Maccabi Tel Aviv var i Amsterdam för att möta Ajax. Jag hörde i Aktuellts/Rapports rapportering att anhängare till båda lagen slogs. ”Verifierade bilder” visade detta, sa Stina Blomgren. I Haaretz kunde annars läsas, att polisen förvarnats kl 19 om att överfall planerades och så kom besked att grupper av arabiska män hade placerat sig på strategiska ställen mellan stadion och hotell, där många israeler bodde. Omtänksamt nog filmade araberna överfallen och la ut på nätet. Vi talar nu om händelser två dagar före Kristallnatten 9-10 nov 1938 – men 76 år senare. Även om historien inte upprepar sig – eller gör den? – är detta uppskakande. Vi talar Amsterdam. Anne Franks stad.
Yngsta barnbarnet var på höstlovet i Amsterdam på den så kallade ”16-års-resan”. 16-åringarna har fått välja en europeisk stad att resa till i sällskap med föräldrarna men utan syskon. (Venedig, Madrid och Berlin för de äldre). Nu blev det alltså Amsterdam. 16-åringen ville till Anne Frank-muséet. Det faktum att jag under några dagar fått glada bilder från flickans resa gjorde nyheterna från Amsterdam förstärkt mörka, tror jag. Till detta den publika oförmågan att kalla en spade för en spade. Det är ju gammalt vanligt judehat vi bevittnar – just som i Tyskland m fl länder på 1930-talet eller Polen år 1968. Hur ska jag förstå detta judehat – det, just detta, förstår jag inte. Jag blir alltmer obenägen att tala om antisemitsim när vi har ett så utmärkt svenskt ord som ”judehat”, som säger precis vad saken gäller. Minns att Martha Hellman varit min barnvakt och att jag en sommar bott på Idungatan 4 i Stockholm och mött Israelsmissionens stora.
Jag ser att judehatet finns. Det är lika modernt som gammaldags att vilja gå ut och ”knacka judar”. Esters bok har jag läst och filistéerna har jag mött liksom egyptierna – för det gör alla som läser Gamla testamentet. Jag läser Nya testamentet också, och får veta att jag är inympad på olivträdet, det judiska folket. Bibelläsare vet och fattar också att Mackabéerböckerna är god och nyttig läsning. Judas Mackabaios fortsätter ”med glatt mod” den motståndskamp hans far Mattathias börjat. De tänkte inte låta sig mördas och utplånas från jordens yta, som de tusen fridsamma personer som mördats en sabbat. Ni kan läsa själva för det är de första kapitlen i Första Mackabeerboken jag alltför kort sammanfattat. Och inte så lite kaxigt är det förstås att ge ett fotbollslag namn efter dessa gamla kämpar.
Jag är inte helt bekväm med att kalla staten Israel ett ”kolonisationsprojekt”. Det judiska folket kan förstås enkelt beskriva en helig historia som något alldeles särdeles på ett bestämt stycke land, Det Heliga Landet. Detta folk skingrades i omgångar. Det är bara att läsa på i Apostlagärningarna och sedan gå vidare. Bar Kochba-upproret år 132 är en milsten på vägen i den alltmer sönderfallande dåtidscivilisationen och så kommer islam och erövrar Jerusalem år 638. Judar och kristna finns kvar i staden som andra klassens medborgare. Korsfararna tar över och Jerusalem blir en kristen stad, men efter slaget vid Hattins Horn år 1187 är det islam som gäller. När slavmarknaden i Damaskus fylldes på med nya personer att sälja, sjönk slavpriset så pass att de biligaste kostade som ett par sandaler. I dagens svenska mynt 500-800:-. Men islam nödgas utrymma Spanien och förlorar slaget om Europa i två omgångar vid staden Wien: 1529 när staden belägrades och 1683 med slaget vid Wien. Då klargjordes att vi alls inte tror som turken, dvs muslimerna. Svenska kyrkans präster har förpliktigat sig till denna misstro.
Måste jag – ovillig – välja mellan att stå i mitt beroende av det judiska eller vara religiös ihop med muslimerna, vet ni nog vad jag väljer – om det ens är ett val. Men det svenska skolväsendets sätt att hantera religionskunskapen har resulterat i okunskap eftersom allt blivit just ”religion”. Vi talar nu om hur det som varit begripligt blivit obegripligt. Och det obegripliga kan aldrig förklaras begripligt! Alltså blir pogromen i Amsterdam till ”ett fotbollsbråk”…
Det talas om ”islamofobi”. Det är ingen fobi att varna för islam. Islam är enligt sin urkund en mördarideologi på vägen till freden. Judehatet hör till den ideologiska grunden. Det är inte mycket att bråka om. Vi går till text! Det betyder inte att koraner ska brännas eller lindas in i bacon, det behöver inte heller betyda att vi med Paludan ska tala om koranen som en ”bajsbok”. Jag bråkar inte, men skyndar mig att spela lundaspexet Djingis Khan. Det är en väl använd dryg timme, känns det som. Och drygt blir det inte. Sången 43-44 minuter in kan avnjutas: ”När jag står på min balkong” och muselmanen måste ner i modden med sin kran 20 gånger varje vecka. Det lundensiska lynnet förnekar sig inte. Jag kan inte tro att spexet skulle kunna spelas på nytt i LundDet skrevs 1953/54 –alltså 18 år innan jag tenterade ”islam” i religionsvetenskap för professor Sven S Hartman i Lund, där Lundagård proklamerats som Palestinagård… Sven var bror till Olov Hartman. Vad allt vet jag inte! https://www.youtube.com/watch?v=0UUNiGlWcNc
I lördags satt jag vid radioapparaten (nåja!) för att höra allvarliga reflektioner efter pogromen i Amsterdam. Kanske ett ord också om hur israelerna låste in sig på sina hotellrum, barrikaderade sig med möbler och väntade på att två plan enligt den israeliske premiärministerns order skulle evakuera dem. Jag väntade också på uppdateringar om skadeläget. Klarlägganden alltså. Jag hölls i okunnighet. DDR-hållningarna blir alltmer besvärande. Jag får bara veta så mycket eller litet att jag egentligen ingenting förstår eller vet. Så är det sant att den Hamas-ansvarige i Europa Amin Abu Rashed organiserat ett överfall på fotbollssupportrar, att Uber-förare tipsade var judar fanns och att resor till Amsterdam för ”judejakt” organiserats just av – Hamas. Nog hade det funnits skäl att berätta. Eller inte.
Annars finner jag världen blir allt galnare. Lysistrates sexstrejk var en stilla susning när nu feministerna i USA vägrar sex så länge Trump är president. Detta besked välkomnas av sådana som tycker det är bra, att dessa kvinnor inte avlar barn. Hur ska jag tänka nu, klassiskt bildad som jag är? Tro mig, bildning är en börda att bära. Det är obildning också – men den väger lättare.
Ska jag exemplifiera med Anna-Sofia Bonde? Hon recenserarde C.S. Lewis (1898-1963) bok Den förkastade bilden (Marisma förlag 2024 i Torsdagsdepressionen). Håll i er!
”Här talar en man som kan sitt ämne utan och innan, för andra bildade och akademiskt sinnade personer. Det är docerande, det är antik och medeltida name dropping som får en att känna sig kusligt obildad. Lewis framstår här som tröttsamt lärd. Kanske kan jag likna läsupplevelsen vid en extra näringsrik och fullödig åttarättersmiddag när man egentligen var mest sugen på sin vanliga spagetti med köttfärssås.
Lewis ärende är att teckna och i viss mån uppvärdera den medeltida världsbild som senare kom att förkastas. Han ger glimtar av hur medeltidens författare tänkte sig himlen (eller, snarare, himlarna) och jorden, växter, djur och människor, kropp och själ med mera. Han visar hur påverkade medeltida författare var av antika idéer, men också hur de utvecklade dem och ibland avvek från dem.” https://www.kyrkanstidning.se/nyhet/val-vart-att-lyfta-dem-som-tankt-skarpt-fore-oss
Vi får väl ändå hålla i minne att också en adelsdam kan äta spagetti med köttfärssås och inte bara åttarätters middagar. Men religionsvetenskapligt bildad som hon är, förmår hon inte förstå professorn Lewis. Detta säger ingenting om henne – eller nästan ingenting. Det säger däremot en hel del om skiftet från teologisk akademisk utbildning (med helklassisk skolning på gymnaiset/läroverket) tll religionsvetenskaplig. Om inte annat är det spel i olika divisioner med olika tränare. Detta helt apropå att KFF åker ur allsvenskan. ”För dåliga helt enkelt”, som vi säger från åskådarplats.
Att Bonde dessutom anger att Lewis skrev boken år 1964 är omskakande. Komminister Liljeblad i Helsingborg trodde jag var ensam om att tänka att döda fortsätter skriva brev och böcker. Komminister Liljeblad fick på sin tid ge ut automatskrifter, skrifter som t ex Nathan Söderblom och Selma Lagerlöf dikterat för honom.
