Vad tror ni om denna positionsangivelse?
”Människan är skapad till Guds avbild, Imago Dei, och har egentligen ett ganska ofördärvat förnuft. Hon är en social varelse och Guds medskapare och ska styras av en av förnuftet reglerad kärlek. Människan har en rätt självklar gudskunskap. Världen ska göras ändamålsenlig och i kollektiven och deras gemensamma förnuft handlar Gud. Att stå ett sådant kollektiv emot är att ställa sig på fel sida om historien.”
Jag har i kortformat sammanfattat 1950-talets socialetiska satsning i Svenska kyrkan. Den slog inte igenom i det kyrkliga omedelbart, men väl genom ämbetsreformen och genom konstruktionen av det nya s k kyrkomötet, där demokratin restlöst slog igenom, och nu senast genom uppställningen för Pride, ett mäktigt kollektiv de kyrkliga måste förhålla sig väl till. Poängen är självfallet att synden inte är en faktor att räkna med, att kristna exklusivitetsmarkörer (som Kristus, Anden, Kyrkan som Kristi kropp och de heligas samfund – med ämbete och allt sådant) är borta och att människor på ett kravlöst sätt blir med i sammanhangen. Folkkyrkan är öppen för alla och ”synen att vi alla är skapta till Guds avbild ska genomsyra verksamheten”. https://oppenkyrka.se/kyrkoval/for-en-oppen-folkkyrka/?
1950-talsmodellen av detta slag har väl inte resulterat i så mycket, tänker jag Många präster och mycket kyrkfolk trodde inte inte denna förnuftiga princip. Lika illa nu – även om vi otrogna är färre. Något är grundläggande fel, slagorden upprepas – men ersätter analyser och styr bort från evangeliet. Kvar blir ”parollgudendom”, inte kristen tro på Ordets grund. Att detta valhänta och välmenande kan jag se och fatta som olycksvägar. Så har det varit i minst 75 år eller i 200. Här kan nu teologer lägga outsägligt mycket tid på att debattera årtalen! På så vis slipper vi tala om situationens allvar, bristen på mission, bristen på levande församlingar, ämbete och kall som blivit jobb… Men analyserar vi i sak, går det att uppfatta Ärkeplussets insats på Pride som just en så välmotiverad anpasslighet, som Skriften talar om, Rm 12:2.
Jag tror inte ett ögonblick, att tankar förnyas när kyrkosystemets företrädare talar och tänker som alla andra. Och då kom jag på mig själv. Det är något djupt i mig – skapelse och/eller uppfostran –som samverkar till min misstro och därmed ovilja att säga det som ska sägas i tiden, alltså stå i ett kollektiv och ropa. När jag avkrävs applåder eller ”rätta” – men dumma – svar, är jag inte med. Vad värre är: jag misstror dem som gör så. Ärkeplusset, politiker förstås, en hoper journalister, präster, folkskollärare, adjunkter… Fast inte alla! Undantagen bekräftar regeln! Men i stort! Jag läser: https://www.svenskakyrkan.se/nyheter/arkebiskop-martin-modeus-invigningstal-vid-stockholm-pride
Ärkeplusset har ”med glädje och, såklart, med stolthet” invigningstalat på Pride i Stockholm. Han ser Pride som ”en fest som vill ge uttryck för fundamentala och grundläggande värden i samhället: människovärde, kärlek och frihet”. Tacksam för inbjudan är han också. ”Särskilt” tacksam! Med en besvärjelse heter det: ”vi vet ju att kyrkan inte alltid stått på rätt sida i historien”. Om vi nu inte vet detta rätt oprecisa, vad gäller nu? Står Svenska kyrkan på rätt sida om historien nu?
Som vanligt gäller att Svenska kyrkan gått före och att den kristna ekumeniska världen gläds. Att den största evangeliska kyrkan, Mekane Yesu-kyrkan i Etiopien, inte gläds och att Ärkeplusset alls inte fattade detta. utan yrade på det sätt han nu upprepar och sedan fick göra en oordnad reträtt när etiopierna inte ville förklara frid och försonlighet, dvs skriva under ett samförståndsdokument, ska vi inte minnas.
Känslolivet får plats. ”Och min egen glädje visste inga gränser när jag som stolt pappa fick viga min dotter och hennes hustru för några år sedan.” Till trons vittnen ska Caroline Krook och Åke Sturesson räknas, Åke är numera Ann-Christine Ruuth. Ärkeplusset har samlat sig för att manifestera det som borde vara självklart: ”varje människas värde och värdighet.” Här jag inte med. Än mindre när Ärkeplusset talar om ”varje människas frihet” – vad nu denna frihet är: ”Rätten att vara sig själv och att utforska…” – ja, utforska sig själv och sin sexualitet och
könsidentitet – men hans perspektiv är en skapelse utan syndafall. ”[A]lla människor, oavsett könsidentiet och kropp, bär Guds avbild”.
Det hela slutar alltså i bedrägligt tal. Särskilt i en kyrka där jag som präst inte får utforska min identitet som präst/ämbetsbärare och utforska Kyrkans stabila tänkande om det av Herren själv inrättade prästämbetet. Gör jag det, och kommer fram till ett annat svar än det Ärkeplusset och hans gelikar i de högre kyrkliga sfärerna godkänner, då ska jag få se på Fan.
Ärkeplusset kommer från Jönköping och det gör att vi måste ha förståelse för hans problem. När han förfaller, kan det låta så här jönköpingskt om Jesus: ”Och han gjorde luften lätt att andas.”
Ärkeplusset slutar med ett käckt ”Och Gud välsigne Pride-veckan.” Jag har mindre problem med hbtqia+-folket, till och med mindre problem med att färgskalan ska kallas regnbåge (för det är ingen regnbåge utan att påhitt i färger). Jag har inte ens problem med halvljugeriet och själva fusket med skapelsen och ideologiskt tillrättalagda ”sanningar”. Jag har problem med Ärkeplusset och hans anhang, sådana som i Guds namn blir megafoner åt samtiden. Tiden är ond och Ärkeplusset naiv.
Fromsinthet är fromhetens motsats. Trump placerar ut ubåtar. Sådant brukar ses som krigsförberedelse. Och jag, som just repeterat boken jag övertagit från Morfars bibliotek om det vanvett som ledde till första världskriget, kan se samma aningslösa maktbeteende nu. Tror jag. Ärkeplusset står på scen som en leende, lallande idoit i dessa tider. Jag studerar den oförståelse som gav det stora kriget och inser, att Ärkeplusset inte är unik. Läs Emil Ludwig, Juli 1914 (Bonniers, Stockholm, 3 uppl 1929! Inte ens då var den siste idoiten född. Med sömngångarakitg säkerhet gav sig Europa sommaren 1914 in i kriget, det har jag fattat. Christopher Clarks bok The Sleepwalkers (Penguin London 2011) läste jag väl då? Clarks hållning gillar jag: vi måste förstå de bakomliggande tankefigurer som skapade narrativen, strukturerade förståelsen och gav motiv för handling. Gäller alltid, säger jag. Och Trump och Putin håller inte ens kunga-, kejsar- eller tsar-klass!
Det tidigare Ärkeplusset, som en gång fått överta Olof Buckards barnkammare i pastorsbostaden i Jönköping (säger kanske en del, men minst om Buckard?), tycker jag synd om. Mitt barnbarn Alma blev Lucia och fick träda fram i statstelevisonen. https://www.dailymotion.com/video/x8qiws3
Nu ser jag Wejryds barnbarn Hilding publikt uppmärksammas som hotfull vänsterextremist.
https://www.nickalinia.se/p/avslojar-vansterextremisten-hilding-wejryd Det blir dramatiskt!
Även om jag kraftfullt tar avstånd och lika kraftfullt ömkar Anders Wejryd (det kan inte nog understrykas att han är pastorsson från Jönköping och döpt av sin morfar Missionsförbundspastorn i Perstorp – som då använde Svenska kyrkans handbok! – är inblicken i denna politiska undervegetation informationsbärande. Är skillnaden den, att aggressiviteten hos morfadern var dold, hos barnbarnet ohöljd –men det är samma aggressivitet och vilja att göra sig de annorlunda tänkande kvitt? Och samma undflyende beteende när saken granskas? Sliter med frågan. Blod är tjockare än dopvatten… Hilding har inte valt någon annan väg än Anders, det är min bedömning. Exkluderandets väg! Det är politiken också i det kyrkliga. Men vad hade Nick Alinia gjort för att utsättas för det wejrydska hatet och varför smet Wejryd iväg? Har inte vi människor ett rätt ofördärvat förnuft – eller är det just fördärvet som är problemet? Då borde just detta sägas! Om ni frågar mig, är jag benägen att tänka, att syndafallet ställer till det – och vad då med den reglerande kärleken? ”Nja”, säger jag då. Eftertänksam som jag är.
I stort gratulerar vi Hamas. Det lönar sig politiskt att mörda civila, våldta och kidnappa en masse, ju fler och grymmare, desto bättre!. Grattis, grattis! Maria Malmer Stenegard, Benjamin Dousa och Morgan Johansson är illustrationer till den ringa vishet med vilken världen styres. Denna ringa vishet har fått inte bara ett utan tre enfaldiga ansikten. Kyrie eleison!