På Veritas förlag har Hans Urs von Balthasars lilla bok, en klassiker, Endast kärleken är trovärdig kommit. Min egen förbindelse med von Balthasar har gått via Thomas Andersson i Kil (1955-2016).
Thomas var en vänlig man, bildad präst och teologiskt begåvad. På Bloggardag skrev jag några minnesord. Det blev lite roligt i allt det sorgsna. Thomas Andersson dog oväntat. Jag visste inte vad som hänt, men noterade att han inte kommenterade bloggen, som han brukade. Kanske var han utomlands?
”Jag talade med min höglärde docentvän och fick frågan om Thomas var en Thomas av Aquino eller en Albertus Magnus. Han var det senare. Albertus Magnus var dominikanermunk liksom Thomas och ofta på vandring mellan Köln och Paris. I allt var han en uppmärksam iakttagare. Thomas av Aquino satt helst i tankar eller skrev. Albertus läste vad andra skrivit, tänkte över det, iakttog världen och antecknade. De som läst hans [Thomas Anderssons alltså] bloggkommentarer, vet hur jag tänker, men vet inte att Thomas Andersson hade ett manuskript på tusen sidor med iakttagelser. En Albertus Magnus dyker nog upp vart 800:e år ungefär. Denna gång, märkligt nog, i Karlstads stift. Det fattade inte biskopen och inte domkapitlet.
Jag säger inget om Svenska kyrkans faiblesse för att inte ta människors kapaciteter till vara eller se till att utveckla dem i gemenskap. Jag har mer funderingar över vilka nådegåvor Svenska kyrkan konsekvent vägrar sig själv. De som bär ansvar kan inte se, orkar inte se.”
Thomas Andersson borde ha integrerats i ett teologiskt seminarium, stimulerats att skriva en lärd avhandling och stimulerat andra genom den. Jag undrar var hans texter nu finns – och det frågade jag hans kyrkoherde för länge sedan. Kyrkoherden visste inte. Har familjen dem eller har de gått förlorade? Jag har några texter – bland dem en introduktion till von Balthasars tänkande i manuskript. Det återstår några varv till ”tryckfärdigt” för Thomas skrev främst för att själv förstå –och kanske hjälpa mig att fatta. Han hade förmågan att kunna hitta teologer som hade något viktigt att säga. ”Norges Newman” kallades Knud Krogh-Tonning av J. Faber Scholfield i The Catholic World år 1912. Krogh-Tonning skrev när han var präst i den norska kyrkan en hel dogmatik; Den christelige Dogmatik, 4 band, 1885–94. Den lyckas jag inte hitta på något bibliotek i Sverige.
Knud Krogh-Tonning blev romersk katolik, avskedspredikade år 1900 i Gamle Akers kyrka i Oslo (då Kristiania) och hans En Konvertits Erindringer kom år 1906. Den finns på bibliotek i Skara, men ingen tycks vilja låna memoarerna, tryckta i Köpenhamn. Inte ens prostarna Hagberg?
Thomas Andersson hade förstås blivit glad över att något verk av Hans Urs von Balthasar kommit på svenska. Det är sant att von Balthasar är en av 1900-talets intellektuella giganter, vilket Dominik Terstriep, SJ, skriver i sin introduktion. Att von Balthasars trilogi är till för teologer må vara, men denna lilla bok kan finna en bredare läsekrets. Det är också sant. Den fann mig! Hans Urs von Balthasar tar helhetsgreppen, det fascinerar. Han var klar över den roll Adrienne von Speyr spelade för hans tänkande. Läkaren von Speyr är en mystiker. Vi har en gemensam grund och utgör två hälfter av en helhet, menade von Balthasar. Alla var inte så förtjusta i denna helhet. En munk avfärdade Adrienne med glosan ”den där kvinnan”. Ska helst uttryckas på ädelskånska för att få full effekt!
Jag kan förenkla för att begripa. Ordet blev kött inte bara i Betlehem, stallet ni minns, utan också i Skriften. Han är närvarande i Bibeln: ”kyrkan och Bibeln är tecken på Sonens utblottelse när han stiger in i historien”. (aa introduktionen s 9) När von Balthasar ger sig till att granska samtidens filosofer blir det lätt utmanande. Vilken är skillnaden mellan ett geni och en apostel (s 57) och vad innebär det att Gud är obegriplig, men likväl vill möta mig handgripligt? (aa s 71) Jag skulle kunna fortsätta dra i tanketrådar, men nöjer mig med ett stillsamt morrande av von Balthasar:
”Den som inte känner igen Guds ansikte från kontemplationen kommer inte att känna igen det i handlingen, inte ens då det lyser emot honom i de förtryckets och förnedrades ansikte.” (aa s 129)
NI märker förstås det märkliga att von Balthasars på svenska nyutgivna bok ledde mig tillbaka till Thomas, som i oktober är åtta år död. Hur skulle jag klara mig utan vänner, som försöker bilda mig? Hur skulle jag klara mig utan böcker, som förändrar mina perspektiv, fördjupar min ytliga, pretentiösa kunskap och förstärker mitt förakt för den samtid som framstår som alltmer korkad. Förakt är ordet. Missaktning. Respektlöshet i egentlig mening: det jag ser och hör i massmedierna är inte värt respekt, dvs titta på än en gång. Re-spectare. Spektakel är vad det är. Jag ska inte förvånas – eller bara lite.
Missionspastorn Olofsgård, liberal, har gått igång på SD:s anonyma konton. Skulle de förbjudas? Skulle man enas om etiska regler? De reformerta är för sådant. Inte jag. Jag menar att människor har eget ansvar för vad de läser och vad de vill fatta. Bortsett från att alla, samtliga, politiska partier försöker få fram sina budskap på alla upptänkliga sätt och vis. Är inte Sverigedemokraternas grej att de hittat vägar att nå ut med informationen och vägar att få in andras pengar i sin verksamhet. Deras inval i det s k kyrkomötet gav klirr i kassan och var en ingång i svensk rikspolitik. Detta kunde ske tack vare eller på grund av Svenska kyrkans valsystem, det som alls inte är kopplat till församlingens liv utan till partipolitiska ambitioner. Sätt en 4%-spärr för representationen! En sådan spärr skulle underlätta beslutsfattandet i ”kyrkomötet” och begränsa behovet av talartid! Respekterar ni sånt här?
Minns ni Barbara Tuchmans bok Dårskapens vägar? Hennes poäng är egentligen inte att beskriva dårskapens otaliga former. Världen är galen, det är ingen nyhet. Hon beskriver visst dårskapen, men poängen är att det alltid finns en avvikande röst, den som säger sanningen. Det är vårt ansvar att urskilja den rösten i allt pratande och gestikulerande. Hon ger bibliska exempel (Jerobeam och Rehabeam, 1 Kung 11) och hon analyserar den amerikanska krigföringen i Vietnam. Jag kanske skulle läsa om den boken nu när jag har så få förpliktelser? Nja, städning och sortering hör till dagliga plikter dock. Men jag är rädd för att få det välstädat, rädd arr sätta mig ner och tala till min kära själ med konstaterandet: Nu kan du vila ut, Ät, drick och roa dig!” Frälsaren tycks ogilla denna hållning. Lk 12:19. Jag vill intet att Gud ska säga ”Din dåre” till mig. Men gärna till andra. Jag kan komma med några namnförslag.
Mitt gamla blogginlägg? http://bloggardag.blogspot.com/2016/10/thomas-andersson-1955-2016.html
Nu till en uppdatering: Jag begärde att få den anmälan mot prosten Cerny som lämnats. Göteborgs domkapitel har nu sänt över denna anmälan. Avsändaren har maskats. Men den var anonym! ”rattsh@proton.me Vidare hade meningen ”Trots det agerar han obemärkt av händelsen och inser inte allvaret” strukits över med svart. Varför skulle denna mening döljas? Anmälaren kan ha fel – men då ska väl den saken lite senare framgå av domkapitlets behandling? Nu var denna icke-reaktion själva anledningen till den Anon. anmälarens aktion. En sakmening till är dold: ”Då jag arbetar nära Cerny väljer jag att inte framträda med namn då repressalier är troligt.” Skulle vi inte få veta detta? Slutligast är ”Sent från Proton Mail för iOS” också dolt. I censurbranschen stryker man hellre för mycket än för lite, det kan till och med jag fatta! Vi mer frihetligt sinnade ser till att ni får läsa. Självfallet har sländorna DS-anknytning!
