Några mer nyanserade porträtt av vår vän Frasse börjar komma. Säga vad man vill, men Frasse hade en förmåga att säga sådant på ett sådant sätt att varje åhörare kunde tolka efter eget tycke och smak. Detta gjorde honom populär bland många, som kanske inte var skolade i misstänksamhetens hermenutik, om man säger så.
Sedan kunde Frasse också vara arg, uppbragt som det heter. Ni skulle hört honom i korridorerna! En argentinare med italienska rötter, säger bara det. Och mötet med en byråkrati av romerskt slag. Frasse kunde också vara hård i nyporna. Fråga kardinal Burke eller ärkebiskop Vigano´.
Vatikanen undvek länge att ta itu med Uncle Ted, kardinalen Theodore Edgar McCarrick, som var alert med unga pojkar. Besked om den saken hade lämnats till Rom redan 2013. Uncle Ted hade avgått som kardinal och Frasse ville nog inte gräva i gammalt. Det upprörde t ex ärkebiskop Viganó. Sådant var inte populärt. Kardinalen Burke, jämnårig med mig för övrigt, fråntogs privilegiet att ha en subventionerad Vatikanlägenhet och lön som pensionerad kardinal eftersom, sa Frasse, han använde privilegierna mot kyrkan. Var det jesuiten Frasse eller argentinaren Frasse som reagerade? Det kan man fundera över. Burke fattade att han gjort bort sig, men han gjorde nog egentligen bort sig med gott samvete.
Nu är många frågor om Kyrkans framtid i luften. Den avgörande frågan om Människosonen, när han kommer tillbaka, kommer att finna tro på jorden (Lk 18:8) – och med ”tro” uppfattar vi att det är fråga om den tro som en gång för alla anförtrotts de heliga. (Jud 1:3) – måste alltid ställas. En specifik tro, alltså. Inte något hemmabygge. Då ska det nog talas om Jesus. Det var det påve Bengan gjorde. Var det allt det andra som han tyckte sig inte kunna hantera och därför menade, att kardinalen Bergoglio var mer skickad för påvepysslet? Frasses programförklaring var lätt oklar – men kanske sympatisk? Han ville” ta Kristus från sakristiorna och ut på gatorna.” Lite oklart vad det betyder, men vackert lät det. Handlade saken om kristen mission? Var det en reformation bort från apparaten kyrkan till – Kyrkan? Frasse kunde sätta folks fantasi i rörelse. Min fantasi i alla fall. Men vad blev det av hans pontifikat, handen på hjärtat?
Frasse var inte så förtjust i krav från liberala katoliker i Tyskland. Hans argument var roligt. Ville de ha enkönade vigslar och kv*nnl*g* pr*st*r, fanns det för dem redan en sådan kyrka i Tyskland! Den svenska socialdemokratin älskar att se sig själv som ”en bred kyrka”. Den romersk-katolska är dock bredare!
Har alltså vår vän Frasse visat sig vara en radikal påve eller en reaktionär? Inte vet jag. Hur vore det att se honom som en argentinsk peronist-påve? Då ges utrymme både för det reaktionära och det radikala. Var han anspråkslös när det gällde boendet? Casa Sta Marta är bättre än den gamla sunkiga påvelägenheten, tro mig. Och Frasse ville kanske inte umgås med de gamla vatikanstoffilierna och begränsas av dem, men möjligtvis umgås med nya?
Modéus I ska ta sig till begravningen av Frasse. Klimatvänligt? En sådan närvaro skulle kunna komma att tolkas som protestantismens seger. Påven är död, men den protestantiske ärkebiskopen lever och triumferar. Nå, snart nog röks en ny påve in. Blir det kardinalen Pizzaballa ska jag uppsöka de lokala pizzabagarna och förelså, att de sätter en nykomponerad pizza på matsedeln, en Pizza Balla. Mitt enda problem är att jag inte kommit fram till vad den ska pyntas med. Att man kan dricka Rom och Cola är jag dock klar över. Ska Kaffestugan i Böda ,som öppnar för säsongen den 1 maj, komma med ett pizzaförslag? Enklare blir der förstås om Anders kardinal Arborelius blir påve. Då duger nog för denne anspråkslöse man en pizza Capriciosa, kanske som mest en Quattro Stagioni.
I alla spekulationer om vem som blir näste påve säger jag: Lugn, bara lugn! Det var så Muminpappan skrek upphetsat. Valet måste redan vara klart. Det enda kardinalerna ska göra är detta: Ta reda på vem Gud redan valt. Konstigare än så är det inte.
Hur kommer det sig förresten att jag vet så mycket om påveval? Jag har för länge sedan läst Andrew Greelys klassiska bok The Making of the Popes, The Politics of Intrigue in the Vatican. Boken kom 1978. I den kör Greely och hans gäng igång sina stora datorer för att dessa – laddade med all upptänklig information – ska kunna säga vem som blir påve. Nu var valet kvickt överstökat, det blev den leende kardinalen från Milano, snabbare vald än vad datorsnillena hann med. De bestämde sig då för att likväl köra sina program och de sa vad som skulle ha blivit resultatet: Albino Luciano. Programmeringen fungerade. Luciano blev Johannes Paulus. Han dog nästan lika snabbt som han blev vald, och jag struntar just nu i sängkammardramatiken kring påvens död. Greeley och grabbarna återvände vid det hastigt ordnade nya påvevalet till Rom, riggade apparaterna och kom fram till att det skule bli Wojtyla från Krakow. Programmet höll vad dess konstruktörer lovat. Hur det är nu med snabbare datorer vet jag inte, men boken, som jag läste för ansenligt många år sedan, gav mig många inblickar. Jag tror att den fortsatt skulle kunna vara av intresse.
På inget sätt vill jag dra upp svenskkyrkliga skandaler. Inte Skarpnäck, inte Nordmarken, inte Nässjö, inte Jönköping, inte Växjö – men gärna Alvesta. Tidningen Smålandskomposten hade ”under en längre tid” tipsats om att kyrkorådets ordförande poserat på en hemsida med underkläder och endast iförd dylika. Till Växjö stift hade församlingsmedlemmar tyckt att detta var opassande. Pastoratets kommunikatör hade en firma för trosartiklar, det har jag fattat. Vem påstod att underkläderna avslöjade kroppsdetaljer? Jag vet inte. Kyrkorådets ordförande är väl inte purung och hon som saluförde plaggen hade gjort detta också innan hon blev kommunikatör i pastoratet. Det var förresten hon, prästfru därtill, som skapat underkläderna som en feministisk handling. När Smålandskomposten ställde frågor, plockades somliga bilder på nätet bort. Många var glada, men tydligen inte alla. Några var obekväma med att se kyrkorådets ordförande som modell i genomskinliga underkläder. Jag vet alls inte om bilderna är ”pornografiska, olämpliga och påverkar .. förtroendet för Alvesta församling”, som det sagts. För min del har jag inte på långliga tider haft förtroende för Alvesta församling. De gamla prästerna Erik Ekblad, Karl-Erik Larsson och Göran Alexandersson var i varje fall inte de kyrkoherdar som såg till att Alvesta har landets första HBTQ-märkta kyrka.
Att Smålandskomposten missade den lite mer smaskiga nyheten om kyrkoherden, som nu lever ihop med en kyrkvaktmästare, komministern som är gift med kommunikatören (hon med de geomskinliga underkläderna) och kanslichefen som är gängad med en diakon. Till detta kommer den poserande kyrkorådsordföranden. Jag moraliserar inte. Men jag ser ett pastoralt problem, när allt blir så småttigt och insyltat. De små kretsarnas folkkyrka!. Vem skulle egentligen vilja vara med där? Och jag står lite på avstånd och undrar: Hur har allt detta blivit möjligt? Jag menar, en levande folklig kyrka med ett vitalt kyrkoliv, som nu alltmer framträder som en liten sekt eller klan eller intresseförening! I det läget tar sig de fromma någon annanstans eller – ingenstans. Plusset i Växjö? Plusset i Växjö!
.