Myrdalsällskapet högtidlighöll Jan Myrdals 98-årsdag i lördags. Lasse Diding höll ihop det hela, när det var mingelbuffé på Snidaregatan 20 i Varberg med musik av världsmusikorkestern Amanecer först och sist på programmet. En föreläsning av Peter Ekström, som presenterade sin nya bok Andra sätt att se på konst, (Bokförlaget Korpen 2025). Den introduktionen gav mersmak på boken. Per-Arne Skansen höll en kort men klargörande intervju med Jans indiske förläggare Subrata Das. Jans bok Att sälja krig som margarin har kommit på engelska, men boken låg i tullen i Sverige och kommer loss först i dag, post festum liksom. Vi, som läst boken och försöker förstå vår tid, kan se det som illavarslande att den uppfattas vara aktuell… Jag kom att tänka på Ormtjusaren Lindeman, som inte fått med sig några ormar till Kiviks marknad, men berättade hur förfärliga de var. https://www.youtube.com/watch?v=dBOUvsmdlNc Huvudsaken dock att boken finns att läsa i Indien, den på svenska finns det kvar några ex av om någon vill fördystra sommaren med insikter.
Finessen i år var att perspektivet vidgats och kommer att vidgas ytterligare. Styrelsen skriver: ”För att tydligare visa på bibliotekets omfattning och möjligheter har vi beslutat att byta namn från Jan Myrdalbiblioteket till Jan Myrdals och Gun Kessles arkiv och bibliotek.” Det är synnerligen välmotiverat.
Det är här Peter Ekströms bok kommer in. Konstvetaren Peter gav mig några tankeställare, när han pepåkade hur snabbt smak skiftar. Svartvit grafik går för några tior på loppmarknader. De ska köpas nu, för om några år har deras värde ökat igen. Själva obeständigheten grep mig. William Morris är inte läst numera. Jag beställde i lördags kväll omedelbart hans bok Konst och politik (1977). Och så drabbades jag av insikten att det är skillnad på att ha ett ärende och att låta efterfrågan styra. Gun Kessle hade ett ärende, hon kompromissade inte för att behaga en konstmarknad. Då kom jag att tänka vidare över Svenska kyrkan. Som vanligt i mitt arma liv alltså.
Det kan också ha berott på att jag skådade ut över folkhavet som samlats på Snidaregatan i Varberg. Prästfrun B kom för att heja och vi delade insikten, att det folk som samlats påminde om kyrkfolket i ålder och vi skrattade åt denna insikt. Nå, det finns fler likheter. En del av detta minglande folk är produkter av den gamla kristna kulturen, några vet det, andra inte. De intellektuella gräver för att förstå sammanhangen. Alltså ska jag läsa boken om konst och ta till mig Rudolf Broby-Johansen, Gun Kessle, Jan Myrdal och Asger Jorn.
Jag får inte blogga om min fru, men så mycket kan jag väl få skriva att det var hon som såg till att jag fraktades till Varberg? Hon har den egenheten att hon vet vad jag skulle vilja och kan då meddela, att hon ordnat hundvakt och boende, katterna klarar sig med automatkäk och kaninerna har fått rejält med hö, vatten och pellets. ”Vi kan åka om du vill och jag har ordnat att vi bor i Viktors Hus.” Bed&Breakfast i Kärnebygd om ni undrar. https://viktorsaffarshus.se/ Hon valde Alice’s rum åt oss. Hade hon varit mer på hugget hade hon köpt lite kött i butiken, men det klarade sig ändå. Och jag fick vara med på ännu en Myrdal-dag. Jag kan bara meddela min förtjusning över Halland, vars obygder jag bara hemsökt med Försvarshögskolan – om inte Björn Fyrlunds gamla pastorat ska räknas dit. De danskar som nu var i Kärnebygd underhöll jag mig med och frågade om de ångrade att de så billigt sålt Halland till oss. Det gjorde de egentligen inte. Jag fick för mig att de inte fördjupat sig i detta ärende. De har väl nog med att inte sälja Grönland till Trump.
Tillbaka till ämnet. Att färdas mot Öland och inse att en hoper kyrkor står oanvända en apostladag fokuserade på min fråga om ”ärende” eller ”efterfrågan”. Styr efterfrågan blir det dåligt med gudstjänster, det kan jag fatta. På Facebook såg jag att biskopen fd Johansson lagt ut texten: ”Apostel betyder sändebud, ombud. Det behövs ombud idag som bevakar och står upp för människans värde och värdighet. Om det handlar predikan idag.
Jesu fråga till Petrus är utgångspunkten: Älskar du mig?”
Nå, shaliach eller apostel är skarpare än så. Det är de som är ”befullmäktigade ombud för Herren själv”, talar hans ord på hans befallning med apostolisk myndighet. De kan kollas vad gäller apostoliciteten både historiskt och innehållsligt. Nog kan det behövas ombud, justitieombudsmän t ex, för att bevaka den i synd fallna tillvaron och larma när något blvit fel. Men apostolicitet är mer än detta med människans värde och värdighet. Apostoliciteten handlar om själva Jesus-ärendet. Detta går långt utöver frågan om värde och värdighet. Människans värde – vad nu det ska beräknas till? 4-5 Reichsmark var det i Hitlers Tyskland har jag förstått. Och värdigheten? Märk frågetecknet. Inte ett ont ord om biskopen före detta Johansson, men han går lätt i sin frikyrkliga barndom och blir då just så uppskattad som de reformerta brukar bli. Evangeliska katoliker har en annan och mer skeptisk hållning, men kanske mer realistisk?
Jag kollade också utbudet av gudstjänst på Apostladagen från statsradion. Det var en repris från 2023, inspelad utanför Klosterkyrkan i Vadstena under pågående stor högmässa i kyrkorummet. Det var mest märkligt. Jag slutade lyssna och övergick till att kolla statstelevisionen. Varför firar vi gudstjänst? ”I gudstjänsten får vi hjälp att tolka våra liv och möta Gud. Men gudstjänsten är också ett tecken på och uttryck för kyrkans tro och närvaro i samhället.” AI hjälpte mig att förstå. Som om detta inte var nog fick jag också veta att ”SVT sänder gudstjänster varje söndag för att ge en bred och ekumenisk överblick av den svenska kyrkans tro och närvaro i samhället. Det är et sätt att vida den religiösa mångfalden i landet och ge möjlighet för människor att möta Gud och reflektera över sitt eget liv i ett större sammanhang.” Jag sökte med orden ”Varför firar vi gudstjänst svt”.
I detta sammanhang hör jag inte hemma och är syndigt stolt över detta”! Rent kränkande måste det vara för en romersk katolik att få veta att kardinalen agerar för att ge en bred och ekumenisk överblick av den svenska kyrkans tro. Svenska kyrkan är något annat än vad som här avses. Någon okunnig har författat en vanvettig text. Avsikten märker man. Det är den förbannade relevansen som ska fram. De kristna ska vinna anseende. Sådant blir förödande för tron, som har ett mycket distinkt ärende och vars ”prio 1” inte är närvaron i samhället.
Peter Ekströms bok ska jag fortsätta läsa. Jag tror han har fattat att riktiga konstnärer har en integritet och beskriver den saken. Det är precis vad jag förväntar mig av präster om de i apostolisk ordning har vigts till präster på riktigt. Om de vigts på riktigt förstår jag inte riktigt varför så många kyrkor just en Apostladag står oanvända. Handlar det om ärende eller efterfrågan? Skulle det, jag frågar enfaldigt, kunna vara så att präster med ett ärende skapar efterfrågan? Utan präster som brinner för sitt apostoliska ärende utan slätkammat sitter still i båten och alls inte ställer till det, dvs inte ställer till med något, blir det så här. Vill dom inte eller vågar dom inte? Jag formulerar om Peter Ekströms inledning: ”Konsthistorien är ett slagfält och slaget gäller inte bara äldre tiders konst utan också vår egen tids sätt att tänka och se.” (aa s 7) Teologien är ett slagfält…
