Åklagarkammaren i Växjö har fått en anmälan. Det beror inte på att jag skulle vara särskilt bråkig, men jag är en erfaren scout så det där med ”sanning” är inte alldeles oviktigt för mig. Självfallet vill jag förse Dagsländeläsarna, som sägs vara inte är särskilt många, men som just därför är mig än mer kära och som därför ska hållas underkunniga om vad som timar.
Gärningen
Den 20 september 2025 uttryckte Anton Härder, Sofia Eneroth och Magnus Carlberg sig på ett sätt som bara kan förstås som ett hatbrott. ”Det är oacceptabelt att det fortfarande finns präster som inte vill viga samkönade par eller samarbeta med kvinnliga kollegor.”
https://www.smp.se/debatt/hopp-solidaritet-och-gemenskap-darfor-engagerar-vi-oss-i-kyrkovalet/
Bedömning
Hatbrottet är uppenbart.
Hatbrottets natur utgörs av den försåtliga sammanblandningen mellan sak och person. Med ett enkelt handgrepp förvandlas saken till person.
Självfallet kan någon anse att ”kvinnoprästmotstånd” är oacceptabelt. ”Vill du sätta punkt för kvinnoprästmotståndet?” är en helt legitim fråga, som kan besvaras med ett ”ja”, ett ”nej” eller ett ”vet inte”. När det däremot hävdas att ”det är oacceptabelt att det fortfarande finns präster som inte vill viga samkönade par eller samarbeta med kvinnliga kollegor” har en gräns passerats. Lösningen av detta oacceptabla förhållande kommer i sin yttersta förlängning att bli en lösning som den som praktiserades på Anna Lindh (2003), Charlie Kirk (2025) eller för den delen Charlie Hebdo (2015). Hatbrottet styr på person. Att Härder, Eneroth och Carlberg argumenterar så, är bara att förstå som ett hatbrott. Det mer obegripliga är att saken/hatet inte omedelbart uppfattas just som ett brott. Det gör saken än mer allvarlig om den ska förstås så, att somliga hatbrott är socialt accepterade i vårt land. Här förskräcker spåren.
Om hatet inte just nu får just så radikala konsekvenser som i fallen Lindh, Kirk och Hebdo, får hatbrottet likväl sociala konsekvenser och kan uppenbart få konsekvenser för dessa prästers arbetsmiljö. Anklagelsen är oprecis och svepande, men just därför så effektiv. Hatet har renodlats bortom det argumentativa i sak.
Vad vi normalt anser om förolämpningar med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning eller könsöverskridande identitet eller uttryck vet vi –och än värre blir det om förolämpningarna varit återkommande eller om en präst utsatts för allvarliga förolämpningar exempelvis på sin arbetsplats. Om kyrkorådets ordförande beskriver vad som är oacceptabelt finns det anledning att pröva om personalen i den församlingen är föremål för just allvarliga förolämpningar och utsatt för hatbrott.
Komplikation
”Avvägningen mellan skyddet för yttrandefriheten och skyddet för utsatta grupper är inte helt okomplicerad vilket också återspeglas i HD:s avgöranden där domarna inte alltid varit eniga. I tveksamma fall kan det därför vara lämpligt att låta domstolen avgöra frågan. Avvägningen är en rättsfråga snarare än en bevisfråga och bör avgöras av domstol genom en dom hellre
än av åklagare i form av negativa åtalsbeslut.” (Rättslig vägledning 2022:11 Utvecklingscentrum
Mars 2022, s 11)
I öländsk höstsol och med vänlig hälsning
Dag Sandahl
