Skarpnäcks församling har överklagat Domkapitlets i Stockholm beslut den 12 mars (DK 2025-0023) att underkänna Skarpnäcks totala hemlighållande av den arbetsplatsundersökning som gjorts. Nu har skarpingarna kallat in Magnusson Minds som ombud i syfte att Överklagandenämnden ska bestämma, att den begärda handlingen 1. utgör arbetsmateriel och att 2. Skarpnäcks sekretessprövning har gjorts i behörig ordning.
Vad är det som är så känsligt för Skarpnäcks församling? Är inte sekretesshållningen i sig informationsbärande? Och vad med Magnusson Minds, en advokatbyrå i Gamla stan i Stockholm, Lilla Nygatan 14? Hemsida har advokatbyrån också. Advokaten är med i Rotary samt ger vid förfrågan en offert för byråns juridiska insatser. Vad kostar Skarpnäck på sig för att hålla på sin påhittade sekretess?
Magnusson Minds behövde mer tid på sig och advokaten Per Magnusson begärde anstånd till den 9 maj med att utveckla överklagandet. Varför det? Han fick ”nyss”, dvs sett från 16 april, uppdraget och det skulle bli ”mellankommande påskhelg”. Jag fick i går den 20 maj se denna nya inlaga. Nu försöker advokaten mörka, att arbetsplatsundersökningen föredragits för personalen! Det borde nog inte vara alldeles enkelt att visa, att det material som redovisats för stora personalgrupper helt plötsligt skulle vara sekretessbelagt arbetsmaterial. Vad är det förresten för arbete materialet syftar till – och när ska detta arbete i så fall bli tillgängligt? Det framgår inte. Men mörkas ska det. Och skälet?
Håll i hatten! Informationen skulle kunna härledas till uppgiftslämnaren och, ta ett nytt tag i hatten:
”Det framstår som mycket sannolikt att man, med hjälp av informationen som lämnats, skulle kunna härleda svaren till konkreta personer och därför röja deras värderingar. Detta gäller både svaren på frågorna som kunde besvaras med en skala och de som kunde besvaras med fri text. Ett sådant röjande skulle kunna medföra men i form av repressalier från de personer som eventuellt kritiserats – exempelvis ogrundade uppsägningar eller annan otillbörlig särbehandling på arbetsplatsen.”
Ska detta förstås beskriva den pastorala verkligheten i Skarpnäck? Oerhört! Men då är hotet något som redan gäller, eftersom cheferna läst undersökningen och står fria att agera! Alla fattar att de anställda lever under hot från cheferna om de framför någon kritik som kan kopplas till person. Så är det givetvis än mer om allt mörkas och vi inte får se hur det egentligen går till i Skarpnäcks församling. Vad är det advokaten Magnusson ägnar sig åt och på vems uppdrag? Vad säger Plusset i Stockholm nu?
Domkapitlet hade inte sett arbetsplatsundersökningen som arbetsmaterial och konstaterade, att skarpingarna i Skarpnäck ”inte gjort en reell prövning enligt 54 kap. kyrkoordningen”. Nu hävdar skarpingarnas advokat att hela handlingen inte kunnat röjas – ”utan att de anställda skulle lida men.” Jag skulle bli förvånad om Överklagandenämnden övertygas av detta. Men nog har vi fått en inblick i arbetsplatsens kultur? Så vill vi nog inte ha det. Skulle saken som den nu presenteras försämras om jag får läsa arbetsplatsundersökningen?
Jag kan sitta lugnt i båten. Det är Skarpnäcks församling och Domkapitlet i Stockholm som ligger i luven på varandra. Som det heter på advokatbyråns hemsida: ”Se möjligheterna i varje möjlighet”. Riktigt vad det betyder tycks lätt oklart, men jag är inte den som är den. Hugnesamt är att få veta om advokatbyrån:
”Vi är generösa med vår tid
Vi är tydliga med hur mycket det kostar och vad du betalar för
Vi lämnar kostnadsförslag först
Vi ska vara överens om arvodet
Vi erbjuder fast arvode per månad eller projekt/uppdrag”
Överste Olofsson skrattade. Det är alltså en affärsjurist som anlitats. ”Öppenhet” kanska kan betyda att någon i Skarpnäcks församling skriven (Olofssons systerdotter?) frågar vad insatsen arvoderas med och vad församlingen betalar för? Detta är ju advokaten tydligen tydlig med. Vi talar kyrkoavgift i kombination med affärsjurist, nog sagt. Något säger mig att öppenheten blir något limiterad. Men vad är det då som ska döljas och till vilket pris – både i tid och pengar? Vem beslöt att kalla in advokat förresten?
Det var en fråga om behörighet som väckte min nyfikenhet. Jag hade ju för länge sedan suttit i kyrkoordningsarbetet och reserverat mig mot lokalanställning av präster. Lokalanställning hade mina vänner pastorerna i Missionsförbundet varnat för. De menade att vi skulle få ett elände. Det trodde jag också. Min morbror, lektor H. Sandahl i Linköping, var av samma uppfattning. Skillnaden mellan Svenska kyrkan och frikyrkan handlade om predikstolens frihet, sa han. Den friheten hade en präst men inte en pastor – för styrelsen kunde på måndagen ta pastorn i öronen för olämplig förkunnelse. Det kunde inget kyrkoråd. I vart fall inte i lektor H. Sandahls något idealistiska tillvaro. Till detta kom dr Per Hanssons analys av ”behörigheten”. Den var och är en illusion. Inte konstigt att jag var intresserad av en kort paragraf i protokoll från Domkapitlet i Stockholm. Jag drog i en tåt –och se vad som ramlade ut! Jag får fråga som Sune Garmo, sedan en hoper biskopar utan framgång skällt på mig vid kyrkomötet 1982 och han följt den efterföljande företällningen i fikaköket på Ersta: ”Hur lyckades du med detta?” Svaret är: Jag vet inte. Borde jag veta?
Jag stillar mig med poesi och läser Lillemor Högerås nya På kärleks vis (Solvändan 2025). Lillemor är vardagsinkarnatorisk och något annat kan man inte vara. Om Salomos vishet skriver hon (s 37): ”Hon finner rum i heliga själar
Och löser ibland en och annan gåta.”
Är det detta jag råkat ut för?
Jag undrar om inte På kärleks vis är Lillemors mest personliga diktsamling. Detta handlar om och uttrycker mystik, förstås, med reflektioner om den heliga andedräkten som ”andades genom oss och smekte så att vi vaknade som människor.” (aa s 42) Gott folk, vad säger prästen i pingst?
Jag läser också Ingegerd Källströms senaste Den innelutande guden (Artos 2025). Jag citerar förordet: ”Via Rublevs ikon och den svenska lyriken hittar jag nya vägar att förstå Guds kärlek, skönhet och längtan efter sin skapelse. Vägar som alla leder till Kristus.” Gud är inget tankefoster. ”Det är Gud som längtar efter oss, Det är Guds längtan som får oss att dikta, tänka och älska.” (aa s 39)
Vi som är för det som Ingegerd kallar ”verklighetssinne” och som hon ”i allra högsta grad [förknippar] med mystiken”, Kol 2:17 i 1917 års översättning: verkligheten själv finns hos Kristus och böcker som för kärlekens talan. Jag säger bara: Pingst!
Ärkebiskop Erling Eidem var först, men C H Wahlund tar vid med att ge ord åt bibelhändelser vars apokryfa fortsättning han beskriver. ”Påhak” skulle jag säga. Triptyk heter boken och förlaget Hitintills. Jag sammanfattar hans tre apokryfer så att ni ska förstå vad författaren själv erbjuder som tolkningsnyckel:
Till alla heliga – alla veliga
Till alla förvirrade, alla bort-trillade
Till alla uträknade –
alla sluträknade; nedräknade, alla felräknade.
Alla felbalanserade, livschansade –
det är till er jag skriver.
Det är till er jag vänder mig.
Tre begåvade skribenter drivna av ”verklighetssinne”, glädjen att stiga in i Verkligheten. Inte är det konstigt att jag gillar vad de åstadkommer. Det här är människor vars ord gör att jag ser världen lite på nytt.
På nytt? Direktören på Greens i Värnamo, som säljer moderiktiga kläder, erbjuder – tagen av Plussarnas på bild dokumenterade sjavighet – 10% i rabatt till biskopar om de kommer till Greens och ekiperar sig. Direktören, som också är kyrkvärd, vet vad som behövs för att klä upp den gamla människan!
Doktorn ringde mig. ”Svårt fall, doktorn grät” sa jag. ”Snudd på”, sa han. Finns inget man kan göra, var beskedet. Visst! Och jag vet: 2 Kor 4:16. Gud give att det inte bara är så utan blir så.