När kontraktsprosten Henrik Roos fick seriösa frågor av civilingenjören Hans Gyllensten måste Roos svara med en slutreplik förstås. https://www.dagen.se/debatt/jag-har-omvarderat-vilka-teologer-jag-satter-min-tillit-till/9909997 Han börjar med att skriva ”jag vill tacka”. Sedan drar han den uppenbart vanvettiga slutsatsen, att Gyllensten varnar för att låta erfarenheter och kultur påverka vår bibelförståelse. Poängen som alla – utom Roos – kunde fatta, var att detta inte skulle styra. Nå, alla vi andra hade ju inget behov att försvara oss. Gyllensten var helt begripligt: ”När upplevelsen blir norm, finns ingen norm kvar.” Och han var fortsatt klar över läget: ”Det är fullt möjligt att brottas med Bibelns texter. Men inte på villkor att erfarenheten får tolka Ordet – utan att Ordet får pröva erfarenheten. Vi kan inte ha en kyrka där varje sidokapell predikar ett annat evangelium. Vi kan inte låta kulturens anda blåsa ut den Helige Andes klara röst i Skriften.” https://www.dagen.se/debatt/nar-kanslan-och-upplevelsen-styr-teologin-vad-hander-med-sanningen/9894037
Roos får till det: ”Till stora delar instämmer jag i att bibelordet ska forma oss.” Till stora delar? I vilka mindre delar ska bibelordet alltså inte forma oss?
Detta sagt, följer en skön själs bekännelse: ”För egen del har jag omvärderat vilka teologer jag sätter min tillit till”. Hur kan någon, ursäkta min aggressiva manlighet, vara så dum, att han/hon sätter sin tillit till – teologer?! Förliten eder icke… (Ps 146:3)
Roos tycks ha gjort upp med en märklig biblicism. Han menar att ”föreställningen att enbart bibelordet kan forma våra åsikter är falsk”. Vem har den föreställningen? Vem har på denna rätt grunda tankegrund omfattat de ställningstaganden Roos omprövat? ”Min första teologiska omvärdering ägde rum för snart 40 år sedan, i frågan kring kvinnliga präster. Uppvuxen i den fromma småländska myllan var det naturligt att kopiera teologin från de präster jag mötte. Kvinnliga präster var där lika sällsynta som varma soldagar en svensk sommar.” Den andra? ”På ett liknande sätt var det med frågan om samkönade relationer, även om det tog betydligt längre tid för mig att ändra uppfattning. En bidragande orsak var sannolikt det hårda debattklimat som rådde. Det fanns sällan utrymme för nyanserade samtal. Förespråkarna betraktade motståndarna som mörkermän, motståndarna betraktade förespråkarna som villolärare. Efter att själv blivit stämplad som mörkerman dröjde det innan jag på allvar började ifrågasätta min egen ståndpunkt.” Jag fattar att det är andra än Roos som bör klandras! Slutsatsen minns vi. Det tycks som om Roos likväl inte kommit fram till någon sanning. Han vill i stället för stabil sanning ha detta, att ”vi tillsammans kan odla en kultur där det är möjligt att tänka, pröva och ibland ändra sig. Att kyrkan får vara en plats där frågor får ställas utan rädsla. Att kyrkan får vara spretig.” Jag har citerat från https://www.dagen.se/debatt/det-maste-vara-mojligt-att-byta-asikt-teologiskt/9889477
Henrik Roos är typisk för det läge som rått, postmodernistiskt, anpassligt och fromsint i den Svenska kyrka, som genom utbildning, urval och utnämningar vet att göra sig oss som tänker på det tidigare kyrkliga sättet kvitt, dvs det sätt som Roos tänkte på (om han tänkte eller helt enkelt lurades in i sammanhang) i de två frågorna. Detta är dessutom lönande. Utan omtänkning ingen kyrkoherdetjänst och ingen kontraktsprosttitel för Roos. Jag skulle aggressivt manligt säga: Intresset ljuger aldrig – eller alltid. Fenomenet kallas fromsint för ”ödmjukhet” och det är ett snack jag – med lång erfarenhet av de kyrkliga – inte riktigt går på. Det finns uppenbart somliga kyrkliga, som just när det gäller ödmjukhet, slår oss andra med hästlängder.
Nu tänker sig Roos kyrkan som en katedral med många sidokapell. Det är en måttligt begåvad bild. Ska Roos själv sitta i stora kyrkan med blicken fäst på högaltaret och jag förvisas till ett sidokapell utom syn- och hörhåll? Eller är det jag som ska sitta storståtligt och Roos i något av alla de många sidokapellen? Man vill gärna veta. Och får Gyllensten och jag sitta ihop? Det skulle jag uppfatta som en heder.
I grunden är jag, som tänker så stort om Ämbetet, en prästföraktare. Det är uppenbart och det är så sedan länge. Men jag blir alltmer osäker på om detta beror på min svarta själ eller på klara insikter av hur lata/dumma/oföretagsamma/initiativlösa/tankeslappa/teologiskt ointresserade präster fungerat under hela min levnad. Det där med ”teologiskt ointresserade” har jag fått från professor Gustaf Wingren. Jag tror inte att den kyrkliga reträtten, hur kulturellt motiverad den än varit, kunnat genomföras om prästerskapet varit mer motsträvigt. Till deras försvar ska sägas att prästerna inte rustats för ett kulturkrig, men inte heller för att i motvind bygga församling.
Nu ska det snart bli kyrkoval. Jag vämjes. Poängen i år tycks vara att i Svenska kyrkan får man tro som man vill, och tron på Kristus som i den gamla Västgötalagen var främst, nämns inte med ett ord av politikerna, inte ett enda.
Det verkar vara en närmast revolutionär handling att nu läsa (om) Gustaf Wingrens lilla bok Demokrati i folkkyrkan, (Gleerups, Lund 1963). Boken fungerar i all sin svaga analys som en fjärran spegel som avslöjar hur långt Svenska kyrkan avlägsnat sig från sig själv.
Centerpartiet illustrerar och vi ska alltså rösta på Centerpartiet: ”Stå upp för ljuset när mörkret hotar”. Läs själva! https://www.centerpartiet.se/valkampanjer/kyrkovalet-2025 Mest minnesvärt är väl ändå trepunktsprogrammet: ”En röst på Centerpartiet är – i alla val – en röst för att stå upp för: ”Medmänsklighet – vi bekämpar allt som förminskar människor.
Hållbarhet – vi värnar skogen, jorden, vattnet och klimatet.
Frihet – vi låter människor få leva som de vill, älska vem de vill, utan hot, hat eller hån.”
Som sagt: Kristus är främst i vår lag, men inte i detta kyrkopolitiska lag!
Är det då inte rätt oförskämt att i det kyrkliga begära min röst för denna smörja?
Vad ger ni mig för löftet? ”När livet går sönder, eller när krig hotar och människor drivs på flykt. Då finns Svenska kyrkan där med en varm famn att vila i. Där finns trygghet och gemenskap. I orostider är detta särskilt viktigt.” Detta är helt enkelt inte sant. Varför ska det ljugas om allvarliga ting? Trygghet och gemenskap i Svenska kyrkan? Fråga den utsatte prästen i Skarpnäck, den präst de vill sparka efter att ha okvädat. Eller fråga vad man säger i Mora eller Djurö, Möja, Nämdö. Och vad med den varma famnen i det norrländska glesa kyrkolivet?Inte ens på Öland firas söndagliga gudstjänster i varje kyrka (om det är gudstjänsten som ska vara den varma famnen och inte något nästan mer obscent). Eller är det denna famn ämbetsfrågan egentligen handlat och handlar om? En obearbetad längtan efter Mamma?
Får jag rent polemiskt påminna om den politiske oskulden professor Gustaf Wingren, som menade att den demokratiska ordningen i Svenska kyrkan växer fram ur gudstjänstgemenskapen. ”Förankringen i den lokala gudstjänstgemenskapen utgör den kyrkliga demokratins särart i jämförelse med demokratin i det borgerliga samhället.” (Wingren, aa s 59). Det är denna förankring som genomgående saknas som tema i detta kyrkoval!
Fd statsrådet Lena Hallengren (nu gruppledare S – ”Gruppenführerin” på tyska) är min favorit. Hon står på S-listan till kyrkofullmäktige i Kalmar. ”Troende” betyder vad då, menar du Lena? ”[A]tt man är frälst, att man ber bordsbön, att man gå i kyrkan ofta, och det gör inte jag.” Men hon tycker att man kan vara ”kristen och sekulär” och att kyrkan är en trygg plats när det inträffar kriser. Hur vet jag allt detta? Och hon? https://www.dagen.se/nyheter/lena-hallengren-s-kyrkan-ska-inte-bara-vara-till-for-till-dem-som-ar-mest-troende/9911061 Lena är inte ensam om att tänka så, försett med en markering mot ”mest troende” (vad nu detta skulle vara). Här är det kyrkopolitiska allmängodset Herrens år 2025. Ps 28:9!
Jaså, ni blev nyfikna. Kyrkoherden i Skarpnäck får 80 000:-/ månad, kyrkorådets ordförande får ett årsarvode på 57 400:- och de två vice drar ihop 19.700:-/år. Judas Iskariot fick 30 silverpenningar, dvs mellan 3 och 4000:- i dagens penningvärde. Nämner bara omständigheten som konsumentupplysning. Inget annat.