När de trendkänsliga kyrkopolitrukerna gick igång, hetsade av Sveriges Radio P4 (Gotland och Gävleborg!) blev det ett liv och ett kiv. Det finns lätthetsat folk, må jag säga! Drevet går och det går att utnyttja! Att politruker är sådana vet vi utifrån de erfarenheter varje medveten läsar- och lyssnarkonsument skaffat sig, Vi har sett allt i omgångar tidigare och tidigare och tidigare. Dr Joseph Goebbels visste att kaftanbärarna är små och krypande. Att biskopar dock gärna ser sig som ”andliga ledare” (oklart vad detta begrepp skulle betyda) och samtidigt låter sig kommenderas av samtidens vindar, den s k Tidsandan, är inte heller något nytt.
Självfallet är detta andliga liv inkompatibelt med vad Guds Helige Ande kommer dragande med. Varje kyrkokristen av kvinna född vet också, att det kommer en tid när människor inte längre vill lyssna till den sunda läran utan föredrar sin samtids legender och myter (2 Tm 4:3-4). Vi hanteras som massa – med massmedier och propaganda för massan. Jag har dock sällan hört ett varningens ord med argumentet att vi är värre ute i den här sortens hårt dompterade samhälle än våra medkristna från start och till början av 1900-talet. I bilderburken träder de fram som vill regissera mitt liv genom att hålla fram sina egna ideal. Jag ser ett problem i uttrycken för ett mjukt – men skoningslöst – samhälle. Ni märker referensen till den bok Erik J. Olsson och Catharina Grönvist Olsson skrev, Den mjuka staten. Karneval förlag, Stockholm 2024
Nu kunde jag, rent teoretiskt naturligtvis, tänka mig att Kyrkans biskopar oförskräckta träder fram, hötter med näven och slår kräklan i golvet så att alla kan se en kraftfull herde, en sådan som försvarar sin svaga hjord mot glupska vargar (Jh 21:16 och Apg 20:28). Tänk om detta är den verkliga beskrivningen av vad en biskop och präst ska vara och göra? Tänk ett steg vidare. Är livsformen den, att sysslan bokstavligen är livsfarlig eftersom ämbetet är Kristi ämbete? (Jh 10:11)
Vad skulle en biskop som tar herdeuppdraget alltså på allvar säga när kyrkopolitrukerna går igång? Lyssna, hör ni vad jag hör? Här talar en Biskop:
”Hycklare! Ert kyrkopolitiska och patetiska patrask! Mig lurar ni inte. Ni trollar med truten och levererar fagert tal. Ni är som vitmenade gravar, men inuti är ni fulla av de dödas ben (se Mt 23:27 1917 års översättning). Tror ni att ni kan lura mig att tänka att jag ska följa era ideologiers herrar, de som inte bekänner Kristus? (1 Jh 4:3) Ånä. Jag står ödmjukt i de tappra biskopars apostoliska efterföljd, biskopar som såg sig som vara insatta av Herren själv och bekände honom till blods. Den sortens biskopar visste att samla ett folk och om någon skulle bedömas var det inte för vad han eller hon saknade, (t ex ”rätt” övertygelse om ämbete och enkönat äktenskap) utan efter sina tillgångar (tro, hopp och kärlek t ex). Se 2 Kor 8:12. En biskop bedömer inte sina medkristna så som världen gör, utan ser att Gud väljer det som världen klassar som svagt. (1 Kor 1:28) Visdomen här i världen ser Gud däremot som dårskap (1 Kor 3:19).
När ni kyrkopolitruker försöker skrämma oss biskopar kan jag bara säga som Frälsaren själv: ”Vade Satana” (Mt 4:10) Trodde ni verkligen att jag skulle frestas att bedriva påverkansoperationer för att få prästkandidater att vända sig från den Sanning de delar med Kyrkan i alla tider? Trodde ni det, kan ni dra till den plats där den herre, som styr era tankar, håller till. Dra ditåt ihop med alla herrar, makter och väldigheter som är inte från Herren! I lärjungars krets kommenderas inte, där utforskas i gemenskap heliga hemligheter och talas Sanning! Hör vi kommandorop, som kräver rättning i ledet, vet vi, att det inte är Guds gode Ande som illfänas och ryter. Det är helt andra krafter.
Skillnaden mellan beslutsformer i Kyrkan och i världen är enkel att se. I Kyrkan övertygar vi varandra med goda och kloka argument. Det är en process som leder till visa beslut. I världen fattas visa beslut. Så måste det bli när Makten styrs av partiintresse och opinionsundersökningar bland en alltmer maktlös samling röstboskap. Kyrkans perspektiv är bredare, vidare och djupare eftersom vi i Kyrkan för resonemang med heliga gestalter i alla tider och litar på att Anden efter löftet ska leda oss till Sanningen. (Jh 16:13) Hycklare, håll ni er till era herrar, så håller jag mig till min!
Tro nu inte att jag är spydig och elak mot er. Jag har lyssnat, hört, sett och insett. Jag vet vad ni går för. Ni kyrkopolitruker är ute efter Makt. Det öppnar sig en avgrund mellan en kyrkosyn som menar, att det avgörande är vad Herren vill och er kyrkosyn och er bild av kyrkans roll och funktion, den som präglat socialdemokratisk politik (och inte bara den, DS). Jag är ju en av få biskopar i Svenska kyrkan som läst Jesper Bengtssons bok Reformismens väg om socialdemokratin och kyrkopolitiken, Tankesmedjan Tiden, 2020, s 92). Då vet jag exakt hur ni vill föra i dansen – men jag dansar aldrig nykter! Mitt ideal är apostoliskt: 1 Pt 4:7. Alltså tackar jag nej.
Nå, när det kommer till grenen ”sanslöst hyckleri” är det ändå ÖKA som tar första pris. ”Öppen kyrka för alla”. Det finstilta går att förstå också: ”men inte för er!” Och då vet jag som biskop, att de där ”alla” främst kännetecknas av att de inte ränner i kyrkan vareviga söndag, medan det enligt min erfarenhet är just detta de gör, som ni stenhårt markerar emot.
Oredliga hycklare! Ni är inte ens så hederliga att ni kan genomföra läroprocesser i sak. Ni föredrar att förändra läran genom att göra er somliga kyrkokristna kvitt och ta in andra, hedningar och reformerta i osalig blandning, att stå för den nya läran. Det är då de fromma samfällt säger: ”Fy Fan!” Vad annat kan de säga, när de fattat vilka krafter som är i rörelse med lögner, svek och förställning som redskap? (Jh 8:44)
Nu har jag som biskop kanske sagt för mycket, men jag vämjes svårartat när jag tänker på episkopal anpasslighet, så det var skönt att fullgöra biskopsplikten att tala rent ut. Passa er för kräklan. Den är en knölpåk! Så när jag tänker efter, har jag sannerligen inte sagt för mycket. Om kollegorna inte vill säga vad jag sagt utan något annat, har vi problem. Eller kanske bättre: Då har de problem när Överherden kommer.” (1 Pt 5:3-4)