Kyrkorådet i Skarpnäck sammanträdde den 13 juni kl 16-18 via Teams. § 50 i protokollet, som alltså kunde hämtas ut på expeditionen, men inte skickas digitalt, visar hur kyrkorådet enhälligt beslöt att inte lämna ut medarbetarundersökningen, det som domkapitlet beslutat skulle ske och Överklagandenämnden ska fatta beslut om denna vecka, sägs det. Lars Jakobsson var ersättare, men det markerades att han inte deltog i beslutet. Han sitter ju i domkapitlet, som underkänt församlingsbeslutet att inte lämna ut undersökningen… Detta är också en interiör. ”Kyrkorådet beslutade att förklara paragrafen omedelbart justerad.”
Nu förhåller det sig i människors liv på det viset, att ”vad tre vet, vet världen”. Jag skickade ingen bulvan till Skarpnäck för att begära ut den till mig utlovade årsredogörelsen och protokollet från den 13 juni. Den som raskt löpte iväg var en slände-läsare, som med gedigen bakgrund i kyrka och kyrkopolitik anade skumrask, och programmatiskt är emot sådant. Hon har, tror jag mig kunna säga, ”en genetisk murvelnäsa”. Då går hon dit näsan pekar och hamnar på församlingskansliet. Hon har ett sådant sensorium att hennes tolkning tror jag obetingat.
Vår vän kanslichefen lämnade motvilligt och ifrågasättande ut handlingen. Ni kan få hennes intryck: ”Inte låtsades han vara cordial när jag dök upp, snarare försök till avvisande! Sa att jag inte aviserat mitt besök och frågade vem jag hämtade åt.” Att handlingar ska utlämnas prompt och utan frågor är en liten finess som gått vår vän kanslichefen förbi. Misstyck ingen. Han är från Örkelljunga.
Så vad återfinns i § 51? Jag ställde i fredags morse frågan till överste Olofsson, som inte bara är gammal underrättelseofficer utan också har en anförvant i Skarpnäcks kyrkosystem. Att Selma och Fridolf denna fredag hade namnsdag var inget avgörande hinder, men jag noterade blinkningen i almanackan till Rune Mobergs idylliska familjedrama på film och i serier; ”Lilla Fridolf”. Detta hade jag inte sett tidigare. Översten drog i några tåtar, vilket är hans vana nu när seglingssäsongen är här.
Överste Olofsson ringde rätt snart och lät upprymd för han hade fått tag på interninformation, dvs klartexter. Det var ett extrainsatt kyrkorådssammanträde som tog två timmar. Församlingen kommer inte att lämna ut arbetsmiljöundersökningen Akka, oavsett vad överklagandenämnden beslutar. Kyrkorådet gjorde en ändring i delegationsordningen så att det från och med nu är kyrkorådet som beslutar vilka handlingar som ska lämnas ut. Då förstår vi varför paragrafen förklarades omedelbart beslutad.
”Vi får veta”, sa överste Olofsson, ”att bakgrunden till besluten är ’att debattören Dag Sandahl begärt ut församlingens medarbetarundersökning. Församlingen nekade, han testade ärendet i Domkapitlet i Stockholms stift och de beslutade att vi skulle lämna ut undersökningen ’maskad’ (att dölja det som vi inte ska lämna ut enligt GDPR). Vi överklagade beslutet och nu väntar vi besked från Överklagandenämnden i Svenska kyrkan. Beslutet från kyrkorådet betyder att oavsett vad nämndens beslut blir så kommer församlingen inte att lämna ut handlingen. Eftersom Överklagandenämnden och Domkapitlet inte har några sanktionsmöjligheter (de kan inte utdela ’straff’ om vi inte följer deras beslut) kan inte mycket hända, mer än att vi får medial uppmärksamhet. Med det sagt får vi vänta och se’.”
Här finns en del att ta i. ”Debattör” måste väl vara fint att vara, eftersom debatten är demokratins livsluft. Inte här, anar jag. Här används begreppet för att förminska en docent som ägnar sig åt kyrkovetenskap. Det må vara hänt. Forskningresultaten är hur som helst helt häpnadsväckande. Kyrkorådet avser att, jag använder nu det franska språket, skita i både Stockholms domkapitel och Svenska kyrkans överklagandenämnd.
Sitter dess instanser nu tysta, eftersom de ingenting kan göra? Det kan de dock. Överklagandenämndens ordförande är jurist med möjlighet att ringa sina poliskompisar och begära handräckning. Vad gör kanslichefen när två stadiga poliser, Kling och Klang, stövlar in på expeditionen och kräver Akka-rapporten för att lämna den till en säker instans, dvs Överklagandenämnden? Och där blir den i tillämpliga delar offentlig? Eller domkapitlet? Vad händer om kyrkoherden Passmark kallas in och får en skriftlig varning för att hon i tjänsten deltagit i beslut, som är och ska uppfattas som ren obstruktion. Interndokumentet avslöjar. För att nu inte tala om Lars Jakobsson! Var han med när ärendet behandlades utan att delta i beslutet och utan att skriva en särskild mening så finns det problem, nämligen i Stockholms domkapitel. Men vad har domkapitelsledamoten, ersättaren i kyrkorådet Jakobsson sagt? Det får vi inte veta. Det står bara i protokollet, och det är en överflödig upplysning – men här informationsbärande: ”Ersättaren Lars Jakobsson deltog inte i beslutet.” Men satt han med när frågan behandlades? Jakobsson sitter sannolikt illa till nu. Vad ska Stockholms domkapitel säga/göra/låta? En ledamot deltar i ett sammanträde där uppror mot domkapitel och överklagandenämnd proklameras – och det finns ingenting som klargör att han protesterat. Ingen särskild skrivning på något sätt!
Klart att jag undrar vad i arbetsmiljöundersökningen som ska döljas. Om detta finns också några rader, sa Olofsson: ”Församlingen vill kunna driva det interna arbetsmiljöarbetet i trygg miljö. Skao, Svenska kyrkans arbetsmiljöorganisation (arbetsgivarorganisation om man ska vara precis, muttrade jag) har sagt att Akka genomförs anonymt, något församlingens ledning fömedlat till oss alla inför att undersökningen gjordes. För att kunna få ärliga svar av alla medarbetare, vilket behövs för att komma vidare i vår process, krävs tillit. Tillit byggs inte av att interna dokument läggs ut i sociala medier eller bloggar av personer som har begärt ut dem. Därför fattade KR dessa beslut.”
Eftersom svaren är anonyma finns väl ingenting att dölja mer än sakomständigheter – och möjligtvis kritik av den ledning som vill dölja svaren? Jag tror inte att jag kan identifiera någon enda av dem som svarat. De som kan gissa vilka som svarat vad är ledningen, den lönesättande ledningen! Så vad då med tilliten när svaren ska avges, tror ni? Och vad avses när det heter att det ”krävs tillit” för att kunna få ärliga svar av alla medarbetare? Är det inte detta översåtliga perspektiv som gör att (några i) ledningen inte vill att andra ska få läsa undersökningen? Vem kräver tillit? Tillit får vi. Annars är den inte tillit.
Efter § 50 och före § 52 där ”Ordföranden tackade för engagemanget, önskade glad sommar och förklarade sammanträdet avslutat” kommer § 51. Paragrafen är i sin helhet, också ärenderubriceringen!, maskad. Ingen ska få veta vad ärendet handlar om. Ingen kan se beslutet. Och detta i ett kyrkorådsprotokoll i en öppen och demokratisk folkkyrka! Vad är det för sammanhang jag snubblat in i? Vi får väl vara tacksamma att ”§ 51” inte också maskats eller fundersamma över att något som inte tål dagsljus avhandlas och protokollförs, men maskas. Det som står i paragrafen måste vara viktigt och därmed intressant.
Paragrafen 51 handlar enligt överstens kunskapande om komministern, den som församlingen vill ha befogenhet att ge admonitioner, Så fint uttryckte sig inte kyrkorådet men inte heller översten, bara jag. Församlingen vill mest diskreditera komministern. Det är bibliskt, makt utövas så. Styr på person, inte sak! Apg 24:5-21. Framgår av den maskade § 51 att kyrkorådet nu ska sparka den sjukskrivne komministern?
Plusset i Stockholm har fått ännu en ovanlig dag att hantera. Han har roligt på jobbet: ”Hur känns det att se tillbaka på dina 1 500 dagar, eller fyra år, som biskop?− Det känns väldigt bra och låter väldigt mycket! Jag har ett roligt jobb, det är meningsfullt och roligt.”
https://www.svenskakyrkan.se/stockholmsstift/1-500-dagar-som-biskop-nagra-vanliga-dagar-finns-inte
När Plussen har roligt på jobbet beskriver det nog det kyrkliga sönderfallet mer än något annat. De bär sina guldkors som plustecken. Därför kallas de Pluss. Men den teologiska frågan bör hanteras: Hade Jesus verkligen roligt på korset? Man kunde ju tänka sig det. ”Nu ger jag mitt liv för att världen ska få leva!” Men i vår kyrkliga tradition brukar vi inte tala om hur kul det var för Jesus att få dö på korset. Hur meningsfullt det än är för min del att ha en Frälsare, så var det inte roligt på jobbet för honom. Oss emellan, vi hålls inte med biskopar och präster för att de ska ha roligt på jobbet. Plusset i Stockholm har nog vett att hålla sig för skratt när han tänker på Skarpnäck. Eller inte?
Jag tror ni ska få se protokollet, syn för sägen! Håll till godo.
