Öland lever upp. Överste Salander hade fått besök av sin något äldre syster, en luttrad hovrättsjurist – men nu pensionerad. De hade suttit i Vedborm och översten hade högläst citaten ur sländan om Skarpnäck. Juristen ropade högt vid frukostbordet: ”Är dom i Svenska kyrkan inte riktigt kloka?” När hon lugnat sig, fick översten ett utlåtande som han kunde sända mig. Systern sa, och översten sa sig citera ord för ord (eftersom han är gammal signalspanare, tror jag honom!):
”Jag reagerade på att han (det var väl en han?) har använt orden ’mycket sannolikt’. För mig som jurist signalerar det en viss styrka i slutsatsen. Det är inte ord vi slänger oss med hur som helst. Det kan såklart vara ett förbiseende från advokatens sida, eller så är det ett stilmässigt knep”. – Osvuret är bäst! sa Salander.
”Att slutsatsen sedan är att ’möjliga men’ kan komma i form av repressalier från dem som eventuellt kritiserats är märkligt att advokaten ens uttrycker. Det finns ju t.ex. visselblåsarskydd. Att han sedan ger förslag på vilka repressalier det kan handla om reagerar jag på, eftersom exemplen dessutom rör repressalier som är olagliga enligt arbetsrättslagstiftning.”
I det läget ville jag veta hur delegationsordningen i Skarpnäck ser ut. Kan kyrkoherden eller den som uppfattar sig vara ”chef”, kyrkorådets ordförande, på egen hand besluta sig för att ta affärsjuristens tjänster i anspråk – eller har de i gott syfte tagit sig ett mandat de inte har? Hur informerat är kyrkorådet egentligen? Jag säger ingenting, så har jag ingenting sagt! Men saken borde redas ut.
Då börjar jag rekapitulera ärendet, det om befogenhetsprövning, Kyrkorådets ordförande Cissi Billgren Askwall ser sig som ”chef” i församlingen med de skyldigheter som följer därav. Hon skrev om komministern: ”I mitt tycke är det inte rimligt att han fortsätter sitt arbete, trots att han utifrån de många dokumenterade klagomål och incidenter som varit de senaste åren, inte kan anses utföra sina arbetsuppgifter på ett tillfredsställande sätt.”
Slutsatsen?
”Min uppfattning är att församlingen behöver lämna en skriftlig erinran för att informera (här finns en bokstavskombination som ska antyda vem hon skriver om, jag låter bli att citera och anonymiserar, DS) NN om att hans anställning kan komma att upphöra om inte hans beteende förändras.” (bilaga 1 till församlingens för mig maskade begäran om befogenhetsprövning, undertecknad 7 november 2024.
Kan det, jag försöker förstå, vara av detta skäl som arbetsplatsundersökningen ska hållas hemlig? Den presenterades för de anställda i höstas och begäran om behörighet att sparka en komminister sändes in i samband med undersökningen, dvs efter att den gjorts. Är det på grund av den som det kan bli ”mycket sannolikt” att man ”med hjälp av informationen som lämnats, skulle kunna härleda svaren till konkreta personer och därför röja deras värderingar.”
Är det mitt idoga läsande av detektiva berättelser under mer än 67 års tid (först Sivar Ahlrud, Tvillingdetektiverna och Enid Blyton, senare Agatha Christie som får mig att ana att det är just repressalier ”cheferna” i Skarpnäck håller på med och nu viftar med tassarna för att, som trollkarlar gör vid föreställningar, få vår uppmärksamhet riktad på något annat och – ädelt? Deras omsorg gäller inte personalen utan eget skumrask?
Överste Salanders syster hovrättsjuristen reagerade, som ni såg, på advokatens ord om ”men i form av repressalier från de personer som eventuellt kritiserats – exempelvis ogrundade uppsägningar eller annan otillbörlig särbehandling på arbetsplatsen”. Jag undrar om några pusselbitar nu inte helt passligt faller på plats. Det jag inte ska få se, har ju ”cheferna” redan sett och kan tänkas – eller misstänkas – agera utifrån just det advokaten beskriver! Rätta mig om jag har fel – men då behöver jag kunna få läsa arbetsplatsundersökningen, som kan säga något helt annat. Men just det ska inte jag få veta!
Manfred Björkquist var biskop i stiftet när jag föddes. På min födelsedag firade han sin namnsdag och jag har i unga år fösts fram för att få hälsa på honom. Vad hade Maffe gjort om han suttit i domkapitlet nu? Han hade varit bekymrad, han ville se livet som lite ljusare. Efterträdaren Helge Ljungberg hade inte tvekat eller tövat, tror jag utan specialvisiterat. Efter Helge kom Ingmar Ström, han hade släpat sig hem över Norrbro i uppgivenhet av hur det kan gå till i Svenska kyrkan – och det hade han ingen aning om förrän han blev stiftschef i Stockholm! Hade Krister Stendahl gjort något? Kanske? Lars Carlzon? Henrik Svenungsson? Caroline Krook möjligtvis – men vad? Eva Brunne hade väl reagerat, även om jag inte riktigt ser vad hon valt att göra. Andreas Holmberg frågar sin fru till råds, det har jag fattat. Men tar han sig på ett klimatvänligt sätt till Skarpnäck och ber att få klarhet i frågor om delegationsordningar och kan han reda ut vem som beställt en affärsjurists tjänster i detta alltmer komplicerade ärende?
Jag tackade kanslichefen Marcus Fransson för att jag fått delegationsordningen, men ville ha lite mer klarhet. ”Är det alltså KR:s ordförande som fattat beslut om att advokaten Magnusson ska anlitas för hanteringen av saken mot domkapitlet? Kyrkorådssammanträde kanske det inte fanns möjlighet till? Vad kan du upplysa mig om?”
Jag fick ett svar, som i all sin enkelhet kanske ska uppfattas vara klargörande: ”Tack för att du visar så stort intresse för vår församling. Våra interna arbetsprocesser i församlingen är inget som vi delger.” Nu är det väl inte riktigt ”internt”, när transparenta beslut av detta slag fattas. Beslutet ska anhängiggöras i kyrkorådet. Då hamnar det i ett offentligt protokoll och ska konteras och allt sådant. Jag tror inte detta har skett ännu. Men vår vän kanslichefen markerade, det ska ingen missa, tacksamhet för mitt intresse för Skarpnäcks församling och tecknade ”Med vänlig hälsning” – jag behöver inte göra mig samvete för att jag skulle ha gjort honom purken alltså. Å andra sidan är det inte Skarpnäcks församlings tvist med domkapitlet som är mitt övergripande intresse utan frågan hur det konkret går till i Svenska kyrkan.
Min enkla fråga om behörighetsprövning visade sig vara komplex, det är det minsta som kan sägas. Delegationsordningen för Skarpnäcks församling (illa skriven med syftningsfel om ni undrar) ger kyrkoherden ett vittgående ansvar. Det kan vara bra. Eller inte. Den är upprättad av kyrkorådets ordförande, ”chefen”, och kyrkoherden i samråd, men antagen av kyrkorådet. Huruvida kyrkorådets ledamöter satt sig in i detaljerna rör nog sådana interna arbetsprocesser,som hemlighålls,. Tro inget annat. Det gör nämligen inte jag!