Det lätt förödande att lägga Jonas Eeks bok bredvid några exemplar av Torsdagsdepressionen. I går var det Krister Kappel och kanslichefen Cattis Ljung som gav uttryck för sin tacksamhet mot kyrkokansliets möda. Bara en fähund skulle uppfatta att de var ironiska. Jag är en fä-hund, alltså en vakthund som vaktar hjorden. Det är en viktig syssla att vara fähund. Viktigare än att jama med.
https://www.kyrkanstidning.se/debatt/vart-tog-begrepp-som-narhet-och-samverkan-vagen
Jag kan ta upp vårt kära Falkenberg igen. Nu har det kommit en insändare. Till skillnad från andra inlägg/intervjuer är den alls inte undertecknad med namn. Reflektionerna giva sig själva! Min vän professorn i Uppsala hade sagt: ”Det är ynkligt att höra löss nysa.” Han är sådan, professorn.
”Vi står upp för en kyrka som envist kämpar för mångfald, som har en människosyn där allas lika värde är en självklarhet. Det är viktigt för oss att vi är en inkluderande kyrka där vi har kvinnor som är präster och medarbetare som öppet tar ställning i hbtq-frågor för att värna allas rätt att få älska vem de vill. Kort sagt att vi verkligen är en kyrka för alla.
Vi är stolta över att vi vågar, vill och kämpar på, även när det sveper kalla vindar. Vi är samtidigt sorgsna över att behöva bemöta en bild av kyrkan som flertalet inte står för. Men mest av allt känner vi tacksamhet för att vi tillsammans kämpar för en kyrka dit alla är välkomna.
Röster från andra medarbetare i Falkenbergs pastorat”
Sällan har väl kyrkoarbetare spelat upp så stort. Det föder misstänksamhet rakt igenom. Och varför inte sätta ut namn? Kunde man inte för den delen ta fram statistik och splittra pastoratet i två kategorier, de som snackar och de som verkligen bygger.
För egen del skulle jag förstås inte uppleva kyrkolivet i Falkenberg inkluderande. Är det verkligen mitt fel? Min doppräst, mina söndagsskollärare, min konfirmationspräst och min vigningsbiskop hade aldrig köpt resonemanget om ”allas rätt (kursiv här) att få älska vem de vill” – om inte saken gällt martyrers rätt att få älska Jesus, förstås. Mycket har hänt i Svenska kyrkan. Så vad med dr Eek när frågan om Falkenberg kommer på tapeten? Puddingen bevisas genom ätandet. Falkenberg illustrerar ett rike som kommit i strid med sig självt, ingenting annat.
Jag kunde illustrera eländet på fler sätt. Riksbiskopens rännande i Visby kan inte sägas ha stärkt min tro eller ens min håg. Skulle inte hon avgå? Hon har synpunkter på allt. Hon stannade i Visby lite extra för att vara till stöd och hjälp. Den där ”hjälpismen” har jag lärt mig misstro sen länge. Allt ljus på Riksbiskopen och hennes insatser?! Hon kunde stannat i all stillhet utan att trumpeta om saken. Det är så en lutheran gör, men aldrig en reformert! Hon kunde sagt: ”Jag stannar för min egen skull, jag vill vara med för att göra ett eget avslut.” Det gjorde hon inte.
Riksbiskopen bokade alltså om för att vara i Visby domkyrka. Svenska kyrkan tar över det som Equmeniakyrkan kunde klara själv, för dr Wieselgren var trogen medlem där. Riksbiskpen skulle stödja. Alltså stod hon själv i ambon och la ut texten och bilden av sig själv på sociala medier. Dum är hon inte. Men uppenbarligen lider hon av åkomman elephantiasis spiritualis. Det som kännetecknar dem som lider av åkomman är att de själva alls inte lider. Allra minst när det finns medier i närheten. Följ Riksbiskopen på Twitter om ni vill bedriva eländighetsforskning.
Eller ska vi förstå läget i en hoper församlingar, där kyrkoarbetarna nog går till jobbet, men vad arbetar de med och vad åstadkommer de i all sin planlöshet? Det sista kanske inte var så välbetänkt. Planlösheten är ju inskriven i utomordentliga planer kan det nu svaras och det borde jag veta. Jag svarar: planlöshet kan också återfinns i plan. Få är studerade pastoralteologer. De vet inte riktigt vad som bör göras. Och hon som såg tre kyrkoherdar och utbrast ”Bara i Svenska kyrkan kan sådana bli chefer!” har min sympati. Hon hade nämligen alldeles rätt.
Så vad säger dr Eek? Han tycker att vi raljerar. (s 101). Om det vore så väl. Han kör det normalkyrkiliga att polemisera slarvigt. Dr Eek är ingen fullfjädrad hegelian. Tes och antites kan han förstå men det där med syntes har han svårt för. I varje polemik finns ett uns av sanning och det är detta uns som är av intresse. Ungefär som när vi vaskar guld. Talar jag om den förbannade relevansen är det i polemik mot ett fokus på inställsamhet till en kundkrets eller en väljarkår. Lärjungaskap är något mera och mer utmanande. En icke-relevant kyrka är inte detsamma som en betydelselös kyrka. Läs Apostlagärningarna kap 17 om Paulus på Areopagen t ex. Aposteln knöt an men kröp inte för de ideologiskt styrande i Aten. Missionsteologi är mer än missionshistoria, som sagt. Det är djupa andliga insikter vi jagar!
Dr Eek är en göteborgare av välvillig typ. Jag läser Kompass framtiden (s 93) och funderar:
”Svenska kyrkan är en öppen demokratisk folkkyrka.” Dr Eek gör dock ingen precisering av vad denna folkkyrka tror och bekänner, t ex ”evangelisk-luthersk” noterar jag. ”Det betyder att evangeliet och nåden är kyrkans motor och innehåll, men också att mångfald är en del av förutsättningarna.” Det låter sig sägs även om logiken ter sig förbryllande. Om en kyrka är öppen och demokratisk varav framgår då att evangeliet och nåden är kyrkans motor och innehåll?
Mångfalden är väl OK, men är det inte en mångfald i enhet, om vi läser Nya testamentet? ”Pluralismen inom kyrkan rör både folkbegrepp och kyrkosyn.” Det här verkar otänkt. Att Kyrkan både är en kropp och ett folk, det har jag fattat, liksom ett träd om metaforen ska användas. Men är inte dessa preciseringar variation på tema? ”Men alla olikheter till trots handlar kyrkan överallt och i alla tider om Gud och Jesus.” Dr Luther hade nog inte riktigt tänkt som dr Eek och inte ens dr Eck hade tänkt så. Det finns mycket kyrkligt som handlar om annat. I skickelsedigra tider är det just det som är problemet.
Talet om ”Gud och Jesus” ska alltså förstås som en sammanskrivning av ”Gud, Fadern och Sonen och den Helige Ande”? Jag gör inget större nummer av att Anden försvinner i dr Eeks sammanskrivning, men jag noterar förhållandet.
Dr Eek skulle jag gärna se som Svenska kyrkans näste generalsekreterare. Han vill väl och han är kyrklig om än normalkyrklig och relevanskyrklig (leve prefixen i dte kyrkliga för utan dem kan vi inte klara oss och vårt (be)dömande!). Om han fick fungera som problemlösare och inte endast som opinionschef (åsiktsmaskin) skulle det vara av värde. Helen Ottosson Lovén var ekonomichef och blev generalsekreterare när Lars Friedner sparkades. Hon har varit en långvarig nödlösning som generalsekreterare, som just fått förlängt med ett år. Hon är en kompetent handläggare men inte den visionär som tar ut kompassriktningen. Alltså blir dr Eek intressant. Han skulle kunna ägna sig åt vad han menar vara underordnade frågor som andelen kyrkomedlemmar (s 62). Han skulle också kunna få ägna sig åt det faktum att stavelsen ”krk” i ”Kyrka” kanske inte bara uttrycker att hon är Herren (kyriakä) utan också är konsonanterna i ordet ”cirkus”.