Jag tror att jag varit rätt tydlig med mina läs-lyssnar och tittar-upplevelser. 1 april står fram och Neues Deutschland i gamla DDR ter sig förebildlig. Jag blir lurad. Narrativ är vad jag förses med och de är sannerligen narrativ. Jag vet dock icke vem som sitter och bestämmer vad jag ska få veta och vad jag ska luras i. Dock vet jag, att det finns sådant man kan lura i Sveriges docenter men inte dess bönder. Då är det inte så roligt att vara docent, kan jag meddela. Mer lurad än att jag förstår att jag förses med nonsensinformation är jag inte. Men kan det bli på annat sätt i en värld, där Fursten är Lögnens Furste? De kyrkokristna borde vara mer på hugget och kunna förklara för fåkunniga fäskallar.
Få av oss minns den store upplysningsmannen Horace Walpole, som i början av 1770-talet skrev till en vän:
”Om man inte vetat något om Djävulen hade man varit tvungen att uppfinna honom vid
Polens delning.” Ryssland, Preussen och Österrike hade ju år 1771 delat upp Polen mellan sig, det var den första delningen. Sedan fortsatte det tills Polen förintats. Det går till så i världen. Djävulen behöver inte uppfinnas men väl upptäckas. Det borde egentligen inte vara särskilt svårt. Men folk luras. Jag ser utbudet i bilderbruken, det mesta är tävlingar och nöjen, som ett mycket litet bestånd gycklare förser oss med. Oss – som förser dem med skattemedel i en perpetuum mobile. Ett nyhetsinslag om skärmtid för barn och en folkhälsoprofet intervjuad om vad ”forskningen” slagit fast, slår ut all seriös politisk analys och all seriös nyhetsförmedling om vad som sker i det som synes ske när bomber faller. Jag får inte heller se några inträngande framställningar om Djävulen och hans vanor. Det hade jag haft nytta av. Lite vardagsdemonologi för att säga det enkelt.
Kan man tänka sig att Modéus I på det s k biskopsmötets uppdrag kan vända sig till svenska folket och säga: ”Gott folk, det går åt helvete och detta är ett normaltillstånd i den fallna världen. Undantagsvis kan vi låta lura oss av att solen skiner och livet leker. Egentligen är fienden döden på gång. Då finns det en sak att göra: hålla sig till Livets Herre Jesus. Ni minns Noa. Han byggde arken av goferträ och så räddades han, hans familj och de som var ombord. ”Herren utplånade allt som fanns till på jorden, människor och fyrfotadjur, kräldjur och himlens fåglar: allt utplånades från jorden.” (1 Mos 7:23) Så ska det bli. Mitt i livets vardaglighet och festligheter blir det under Människosonens dagar som det var i Noas tid. (Lk 17:26-27) Nu, gott folk, vill det till att se om sitt liv. Tiden krymper (1 Kor 7:29), omvänd er och tro evangeliet (Mk 1:15). Det är det man ska göra när vi får höra rykten om krig och vara med om sådant som skett tidigare i historien – men nu med den avgörande skillnaden: att det nu sker i den tid när vi lever (Mt 24:6-14). Och, som sagt, tiden krymper!”
Nej, så säger inte Modéus I. Det går inte att säga. Det beror självfallet på att den kristna kulturen förstummats och ersatts av annan helighet, artificiell helighet, AH, som vi säger. Konstgjord helighet. Inte heller detta fenomen är nytt. Finns det då 7000 som inte böjt knä för Baal eller kysst honom? (1 Kun 19:18)
Modéus II förbereder sitt födelsedagsfirande. Då handlar det om ”Existentiell nyfikenhet i en postsekulär tid”. Björn Wiman, DN, teologen Emma Audas och författaren Lina Wolff pratar vid ett seminarium dagen före födelsedagen och på själva födelsedagen blir det konsert i Växjö domkyrka med biskopens favoritmusik. Är det inte lite av renässanfurstarnas hållning över det hela? Fursten hyllas grandiost. Får Modéus II tårta? Obetingat. I tre omgångar den 18 oktober, kl 13.30, kl 14.30 och kl 15.30 på Östrabo, biskopens säte. Från norra Ölands soliga horisont ter sig mycket som händer i Växjö lite lätt löjeväckande, särskilt sett till den katastrofala och katastroffyllda tid vi lever i. Men det finns en underliggande logik: Djävulen går omkring som ett rytande lejon (1 Pt 5:8). Vanvettet är normaltillstånd i vredens och vanvettets tid. Folk äter och dricker (Lk 17:28). Kaffe är vad vi förknippar själva biskopsgärningen med. Ja, må han leva!
Att Djävulskap numera är grundvärde i världen kan v,i som står i den katolska traditionen Paulus-Augustinus-Luther, frimodigt säga. Eller missmodigt, det går lika bra att säga saken så. Det finns romerska katoliker som mer präglats av kristlig fryntlighet. Gud skapade allt gott. Det kan man förstås bekänna, men själva komplikationen därefter – när människan drog döden över allt levande – är en realitet vi får leva med. Så gott det går. Då fokuserar jag på grundfrågor av annat slag: Sanning och Lögn. Om det finns en Lögnens Furste och en Herre som själv är vägen, sanningen och livet (Jh 14:6), då vill jag hålla mig till den senare. Det håller jag för att vara ett klokt ställningstagande. ”Ska de va, ska de va redigt!” som det heter på Småland, som vi säger på Öland.
Kampen för den rätta läran är en kamp om människan. Det handlar inte om surt felfinneri utan om kvalitetssäkring. I Växjö stift skickas det ut en enkät till anställda och förtroendevalda. Jag skriver om den kvickt som ögat eftersom jag inte vill att någon i min närhet ska msstänkas ha bedrivit kunskapsförmedling. Detta har jag fått på andra vägar. Jag – fast inte jag alltså – ska instämma helt eller delvis på en skala från 1-6.
1. I min församling är det naturligt för anställda och förtroendevalda att fira gudstjänst.
2. I min församling stärks unga att vara öppna med sin tro i vardagen.
3. I min församling bidrar vi, genom egna insatser och i samverkan med andra, till ett bättre samhälle och en mänskligare värld; lokalt, nationellt och internationellt.
4. I min församling vårdar och utvecklar vi det kyrkliga kulturarvet.
5. I min församling tar vi vara på kyrkorummens potential som platser för fördjupning av tro och liv.
6. I min församling/pastorat har kyrkorådet god kunskap om kyrkans identitet och verksamhet och bedriver ett effektivt styrelsearbete baserat på tillit, med en tydlig roll- och ansvarsfördelning.
7. I min församling/pastorat utövar kyrkoherden ett professionellt, modernt ledarskap baserat på tillit, med en tydlig roll- och ansvarsfördelning.
8. I min församling har kyrkofullmäktiges presidium adekvat kunskap om sitt och kyrkofullmäktiges uppdrag och ansvar.
9. I min församling väcks kallelser och människor upptäcker Svenska kyrkan som en möjlig plats för arbete och engagemang.
10. I mitt pastorat har vi en förankrad och accepterad ansvarsfördelning mellan kyrkoråd och församlingsråd.
(Frågan besvaras endast av dig som har ditt huvudsakliga engagemang i en församling som ingår i ett pastorat).
Jag ska inte berätta hur jag poängsatte och inte heller kommentera de obibliska valmöjligheterna. Ja eller nej var vad vi skulle säga, sa Jesus. (Mt 5:37) Jag ska spela spelet och bli konstruktiv i stället. Frågorna besvaras enskilt och anonymt av folk som uppbär lön eller arvode i en offentlig syssla. Så vad svarar de präster som har betydelse för oss lokalt och inte bara som statistiskt underlag? Vilken rolig församlingsafton vi kunde få om lokala präster och förtroendevalda får berätta hur de svarar och vi fick bedöma sanningshalten i deras svar!
Att jag tänker att Lögnens Furste inte avser att vara overksam utan nu framträder som en ljusets ängel för att göra en positv skattning, kan många fatta. Ondskan är värst när den framträder just så ljust! Mörkrets makt vill inte bli avslöjad och vill följdriktigt inte att vi ska uppmärksamma Kyrkans kris som en livskris av formidabla mått. Majoriteten av de med svenskt medborgarskap försedda kommer sannolikt att hamna i helvetet. Detta är normaltillståndet efter syndafallet. Allt annat är häpnadsväckande undantag. De har själva valt sina prioriteringar. Hur är då Svenska kyrkan och församlingarna som motståndsnästen i denna Vredens tid? Motivera ditt svar!
Själv har jag fått svar. Prästen som fick skriftlig erinran fick den av Stockholms domkapitel. Domen kommer per post till mig. Här finns uppenbarligen något att kommentera och innan jag läst domen tror jag att Stockholms-Plusset ska misstänkas inte vara formad av 1766 års tryckfrihetspolitik, den som Möss-partiet drev. Det blev bakslag, men sedan år 1809 har vi tryckfrihet och får uttrycka förgripligheter. Detta blir en dom att läsa med stort intresse. Torsdagsdepressionens chefredaktör har nog inte riktigt insett detta, inte heller Plusset i Stockholm. Fromhet är understundom ett besvärande filter mot förståelse, märk mina ord!