Jag fick läsa två gånger om min vän generalsekreteraren – 8 storleken när Konungen ska bedöma henne och Serafimerordens band (gissar jag) eller blått? – Helén Ottosson Lovén https://www.kyrkanstidning.se/nyhet/en-stolt-och-tacksam-generalsekreterare-gar-i-pension
Det var inte inför denna främmande värld jag hajade till utan inför det faktum att Helén gått till jobbet och tyckt att det var roligt. Kan detta vara sant? Hon sparkade SKUT-ledningen – kul? Hon kunde förstås läsa statstik, jurist som hon är. 2010 började hon som GS (det förkortas så även om hon först var tf sedan Wejryd brutalt sparkat Lars Friedner, som sedan av Konungen medaljprydd med en 12:a (vilket är finare än Heléns 8) fick hanka sig fram som hovrättsråd. Så hur har Svenska kyrkan utvecklats under hennes tid?
År 2010 var antalet medlemmar 6.5 miljoner, dvs 70% av befolkningen. 2023 5.4 miljoner och 52.1% av befolkningen. Det totala antalet gudstjänstfirare var 17,2 miljoner år 2010 och utvecklades till 10.1 miljoner år 2023. Det var gruppverksamhet för barn och unga redan år 2010 och i dessa grupper fylkades 162 340. 2023 hade siffran hamnat på 76 896. Vi kallar detta folkkyrka. Går vi ner på elitnivån och frågar hur många som firade söndagens huvudgudstjänst blir svaret att år 2010 var det 4.6 miljoner och år 2023 hade siffran utvecklats till 4.09 (år 1990 var dte nio miljoner…) Då har jag inte brytt mig om att kolla hur ”närhet och samverkan” ransonerat gudstjänsttillfällena och i praktiken stängt många kyrkor. Jag har inte heller kollat antalet anställda som bedriver denna rent ut sagt krympande verksamhet. Jag vet, jag vet! Alla blir arga på mig för om detta må vi tiga. Det är nog folk av säreget slag som tycker det är roligt på jobbet när det går så illa. Jag säger inget om detta. Minns ni boken om Första världskrigets sämsta generaler? Eller bataljonschefen i sitt befälsfordon, som på Ravlunda gav order om eld och allt brakade loss med eld, rök och smällar?BatC vände sig till sin adjutant och utbrast: ”Har jag gett order om allt detta?” Det ska sägas på nordskånsk. Det ska också sägas att han av en fältpräst sågs som ”en hedersman”. Vi andra såg denne överstelötjnant som mindre huvad, förstås.
Jag påminner inte om Anders Wejryds ord om det teologiska underskottet i det högkvarter i Uppsala som går under namnet Antjeborg och nu hålls som Modehuset. Heléns hälsning till efterträderskan Camilla Asp är att hon ska ha roligt på jobbet varje dag, ser jag som en fortsättning på livsformerna i de högre sfärerna. Jag menar att en ny GS närmast borde leva upp till sitt efternamn och darra. Ska hon räknas till exponenterna för det teologiska underskott Wejryd tjatat om? Man undrar. Har vi fått en kyrkostruktur, som ska ledas som vilken myndighet som helst – och att detta är denna skicklighet i gestaltandet av det högre, som ska lyckliggöra oss, där vi går med ryggen före mot framtiden.
Om Gud vill och vi får leva blir det för oss år 2025. Det kan bli storkrig dessförinnan, det mesta talar för det. Men – OM! Då har vi 1700 år med den nicenska trosbekännelsen att fira och kompetenta präster tar vara på tillfället. Med tillfället är det ju så att det långsamt kommer flygande, sätter sig –men lyfter snabbt. Här gäller att ta vara på tillfället i församlingsbygget och ett enkelt sätt ä r att från 1 Advent införa Nicaenum i högmässan, förklara och motivera, som varje präst som tar uppgiften att vara församlingens lärare på allvar gör. Vi har skäl att högtidlighålla det ekumeniska mötet i Stockholm år 1925 också. Man kan läsa den stora boken om Kristenhetens möte, men kan också läsa om fader Gunnar, som på plats i Högalidskyrkan livsavgörande upptäckte Herrens Heliga Nattvard, den som nu kallas ”bröd och vin” och som vi är välkomna fram att ta emot…Det finns skäl att återkomma till temat – men tänk lite långsiktigt. Hur vill ni hantera de händelser vi kan jubilera i församlingslivet. Vi som fattat att vi går med ryggen före, har all anledning att se efter hur det var! Nu är det Samuel Rubenssons föreläsning jag syftar på. Den kan läsas i sin helhet på nätet och jag tackar min vän papisten G för tipset.
https://journals.lub.lu.se/…/download/26356/23155/69826
En övergripande och ingripande bedömning är självfallet att världen är galen och galenskapen blir på ett särskilt sätt synlig i det kyrkliga. Bilderburken levererar. Dr F tipsade. https://www.svtplay.se/video/ewAq444/prast-punkare-anarkist
Jag är i grund och botten tacksam för att jag är kv*nn*pr*stm*tst*nd*r* och beklagar alla som måste stå samman med denna präst, punkare och anarkist. Jag ogillar hennes slagordsförståelse av verkligheten. Det beror på mitt snåla småländska drag, jag vill inte att det kyrkliga ska betala för de privata projekten – och alltför många präster har sitt prästerliga just som ett privat projekt. Nu var det sagt också!
Nu är det många som börjar skriva intressanta ting. Inte bara om storkriget, som tycks stå för dörren, utan också om könskampen. Jakob Sjölander skev intressant: https://detgodasamhallet.com/2024/07/30/jakob-sjolander-hur-barndomen-hackades/
Detta gjorde mig orolig att läsa:
”Det finns skillnader i hur de två könen använder den nya tekniken. Flickorna använder sociala medier mer, och utkämpar där hänsynslösa gullighetstävlingar. Brutala maktkamper pågår med skvaller och cybermobbning som vapen. Flickorna slåss för att se snyggast ut, i en ständig kapprustning av smink och filter. Ju mer någon lyckas snygga till sig, desto fulare känner sig de övriga. Men även de snyggaste får känna sig som kråkor när de jämför sig med professionella influerare.
Pojkar skadas på andra vis. Främst har de passiviserats. Istället för att leka spelar de datorspel, och istället för att prata med riktiga flickor glor de på porr. De halkar efter i skolan, går inte vidare med högre utbildning, och skaffar sig inga jobb. Åtminstone för karriären verkar flickornas statusjakt på sociala medier vara att föredra. Vissa pojkar når slutstationen och blir ”hikikomori,” eremiter i sina egna sovrum. Andra blir ”incels,” där de när självförakt, hat mot kvinnor som inte vill ha dem, och samhället som gjort dem sådana.”
Hade jag varit kontraktsprost hade jag bett präster och diakoner att reflektera utifrån Jakobs analys. Han är dock en gång i tiden prästvigd för Växjö stift (att han är avhoppad präst behöver jag inte fördjupa mig i mer än så, att han möjligtvis ingår i kategorin begåvade som lämnat prästämbetet till skillnad från mer obegåvade som stannat kvar). Förs samtal om samtiden någonstans i det kyrkliga? Jag undrar uppriktigt nyfiken. I så fall: vad sägs på lokalplanet? Diskuteras journalistiska principer när Prideveckan i Stockholm slår ut alla andra världshändelser och lämnar begluttaren, lyssnaren och läsaren i villrådighet, slitande med frågan ”är det 1 april i dag?” I filosofisk mening är det nog i vår tid en fortgående 1 april. La ni märke till att druserna i Sveriges radios nyhetsförmedling gällde för att vara en muslimsk grupp? Är det sommaren som ger sommarstupiditet eller den vanliga stupiditeten som inte tar sommaruppehåll? Jag sliter med frågan. Ska jag nöja mig med insikten att Svenska kyrkan blir en avbild av sin samtid och sitt samhälle? Vad har jag då i egentlig mening med denna ideologiproducent att skaffa? Jag är på intet sätt enig i tro med det som förkunnas.
På senare tid, dvs de senaste dagarna, har jag slitit med frågan hur man bäst tar en biskop av daga. Varför vet jag. Men det lämpligaste tillvägagångssättet? Nå, det är inte personligt, jag försäkrar. Det handlar om att bygga en intrig. Ren fantasi alltså.Men medge att frågan ”hur” och frågan ”vem” är av intresse!