annorlunda på tant Lindströms tid, när hon med fast hand skötte postexpeditionen i Moheda. Säger inte mer än så! Jo, ett! Var det trots allt inte mindre dumt på den tiden? Mer hanterligt. Nu är det ju problem med både väder och klimat. Och klimatet är mycket, läser jag. Egentligen är klimatet allt.
”– Klimatfrågorna handlar om hur vi ser på oss själva, varandra, vår relation till skapelsen och Gud. Det finns ett stort behov av berättelser om vad livet i en klimatvänlig framtid kan innebära, såväl materiellt som andligt och existentiellt. Inom Svenska kyrkan och i möte med andra samhällsaktörer finns rika möjligheter att vara med och formulera dessa berättelser och att sprida hopp, säger Växjö stifts biskop Fredrik Modéus.”
Nu blir ju dessa berättelser mest hitte-på, det fattar alla. Det kan vara vackert för det. Eller kommer att vara vackert just därför, skrämma lite och efter skrämseln måla i ljusblått och rosenrött. Jag kan upplägget. Då kunde kanske Plussarna få ur sig något om Northvolt och berätta för oss inte bara hur mycket pensionspengar som satsats där utan också om hur mycket kyrkliga pengar som gått in i den gröna satsningen. Ska de också säga att de ljuger som påstår att elen inte kommer att räcka till för allt nytt och fint som påstås vara på gång?
Inte utan rörelse läste jag om Svenska kyrkans skogsinnehav och hur skogsinkomsterna kan minska med 70% i de olyckliga stiften. Men friskt mod! Vad gör vi inte för stora uppoffringar för klimatets skull även om en klimatförnekare skulle komma med invändningar! Klimatförnekare ä sådana som t ex inte applåderar att stiftsstyrelsen i Växjö stift ställde in sitt besök i Rom i höstas eftersom flyg var ett olämpligt färdmedel. Vän av ordning inser likväl, att det där flygplanet gick planenligt med gott om folk ombord. Enda påvisbara skillnaden var den, att det kyrkliga folket inte var med. Denna lilla detalj gjorde stor skillnad för – klimatet! ”Hyckleri” skulle finsmakarna när det kommer till klimateriet säga.
Detta torde alltså vara exempel på en handling som sprider hopp. Men vem går på detta? Jag gör det inte. Vad gör jag i stället? Läser Aftonbladet, som meddelar att 40 präster syndat. Jag andas ut. Inte fler? Jag trodde att alla människor syndat och hamnat i beråd, i avsaknad av Gud och hela härligheten (Rm 3:23). Men det är jag det. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/mPV1W0/40-praster-som-avkragats-stift-for-stift Jag kan sammanfatta något som ter sig mindre hoppfullt:
Ärkestiftet har tagit itu med präster, en som inledde relation med ungdomsledare och en som skickade ”humoristisk” film.
Linköpings stift avkragade en nazistpräst, en som raggade upp minderårig på fetischforum, beställde albor och röklin av sin fru och tänkte ”nu eller aldrig” och därtill en som sa att det inte är rätt att knulla med vem som helst. Det anstötliga var mindre språkbruket än att prästen hävdat att äktenskapet var till för man och kvinna. Den lesbiska i domkapitlet ville avkraga prästen. Det kan man förstå. Eller inte.
Strängnäs stift tog sig an fängelseprästen som inte kunde sätta gränser, prästen som slängde dopvatten flera meter, en kv*nn*pr*stm*tst*nd*r* och en som bråkade med gotlänningar.
Skara stift hade inget enda fall, vilket tycks uppseendeväckande så här långt.
Västerås stift gav sig på en präst för kontrollerande och kränkande beteende samt prästen som ville köpa knark av grannförsamlingen. Växjö stift: en präst porrsurfade på kyrkans dator.
Lunds stift: Gav älskaren jobb och löneförhöjning, därtill en som taggade på änkan efter begravningen och en som gav älskarinnan topplön. Så var det hon som i ett youtubeinslag predikade som prästinna, den som ”använde vin som tröst” och körde till jobbet, en som dömdes för bidragsbrott och en som åkte dit för rattfylleri, ”dansk fyllekörning”. Därtill en som tog stryptag på sin fru. Riktigt vad ”dansk” betyder i sammanhanget, fattar jag inte. Är det någon skillnad på dansk, svensk eller skånsk fyllekörning?
Göteborgs stift har en uppsättning präster: Onanerade framför barnfamilj och suckade djupt på begravning, bröt mot tystnadsplikten, hotade hemtjänsten med kniv, skickade 270 meddelanden till konfirmand, startade ”pöbelhetsande” facebookgrupp, dömdes för olovlig körning, konfirmander lämnade i tårar, olämpligt tal: ”Jo, sparka ner ungjäveln”, onaniskämt i pysselförrådet samt den som stal mat i butiken.
Härnösand, Luleå och Visby har inga synder att rapportera. I Visbys fall för att Ansvarsnämnden fattade beslutet om biskopen, tror jag.
Återstår Stockholm där saken gällde en som ordnade nattvard på Facebook, en som kollade på porr – filmades av konfirmander, en som var gränslös mot hemlös, en som hjälpte asylsökande att bryta sig ut, en som skrev ”vulgär dejtingannons”, en som kysste teologistudent och en som raljerade från predikstolen, därtill hon som ville utforska ”Gud mordern” heter det med en intressant stavningskontroll. Detta var det hela.
Hade Aftonbladet haft en kunnigare journalist hade saken kunnat bli betydligt mer intressant. Till exempel detta att lärofrågorna i stort lyser med sin frånvaro. Det är levernet och inte falsk lära som uppmärksammas trots att fel i läran är värre än fel i livet. Det har inte heller gjorts någon analys av kön eller de områden som syndarna särskilt ägnat sig åt. En kompetent murvel hade kunnat hitta mycket av intresse. Finns det fall som egentligen handlar om att systemet vill göra sig somliga präster kvitt, men styr på levernet i stället för läran eftersom allt blir enklare så? Jag menar att domkapitlen rätteligen och regelmässigt skulle misstänka att fel i läran ligger bakom det som sedan hände. Hur tänker ni?
Jag kanske inte ska klaga så mycket på strul med tidningarna. Inga nyheter är goda nyheter med ett enda undantag: nyheten att Jesus har uppstått och lever.
