Överklagandenämnden hörde av sig. Nämnden fastställde Stockholms domkapitels beslut att arbetsplatsundersökningen i Skarpnäck är grundläggande offentlig. Bara personuppgifter (och sådana förekommer nog inte i en undersökning av detta slag!) ska maskas. Nu vet vi vad kyrkorådet beslutat, både att kyrkorådet fattar beslut om utlämnande av handlingar (vad det betyder i praktiken kan man fundera över länge, men inte kyrkorådet – för handlingarna ska ut ”skyndsamt”) och att kyrkorådet sätter sig över de instanser som finns i vår kyrkas rättsordning för att allt ska bli rätt och i ordning. Detta är rättshaveri och kyrkorådets medlemmar en samling rättshaverister.
Vad ska jag göra? Påminna Skarpnäck om mitt önskemål, som ska prövas mot de regler som gällde när jag begärde arbetsplatsundersökningen. Men är det verkligen mitt ansvar att värna rättsordningen eller ska jag vara nöjd med att hela eländet med befogenhetsprövning avslöjas? Framhärdar jag kommer jag att riskera mitt goda namn och rykte. Till och med min docenttitel. Jag blir ”debattör”! Det är, tröst för ett tigerhjärta, något bättre än att presenteras som kv*nn*pr*stm*tst*nd*r* som i svensk television när det var biskopsval och andra präster ståtade med riktiga titlar som ”direktor” och ”kontraktsprost”. Men är det verkligen jag som nu ska upprätthålla rättsordningen, dvs se till att beslut effektueras? Har vi inte biskopar och domkapitel för sådant? Vad säger Ärkeplusset? Eller överklagandenämnden själv – med ordföranden Severin Blomstrand, som jag väl inte umgåtts med på 63-64 år, men då när han och familjen var på besök och badade i Helgasjön från vår fina brygga. Severins syster var auskultant på provinsialläkarmottagningen och föräldrarna kamrater från Lund med Morsan. Nå, jag påminde vår vän kanslichefen om mitt tidigare framförda önskemål, så får vi se om Skarpnäck bemödar sig att svara. Hela tisdagen gick utan ett livstecken dock.
Stockholms domkapitel har också ett ansvar att agera för att upprätthålla rättsordningen. Kyrkoherden får väl kallas in på bibliskt vis: Vad är det jag hör om dig? Gör räkenskap för din förvaltning. (Lk 16:2) Plusset kunde också fråga som Herren Gud frågade i paradiset: ”Vad är det du har gjort?” (1 Mos 3:13) Den frågan vet vi svaret på. Hon har i tjänsten tillsammans med hela det enhälliga kyrkorådet medvetet satt sig upp emot både domkapitel och överklagandenämnd; förklarat krig alltså. Kyrkorådets tanke var att detta inte får några konsekvenser… Och detta kyrkoråd begärde befogenhet att inte bara klandra en präst, som i kränkande omdömen beskrevs i begäran om befogenhetsprövning, utan också nu visat vad Skarpnäcks församling går för. Vore det något med Stockholms domkapitel skulle larmklockorna ringa. Allvarliga frågor kan inte anförtros ett kyrkoråd som agerar så som vi nu ser!
Nu är det problem på många ställen och många som ställer till det. Nordmarkens pastorat är ett tydligt exempel. Kyrkoherden fick gå. Det finns uppenbarligen för mycket pengar i det kyrkliga systemet så utköp är en lockande möjlighet. Jag frågade i kyrkomötet för 20 år sedan om utköpen. Då avfärdades min fråga för det gällde sådant som ”arbetsgivarorganisationen” hade att hantera. Jag återkom året efter. Då tvangs kyrkostyrelsen svara. Domprosten Johan Unger köptes år 2005 ut i Växjö för en då hemlig summa, hemlig för oss som betalade! 3 miljoner (ungefär 4,5 miljoner i dagens penningvärde) var den hemliga summan. På 20 år har situationen bara förvärrats. Förklaringen är busenkel. Kan inte problem hanteras, hanteras de av tre apor. En håller för öronen, en håller för ögonen och en håller för munnen. Men detta är att gå en olycksväg och sådana vägar leder självfallet till olyckor i mängd och myckenhet. Själva trovärdigheten sätts ifråga. Så vad har utköpen i Svenska kyrkan kostat under säg 30 år räknat i dagens penningvärde? Vill vi veta?
Min morbror var kyrkoherde i Kristberg, som nu hör till Borensbergs pastorat. Är det sant att kyrkoherden anmälts 17 gånger? Att en vaktmästare sparkades, har jag klart för mig. Dottern skriver: ”Min pappa har på oriktig grund fråntagits sitt arbete, sin försörjning och sin värdighet. Han har tillfogats allvarlig skada och sjukdom, och i hans familj har drabbats likaså.” Det är en precis beskrivning av vad som händer när de finkristna härjar runt. Varför skrev dottern? Därför att biträdande kyrkoherden Jonas Sellgren avfattat en tjänsteskrivelse den 8 april 2025. I den förklarade han: ”För min egen del har jag helt tappat förtroendet för ordförande Hans Tevell, som upprepade gånger lovat att avsluta ’Mats-ärendet’. Jag har även förlorat förtroendet för de övriga deltagarna i mötet. Jag ser ingen möjlighet till fortsatt samarbete med dessa personer.”
Detta är alltså omdömet om folk i ett församlingsråd av en biträdande kyrkoherde. Det är en kyrkointeriör i Skarpnäck-klass. Och det var ju det jag skrev. Skarpnäck är typfall.
Min sympati för den sparkades dotter kan jag inte dölja. Hon skrev: ”Att då du som präst och tillförordnad kyrkoherde agerar som du gör är för mig helt overkligt, ovärdigt och oacceptabelt.” Så talar en riktig dotter, fråga mig! Jag har två! Men vad hade hänt ,som föranledde tjänsteskrivelsen? Prästen hade upptäckt ”ett hemligt möte” i församlingshemmet. Ett annat perspektiv är givetvis att församlingsfolk får träffas – också i församlingshemmet – för att prata om gemensamma kyrkliga frågor/problem/erfarenheter. Hans Tevell är ordförande i Fornåsa församlingsråd. Han var med vid samtalstillfället. ”Bevisligen ser vi här ett tydligt exempel på den tystnadskultur som råder i pastoratet.”
”Du avslutar din skrivelse med att du helt saknar förtroende för Hans Tevell och mötesdeltagarna, alltså indirekt församlingen. Mot den bakgrunden, dina förkunnanden i din skrivelse samt ditt agerande i övrigt finner jag det omöjligt för dig att fortsätta verka som präst och biträdande kyrkoherde i församlingen. Jag förutsätter att du omgående lämnar in din avskedsansökan.” Själva poängen är givetvis att biträdande kyrkoherdens besked att förtroende saknas ”med detta också förkunnar att du inte har förtroende för majoriteten av ’din’ församling”. En klarsynt dotter!
”I dagarna har jag också informerats om att du bjudits in till möte hos församlingsrådet för att förklara vad du menar med din tjänsteskrivelse och besvara deras frågor. Du valde dock att varken närvara eller ens avböja och kyrkoherden Ilona Degermark avbokade mötet i ditt ställe. Jag förväntar mig att en präst och kyrkoherde har mod att själv stå upp för vad man gjort, skrivit och sagt.” Vad i allsin dar!? Hur rimmar detta med avlagda prästlöften och tanken på prästen som herde? ”Jag har inget förtroende för min hjord”? Plats för bistra skratt. Nu kanske ni kan förstå varför teologin om ämbetet är viktig? Utan en sådan teologi uppträder präster som herrar, inte som herdar. Tur att det i detta läge finns en dotter! Hon skriver:
”Då jag nu starkt betvivlar ditt omdöme och kurage har jag bestämt mig för att anmäla dig till Linköpings stift och begära beslut om ett tillsynsärende. Du har med din tjänsteskrivelse och i övrigt med tydlighet visat att du är högst olämplig som präst och biträdande kyrkoherde.”
Vad gör Linköpings domkapitel nu?
Och är det någon som vill vidgå att vi bevittnar ett kyrkligt sönderfall, ett sådant som Josefin de Gregorio lovat att tala med sina journalistkollegor om vid en fika. Dock inte i församlingshemmet i Fornåsa, det vågar jag påstå.
Det var inte i Torsdagsdepressionen ni fick denna svårartade information. Nota bene! Men jag börjar känna mig trött och less på skiten. Det var en annan Kyrka jag såg, när jag drabbades av prästkallelsen. Livets väg hade jag då sett. Dårskapens vägar ser jag. Och detta är inte bara en fråga om mitt åldrande. Sista ordet om Skarpnäck är nog inte skrivet heller. Vi lär oss mycket om själva overkligheten!
