Det drar mot midsommar och jag går runt och försäkrar att jag inte dricker alkohol. Jag dricker bara öl, vin och sprit. Klimateriet kanske skulle föranleda andra vanor? Men binder jag inte kolsyran i både öl och champagne i min kropp på ett klimatsmart sätt?
Jag är alltså som vanligt helt frågande inför skapelsens alla mysterier liksom inför de politiska mysterier, som närmast ter sig som vanvett. Men jag kan trösta mig att detta vanvett kanske är en synvilla? Annars är bedrägeriet gigantiskt och skojarna gränslösa. Jag har kollat Henrik Jönsson: https://www.youtube.com/watch?v=QImRiDZw_8g&t=9s
Jag läser nyhetsartiklar också och lyssnar på nyheter. Hur var det med isen i Arktis? Jag hörde att isbrytaren Oden kört fast i isen, men besked som nu lämnas efter expeditionen nämner inte den saken, bara avsmältningen. Då kommer Bengt Lidforss för mig igen. Han skrev för 120 år sedan och menade, att Arktis skulle bli varmare och att detta var helt naturligt. Fast de danska meteorologerna möter den kallaste månaden maj, vilket skulle förklara att Oden körde fast i ismassorna eftersom isutbredningen ökat. Detta var inte vad TT meddelade mig genom Ölandsbladet i lördags. Där var beskedet, understött av självaste kronprinsessan, att den globala uppvärmningen gått snabbt i Arktis. År 2008 hette det förresten att Arktis skulle vara isfritt 2013… I en lång rapport dömer Clintel ut ICCP-projektet som styrt, tendentiöst, tillrättalagt (Klimatupplysningen). Förstår ni min villrådighet, det är knappt jag gör själv!
Till detta kom beskedet att statsministern haft ett framgångsrikt möte för klimatet med näringslivet. Då var det den fossilfria industrin saken gällde. Klart att det så kallade näringslivet ställer upp. Den siste kapitalisten säljer det rep han själv ska hängas i, sa kamrat Lenin.
Här på Öland var det nederbördsfritt i 30 eller 31 dagar. Så kom regnet. Små skvättar – men regn. Och så har vi haft det tidigare, 1951, 1959, 1982 och 2002 för att greppa några årtal. Men västgötarna ska vara värre. Under en vårtorka år 1974 uppmätes ingen nederbörd på 65 dagar i sträck. Dåförtiden förstod vi att det handlade om väder, obeständigt väder, som alltid kan bli lite vad som helst. Hur ska jag förstå nu?
Modéus I är inte till mycken hjälp. På Twitter träder han fram. https://twitter.com/BiskopMartin
I min klentro tänker jag, att detta är det vanliga tugget och en kollektiv syndabekännelse som om vi i Sverige inte gjort stora insatser från 1960-talet och framöver. Det blev debatt.
Riksdagsledamoten Jessica Stegrud undrade i en kommentar i vilken rapport det står att saken handlar om planetens överlevnad. Inte i ICCP i vart fall. Modéus I svarar: ”Det är fullt möjligt att dra slutsatsen att det handlar om planetens överlevnad från IPCC, och Bibeln lär oss att vi har ansvar att vara goda förvaltare för Guds skapelse.” Begreppet ”fullt möjligt” måste väl vara bokstavligt sant, eftersom Modéus I eller hans stab gjort så – men undrande blir jag. Jag har väl hört för många predikningar och just de som framförs på jönköpingsmål finner jag särskilda skäl att tveka inför. Det hällörade är inte riktigt min hållning.
Inte blev jag så mycket gladare när jag upptäckte att Modéus I också prisat sr Marianne. Hennes ställningstaganden i livet har väl det kyrkliga etablissemanget utan tvekan eller tövan bekämpat – så pass, att sr Marianne gav upp hoppet om den kyrkostruktur, där Modéus I sitter på högsta pinnen. Så här lät det på Twitter: ”En viktig röst för medmänsklighet och solidaritet har gått ur tiden. Syster Marianne i Alsike kloster levde Guds ord i handling.” Det ledde henne, den gamla kv*nn*pr*stm*tst*n*r*, till Missionsprovinsen. Vem borde få problem nu? Levde Guds ord i handling!!! Talar Modéus I falskt eller fromt eller helt enkelt fromt falskt? Nu kom ni på mig. Jag är en känslig person. Det var sr Marianne också. Hade hon läst detta, hade hon skrattat och gett mig sitt erkännande för oklar klarsyn. Rätta mig om jag har fel!
Klimatgurun Modéus I kom mig inte till hjälp ens när han torgför klimateriet som en existentiell fråga (vad nu det betyder…) och därmed har Svenska kyrkan, håll i er, ”en särskilt viktig roll”. Tro det den som vill. Jag ser, där jag bor, ett kyrkoliv som i allt väsentligt lagt ner sig självt. Det kanske blir helt konsekvent, att där kyrkolivet inte har kvar fokus på själva de kyrkliga nödvändigheterna (Jesus, tro, frälsning, församling och vad det skulle kunna tänkas vara), men inte minutiöst månar om Ord och Sakrament? Frågar åt en kompis. Kompisen har läst https://www.svenskakyrkan.se/fardplan-klimat.
Kompisen blev inte glad. De ska tydligen minska bilkörningen samtidigt som prästgårdar sålts och prästerna bor flera mil från sina församlingar på landet – med noll kollektivtrafik på söndagar. Prästerna på Öland kör bil nu mer än någonsin. ”Vore det inte bättre med en Kyrka som ställer till det i världen genom att ha andra perspektiv och frimodigt jagar själva Världsfursten och hans lögn väsende?”, frågade kompisen, som varje lördag följer Henrik Jönsson.
Nu är jag inte sämre än att jag håller mitt löfte till Celebriteten att läsa på. När kompisen läst Svenska kyrkans färdplan för klimatet (steg 2) insåg jag, att det måste jag också göra. Jag blev orolig. Det talas mycket om prästlönetillgångarna. Tror ni att klimataktivister kan upptäcka att det finns pengar någonstans utan att vilja använda just dem för sina höga mål att rädda planeten? Det tror inte jag. Krematorieverksamheten ska samordnas. Vore det inte lika bra att sluta kremera med tanke på klimatnödläget? Men hur in i glödhetaste helvete (ett teologiskt motiverat språkbruk!) kan en ”kyrka” proklamera ”värderingsförändringar avseende människocentrerad livsförståelse”? Ska inte allt förstås utifrån Gud, Guds ord, Guds ordningar? Jag ger upp inför denna funktionella kyrkliga ateism. Jag är inte alls med. Står det klart för alla? En kristen Kyrka ska ge, låt mig vara försiktig med orden, celesta perspektiv på tillvaron, dvs tala Sanning om sammanhangen; tillvaron om ni vill. Då är ordet omvändelse, inte värderingsförändringar avseende människocentrerad livsförståelse.
När jag ser framåt, tror jag inte att det är klimatrelaterad händelser som är Svenska kyrkans största risk. Det är bristen på tro liksom behjärtansvärda medarbetare som saknar erforderlig kompetens inte om klimatet så mycket som när det gälle soteriologi. Googla ordet. De flesta läste väl talet om ”människocentrerad livsförståelse” utan att varsna att Gud inte fanns med? Det lär fint…
Nu ville jag skaffa mig perspektiv på tillvaron. Hans Palmstiernas bok Plundring, svält, förgiftning (Rabén och Sjögren, Stockholm 1967, 8:e upplagan är den senaste tror jag). Läsningen slutade i ny dysterhet i mitt arma sinne. Inte bara så att allt hopp för världen är ute om alla skulle handskas med miljön på västerländskt sätt. Denna insikt kunde jag hantera. Men Palmstierna menar att människan är aggressiv och det som hindrar henne att slå ihjäl människor är att hon känner igen dem som medmänniskor. De hör till stammen. Begrep jag något mer om skjutningarna och det dödliga våldet i det nygamla Sverige nu?
Kanske skulle jag anamma Lucretius insikt om det goda livet: ”Suave mari magno, turbantibus æquora ventis, e terra magnum alterius spectare laborem”. ”Skönt att, när det stormar på havet, sitta på stranden och observera hur skeppsbrott går till.” Är det Vilhelm Ekelund jag nu lutar mig emot? Obs prålandet!