”Du är älskad precis som du är”, heter det när Svenska kyrkan Malmö förklarar sammanhangen. Till det fogas små utrop om hur fantastiskt det är att vi kan sprida kärlek. Och så finns den finstämda filmen om prästen som blir smekt och klappad och klar för att delta i Pride-firandet. Det är nog här jag får det svårt. Prästen får välja skor, som frun/mannen bär fram till honom och han blir alltså ompysslad på ett sätt som en heteropräst i vår tid förhoppningsvis sällan får vara med om. Ni kan botanisera på Facebook själva. https://www.facebook.com/svenskakyrkanmalmo
Vad Svenska kyrkan Malmö vill ha sagt? Något som från ett lärjungeperspektiv ter sig besynnerligt. ”Varje människa har rätt att söka sin identitet, sin sexualitet och att identifiera och definiera sig själv”. Församlingsherden i Fosie församling Linda Isberg har talat. Men om vi hålls med en Herre är detta synnerligen märkvärdigt. Det är väl då ett rätt begränsat utrymme jag själv har att identifiera och definiera mig själv. Det är väl Hans sak – och just detta är väl en så kallad ”lärjungepoäng”? För mig framstår Isberg, inte främst Hagbard (som på sin tid var en uppburen prelat i Malmö) men väl Linda som en företrädare för borgerlig religion, MTD-religion. Där har man alla de friheter hon räknar upp, det är just det som är MTD-religionens möjligheter. Och då står sig den kristna tron – med apostlar, helgon och martyrer ihop med oss andra – tämligen slätt. Märkte ni att jag nu inte återgav tron som innehåll utan som ett folk, Kyrka alltså?
Nu heter det också att det också ligger i kyrkans uppdrag ”att arbeta brett för mångfald, att motverka diskriminering och att stärka rättigheter för HBTQIA+personer. Vi ska arbeta för inkludering och respekt och skapa kärleksfulla möteplatser där alla känner sig välkomna.” Då har, invänder jag, Svenska kyrkan svåra problem att hantera för en sådan som jag har ju exkluderats och alla löften som kyrkosystemet försåg mig med har brutits. Kraftfullt har kyrkosystemet agerat genom att 1. Definiera mig som något jag i all mänsklig svaghet dock icke är och 2. Låta denna lögn-definition rättfärdiga en politik, där lögnen varit vapen och sveket verktyg. Detta är och förblir skamligt. Jag tar de stolta orden en gång till: ”Vi ska arbeta för inkludering och respekt och skapa kärleksfulla möteplatser där alla känner sig välkomna.” ”Pyttsan!” är analysordet.
Ni minns kanske tekniken från staden Danzig där Hermann Rauschning (1887-1982) beskrev hur fristatens offentliga byggnader pryddes med nazi-flaggor. Rauschning kunde beskriva nazismens filosofiska bakgrund i nihilismen; inga värden bortsett från de värden vi formulerar. Jag håller före att när den offentliga miljön ska prydas med kulörer, som betyder allt och intet i ett, så är det nihilismen som triumferar. Att Rauschning kunde ge interiörer från Tredje rikets maktelit noterar vi –även om Göring avfärdade honom som en betydelselös lokalpolitiker.
Makten över våra tankar ska erövras med finess och som ideologisk sändare ska Svenska kyrkans användbarhet inte underskattas. Biskopsvalen kunde på statskyrkotiden oftast kontrolleras av den statliga utnämningsmakten. Nu säkras valen inte bara genom de röstande utan också genom paragrafmässig uteslutning av obehöriga kandidater. Jag ser vad jag ser och inser somligt när jag ser Pride-flaggor. Dessa har ingenting med förbundstecknet och Noa att göra. Pridefärgerna har en annan ideologisk bakgrund och det behöver vi inte bråka om – för det fall det inte ska göras teologi av saken.
Västerås stift kan man lita på. Stiftets nya korkåpa, som man får låna, är stiftsadjunkterna Hans Degréus och Cecilia Rednér glada över. Det har de rätta pride-färgerna och på ryggen finns en enhörning. Varför en enhörning? Pastor Degréus svarar: ”För att den också används i hbtq-sammanhang ibland.” Hermann Rauschning skulle fattat finessen! Få vill inför detta sagoväsende påminna om att enhörningen I kristen symbolik har behållits som symbol för renhet och för den obefläckade avlelsen” – som fenomenet kallas på Wikipedia. ”Ofta avbildas Jungfru Maria med en enhörning i famnen med denna symbolik, och sådana bilder finns även i flera svenska kyrkomålningar.” Wikipedia vet. Eller inte. För tolkningsramen ska vara bred i Västerås stift. I Malmö finns en altartextil – regnbågstextilier! – i S:t Pauli kyrka för att inte tala om mattor i några andra kyrkor landet runt. Så signaleras godhet.
Någonstans i flödet såg jag också kyrkoherden och församlingsherdarna i Malmö oppmålta. Jag saknade då dr Margit Sahlin. Jag hade gärna visat bilden på ett professionellt helkvinnligt sammanhang för henne och frågat: – Margit, på vilket sätt har din vision om manligt och kvinnligt o Kristi kyrka uppfyllts annat än att karlar bytts mot kvinnor – och det var inte detta du var ute efter! Jag hade också gärna visat bilden för Per-Olov Ahrén som var så bestämd att så som det är i Malmö, så skulle det aldrig bli. Varför blev det inte som ni tänkte? Förklara det!
Jag ska hålla kvar toleranstemat för jag har läst den centerpartistiska ledarskribenten Linda Landström i Norrtelje Tidning, https://www.norrteljetidning.se/2025-06-30/anvand-valsedeln-och-kasta-ut-homofobin-ur-kyrkan/
”Kasta ut” betyder förstås inte bara att kasta ut en insikt eller åsikt. Det är ideologisk rensning som åsyftas för idéer bärs av människor. Det är människor man måste göra sig av med. Det är sedan gammalt. Kulturrevolutioner går så till. Det finns ingen annan effektiv metod för att komma åt oönskade meningar. Man röstar i ett val eller en politbyrå och utfallet avgör vilka som får vara med.
Kyrkovalet 2025 ska – så långt saken nu kan bedömas – bli ett anti-val i toleransens intresse. Anti dem vi tycker illa om. När homfobin kastas ut genom en valhandling åker de som bär på denna fobi ut genom samma valhandling. Det blir en kyrka där alla är välkomna utom somliga. ”Öppen kyrka för alla – utom för er”, som det heter.
Jag ska inte låtsas häpen. Allt detta är ödesbestämt både när det gäller ämbetet och de präster som inte viger enkönat. Visserligen gavs löften och gjordes stolta utfästelser både år1958 och 2009, men de visade sig snabbt vara utan värde. Förklaringen angav lagmannen Lidin när jag frågade: Ett kyrkomötes löften gäller bara så länge just det kyrkomötet är samlat. Sug på den, gott folk!
Kontraktsprosten Lars Viper beskriver det gemensamma ansvaret ”att se till att våra värderingar också blir verklighet i praktiken”. De reformerta brukar resonera så, de evangeliska är mer tvehågsna, för att säga det enkelt.
Mika Wallander, som bor i Norrtälje, vidgar perspektivet så att frågan inte bara ställs om hur prästen gör utan gäller hela församlingens förutsättningar att vara inkluderande tillsammans. Det är tanken på ”den rena församlingen”, det rena rama reformerta, som dyker upp – men försåtligt.
S-politikern Henning Larsson, kandidat till kyrkomötet, kör den där grejen ”hur skulle det gå om alla gjorde så?”. Hör här: ”Att viga är en viktig del av uppdraget och arbetet som präst. Föreställningen att man då tillåts välja att bara genomföra delar av sitt uppdrag, och vägra det för vissa, är för mig obegriplig. Inom vilket annat sammanhang skulle det ses som acceptabelt?” Det enklaste svaret är förstås att ingen är förvånad över att du inte begriper (att du inte begriper ska du aldrig erkänna!). Det lite mer komplicerade svaret är att de sysslor som tidigare sågs som ett kall har denna hållning: präster, läkare, journalister. Jag tittade på Henning Larssons sneda lugg och började fundera över vem som hade just en sådan lugg. Sliter med frågan. Det var inte Hermann Rasuchning, det är jag klar över. Kolla själva. De tre opinionstexter jag nu lutat mig mot finns att läsa en efter en. https://www.norrteljetidning.se/2025-07-07/s-vi-accepterar-inte-diskriminering-i-svenska-kyrkan/
Hur vore det om vi först blev eniga om vad saken gäller, alltså eniga om vad vi är oeniga om?
Från Skarpnäck intet nytt mer än att Torsdagsdepressionen kommit på banan. https://www.kyrkanstidning.se/nyhet/forsamling-trotsar-overklagandenamnden-och-hemlighaller-medarbetarundersokning?
För att få perspektiv på allt detta jag fått till mig från kyrkolivet läser jag Fil 2:15-16. ”Himlaljus i världen” hette det tidigare. Det är något utöver hållningen att trolla med truten – eller ”flabben”, som det heter i Malmö.