Läste inte bara Modéus I https://www.kyrkanstidning.se/debatt/biskop-martin-modeus-beratta-en-annan-berattelse utan noterade också den entusiasm hans inlägg bemötts med. Han förser oss med hopp när vi förstår att det halvtomma glaset egentligen är halvfullt. Naturligtvis är glasillustrationen fånig. Om jag sitter med ett halvt glas öl framför mig är den logiska utvecklingen att jag dricker upp, inte att jag spyr upp den i mig ihällda ölen så att glaset blir fullt igen. Eller är tanken att jag kan tömma glaset och då kommer Modéus I med en ny pilsner? Nä, gammalkyrklighetens kliniska omdöme om sådant håller: ”kärringatröst”. Den fungerade då och den fungerar nu. Fast inte i verkligheten. Men i en annan berättelse självfallet!
Det lilla knepet Modéus I använde var att räkna ut vad ett enda tillfälle med fylld kyrka skulle betyda om man fördelar dessa människomassor på övriga mässor. Jag har sett kyrkoherdar på landet göra detsamma. Det går tusentals människor i kyrkorna sammantaget. Men på söndagen kanske bara en (1). Själv har jag introducerat en tävling. Vilka vinner idag? Kyrkobetjäningen mot församlingen. Det har slutat 5-5 men också 5-1 och någon gång 5-0. Fem är två kyrkvärdar, en kyrkvaktmästare, en kantor och en präst.
I mina utforskningar av sparat i lådor hittade jag vikarierande kyrkoadjunkten Bengt Anderssons kyrkostatistik för Ör och Ormesberga år 1979. Han drog den i högmässan Nyårsdagen 1980 och den fanns utskriven.
Högmässa var alla huvudgudstjänster, mässa en gång i månaden i princip, det blev 13 gånger. Deltagarantalet var i Ormesberga (185 invånare) 1.751 i 56 högmässor. 31 personer per gudstjänst i snitt och i procent 16,8%. ”Den siffran behöver inte Ormesberga skämmas för!”, sa prosten. Stiftets motsvarande siffra var 3,6%. Kyrkans barntimmar hade nästan 100-procentig tillslutning och alla 6-åringar fick Barnens Bibel. Dessförinnan hade dophälsningar till alla i åldern ett till fyra skickats ut.
Kollekten var 15.299 vilket i dagens penningvärde motsvarar 58.000:-. Syföreningen drog in 4.446:-, det motsvarar i runda slängar 17.000:-. 83:- per invånare då! Gåvomedlen vid förrättningar var 7.625:-, hade varit 29.000:- i dag.
Ör hade ungefär 380 invånare och i högmässorna var det 2.747 deltagare, 12.5%. Mässorna var 13 till antalet. Det betydde att det var högmässa (som vi nu menar och de högkyrkliga då menade) varannan vecka i de två församlingarna. Barntimmar med så gott som 100-procentig tillslutning, dophälsningar och Barnens Bibel. 40:- i kollekt per invånare blev det med sammanlagt resultat 15.264 (sämre än lilla Ormesberga, nota bene!) men i dagens penningvärde alltså 58.000:- Siffrorna för de två församlingarna för gåvor är ungefär lika men i Ör sydde damerna i föreningen ihop 8.090:- /nu hade det varit nästan 31.000:-. Prosten kunde förmedla gåvor i samma mängd som i Ormesberga, 7.435:-, alltså 29.000 ungefär i dagens penningvärde.
Hej hopp, säger jag. Det är enda möjligheten att säga något hoppfullt. För nu är det glest mellan högmässorna i de två församlingarna och vilka siffror som kan redovisas vet jag inte – men imponerande kan det inte vara. En eftermiddagsgudstjänst 22 sept i Ormesberga och en i Ör den 20 oktober. Halvfullt glas eller nästan tomt? Vem försöker Modéus I lura. Saken är ju den, att kyrkosystemet är så upptaget av sig självt att somligt inte riktigt hinns med.
I städandet hittade jag ett schema för gudstjänster i Kalmar 1974/75 och såg att jag tjänstgjort 15 söndagar på raken. Nu tjänstgör präster tre söndagar och är sedan lediga. Då var det en ledig dag i veckan, nu två. Tanken då var att en präst faktiskt hade tjänst på söndagen, det var därför man var präst. Och församlingen var en social gemenskap att längta till men faktiskt lite mer än så. Det var inte ledigheten som las ut först på den tiden. Och ett antal kvällar fick ägnas åt dopsamtal och studiearbete.
Jag läste Per Starke i Korsväg, tidskriften Göteborgs och Karlstads stift numera delar på. Av läsarundersökningen framgår, att kategorin ideella/förtroendevalda läser tidskriften mer än anställda. Det säger något. Tre av fem i den förra kategorin redovisar att 3 av 4 läser alla nummer. Siffran för ideella är 75% och för förtroendevalda 73%. Siffran för de anställda är 3 av 5. Skulle man bli förvånad? Modéus I skulle säkert kunna ge oss hopp och säga att 3 av 5 är en hög och fin siffra och då ska vi vara glada över att 4 av 5 är en högre. Ledsamheter får nämligen icke vila här. Här gäller hopp och inget annat.