COOP i Nödinge har öppet till kl 23. Komministern gick till affären för att köpa mjölk strax före stängningsdags på Pingstdagen. Jag tror att detta är ett sätt att stötta den kvällströtta personalen, som ska förstå att deras vakttjänst inte varit förgäves. Omtänksamt alltså.
På vägen hem mötte komministern ”representanten för allmänheten”, alltså den man som anmält honom och kyrkoherden för öl, rockmusik mm vid församlingshemmet i Nödinge Komministern fick ta emot ett par slag mot huvudet och puttades sedan in i ett buskage. ”Representanten för allmänheten” avlägsnade sig därefter. Komministern fick kravla sig ur buskaget så gott det gick, samla ihop sina utspridda varor, ta sig hem och ringa kyrkoherden för att berätta vad som hänt.
Kyrkoherden var nog tydlig i sina instruktioner när han tog hand om sin komminister. Saken skulle förstås polisanmälas. Kanske komministern redan anmält? Misshandel på öppen gata är ett brott.
Nu inträffar det intressanta att han som anmälde prästerna misshandlar. Det kan inte vara roligt för Ale kommun, inte för den lokala polismyndigheten och alls inte för dumprutten Hiller,och kapitlet i Göteborg, som litat på uppgifterna som ”representanten för allmänheten”, alltså gärningspersonen/våldsverkaren, lämnat. Han kommer att i svensk domstol att fällas för ringa misshandel – örfil, knuff, lättare spark eller slita i någons kläder. Böter eller fängelse i högst 6 månader, men det oprovocerade våldet var väl lite mer? Då blir det sannolikt åtal för misshandel – dvs en gärning som leder till kroppsskada, smärta eller sjukdom. Fängelse högst 2 år. 3 kap 5 § Brottsbalken.
Nog ska det nu klämmas åt uppåt, alltså Ale kommun, kommunpolis och domkapitel. Deras samlade inkompetens har, menar jag, varit ett skäl till gärningsmannens våldsamma agerande. Alltså är det fler än han som ska hållas ansvariga. Det menar jag eftersom jag är hämndgirig eller i största almmänhet för att allt ska gå rätt och rättvist till också när det gäller präster. Älgjakten är tillåten några veckor, medan jakten på präster får bedrivas året om, men i alla fall – eller just därför. Kan folk inte längre skilja mellan galningar och rejält folk ska de inte anlitas för offentliga värv, inte i Ale kommun, inte som poliser och alls inte i den kyrkliga straffapparaten. Rättegång men också räfst och rättarting ropar jag på.
Läsekretsen av Dagsländan ska som vanligt beundra den kyrkliga nyhetsförmedling som här levereras så fort det går. Och före Torsdagsdepressionen och Dagen förstås.
