Nu firas Kronprinsessan, hertiginnan av Öland, storslaget. Så storslaget att den franska nationaldagen kommer i skymundan. Man kan lätt få intrycket att stormningen av Bastiljen inte blir så aktualiserad där i Borgholms slottsruin. Det kan synas välmotiverat om än ätten Bernadotte hamnat på tronen i efterbörden till dessa revolutionära händelser. ”Om inte om hade varit, hade myggan varit en ko”, och ätten Bernadotte en vanlig fransk familj – med anor från en sergeant i Provence. Eller en familj i en släkt som dock upphört i Flandern. Verkligheten blir – som oftast – lätt omtumlande.
Som i Skarpnäck, det belysande exemplet för förfall i Svenska kyrkan. Ni minns hur den självutnämnda chefen för församlingen, med kyrkoherden som underhuggare, poskaren Cissi Askwall, gett överklagandenämndens ordförande Severin Blomstrand en upplevelse han aldrig tidigare varit med om. https://www.kyrkanstidning.se/nyhet/det-sager-overklagandenamnden-om-skarpnacks-agerande ”Det låter väldigt konstigt”, säger han. Tillägget ska citeras: ”Det är helt främmande för mig.” Har de överprövande instanserna domkapitel och överklagandenämnd sagt sitt, ska det beslutet följas. Men det öppnas en möjlighet att begära ut handlingen ånyo och då ska saken vid det tillfället prövas. Resultatet kan bli vad församlingen enligt uppgift förberett, det finns en maskad version. Den ska tydligen inte heller lämnas ut. Den prövningen kan i sin tur överklagas till stiftet och även hamna i överklagandenämnden igen. Fd justitierådet Blomstrand är 80 år gammal. Professor Eric Bylander är väl 52. Mucka inte med juristerna – de har både erfarenheten och framtiden för sig trots all. Mucka inte, det är rådet till Skarpnäcks församling. Denna församling har fått befogenhet att sparka en präst. Det verkar inte helt rättssäkert.
Men vad ska jag göra? Jag har begärt ut en handling, som jag enligt gällande ordning ska få ut (i något skick) men förvägras. Det gamle plusset, min avhållne vän Ragnar Persenius, har inte hört av sig med några goda råd. När det har blivit så tilltrasslat som det är, borde väl domkapitlet känna ansvaret att reda ut saken (t ex genom att begära handräckning av kronofogden) eller rättsavdelningen i Modehuset i Uppsala. Rättschefen har inte heller hört av sig…
Jag tycker jag har nog att göra som jag har det när sommarsolen lyser över Öland och det enda jag kan klaga över är mängden människor som vill samlas kring mig på nordöländska vägar, gator och torg, i affärerna i Källa, Löttorp och Böda, samt i bilköer. Jag är förbjuden att störta fram till en främling jag möter på ICA Nära Källa med hälsningsropet: ”Tjenare, tjenare, det var inte i går!” Främlingen står häpen och försöker placera mig. Då klämmer jag till: ”Nej, det var inte i går, för vi har aldrig träffats tidigare.” Skulle detta kunna gälla som humor? Eller som en nyttig övning i kritiskt tänkande, reflektion alltså. Att inte omedelbart låta lura sig utan ställa en snabb kontrollfråga – eller helt simpelt bekänna sin kognitiva brist; ”jag tror inte vi träffats tidigare”. Den filosofiska kampen är en kamp om Verkligheten, har jag fått lära mig.
Kan man med rätta då se att den kristna kallelsen är att stå Overkligheten emot?
Overkligheten är som bäst ett utsnitt av Verkligheten men så illa snittad, att Verkligheten går förlorad. Jag kan ta den skadeglada kampanjen mot statsrådet Johan Forssell, där drevet gick. Om detta har jag lärt mig en del matnyttigt av Susanne Wigorts Yngvesson med flera i boken Skampåle (Timbro 2017) – och av livet självt. Det är blott alltför lätt för en journalist att lockas med i drevet, hundarna springer tillsammans efter sitt byte och skäller samfällt. Några vet vad de jagar, andra jagar bara med och stämmer in i skällandet. (Apg 19;32 igen!)
Joel Halldorfs reforrmerta hållning gjorde honom skickad att skälla och det var fromt och fint och givetvis mycket välmotiverat. Han hade fått upp ett doftspår av en syndare – och den som har det kalvinistiska/pentakostala i blodet, livas då. Detta är sedan urgammalt. Bålet i Geneve när Michael Servetus brändes av kalvinisterna år 1553 ger både ljus och värme. Det fick Sven Lidman också bildligt vara med om. Pingstvänner är pigga på att sortera folk. De vill alls inte höra, att det finns pingstvänner i helvetet också – och att detta inslag är en del av att det blivit ett rent helvete. Tror jag. Tralala. De är inte ensamma om denna sin traktan. Mången lågkyrklig kan gripas av samma sorteringslusta. De kommer nog att återfinnas på samma ställe, men det är bara min gissning. Jag sköter inte sorteringsverket.
En kyrkokristen skulle ha vett att först fundera över vad som är overkligt och vad som är verkligt och kanske inte heller så snabbt ta avstånd från de tankestrukturer som finns i en kampsportklubb. Det skulle ju kunna vara de vanliga nihilistiska föreställningarna – dock utan förklädnad, en spegling av vår tid alltså. Då finns det en del att analysera och fundera över innan drevet går.
Ställer jag frågan om Verkligt mot Overkligt i Sverige och Svenska kyrkan går solen i moln. Mentalt, menar jag. Ni kan väl ändå inte tänka er att det som tycks serveras som ”kristendom” har överlevnadspotential? Jag menar, att med detta floskelförkunnande av godhet och ”hopp” är det kört för Svenska kyrkan – och ska så vara. Själva existensberättigandet för kyrkoliv ligger i Evangeliet, en nyhetsförmedling om Verkligheten och villkoren i Verkligheten (på ont och gott). Blir Kyrkan ”religiös” är det kört. Kristen tro kan fungera som opium för folket (liksom fotboll och en mängd andra engagerande saker), men tron är något annat och betydligt mer utmanande än så. Det är den anstötlige Jesus allt stupar på och allt bygger på, dvs otrons respektive trons hållning. Jag menar att det är denna avgörande skillnad mellan tro och otro som döljs med det ständiga talet om ”hoppet”, ett okvalificerat begrepp, som kan betyda precis vad som helst – och det är avsikten. Vi är rätt långt ifrån de tankens giganter som var produkter av den kristna tro och byggde universitet, kloster, kyrkor, skolor och med dessa institutioner grunden för kunskap, dvs teologi, juridik, medicin för att ta universiteten i Paris, Bologna och Montpellier som exempel.
Teologin först i uppräkningen eftersom det handlar om att utlägga men också utforska den uppenbarade Verkligheten. Den är skapad med avsikt och därför intelligibel, möjlig att förstå. Hade Verkligheten bara happat sig, hade vi stått oförstående inför den och inte ens fattat vårt oförstånd. Ungefär som med journalistpacket i frågan om den 15-årige unge man, som användes som bytesdjur. Jag tror ni vet vad vi fromma säger då. Vi muttrar och förklarar för alla som inte vill höra att här är nihilismens och sekulariseringens resultat. Det är inte gott att vara människa då. Alltså ska motstånd göras av de kyrkokristna. Vi har tillgång till en del verktyg för verklighetsförståelse.
Jag gillar för detta syfte Susanne Wigorts Yngvessons senaste bok Att tolka psalm (Verbum 2025). ”Kyrkan ska genom psalmer ge rum för en gemensamt buren och sjungen teologi”, skriver hon. (aa s 74) En bok skriven för den som vill tolka psalm måste väl vara en bok som given för samtal. Hade jag varit präst i tjänst hade jag föreslagit ”mina” pigga kyrkomusiker att sitta ner och fundera över ihop med prästerna. ”Mina” uttrycker inte ägande, men väl samhörighet. Det tål att tänka på i många kyrkliga sammanhang. I ”min” kyrka ägnar sig inte kyrkopolitiker och allraminst posk-are åt skumrask. Nu är det sagt.
Annars har jag hamnat i kognitivt limbo. Jag kan inte bedöma nyhetsförmedlingen. Någon vill lura mig – men vem och hur? Klimatet i Norrland skulle förändras skrev professorn, socialdemokraten Bengt LIdforss kring år 1902. Detta skulle ske utan mänsklig påverkan – för bilism och flyg var inte faktorer. Så visar det sig nu att Lidforss fått helt rätt? Ingen säger något. Och vilka har intresse av att störa matutdelningen i Gaza? IDF eller Hamas? Jag skulle kunna tänka mig att svälten är ett bättre vapen i Hamas händer än i Israels. Kan jag inte få veta hur det är i Verkligheten? Bryr sig ingen om mig i det kognitiva limbo jag hålls? Vad har jag då för glädje av murvlar och politiker?