S:t Georgsdagen. ”Vi äro svenska scouter vi!” Vi firar stort och förväntas stå upp emot allt skumrask. Inte minst det kyrkliga! Det kan vi gamla scouter göra, för vi har uppfattat hur somliga scoutledare hade komplex, som de gärna tog ut på oss unga scouter. Jag säger bara: var man underbefäl (furir) på Kungl. Kronobergs regemente, satt takterna i när det kom till hajker och läger. Vi unga imponerades inte. Ibland lyckades vi, listiga rävar från patrull Räven som vi var, riktigt bra. Som på Läger Liden då furiren låtit sina scouter bygga en snygg portal in till deras lägerområde och toppat portalen med en svensk flagga. Så blåstes tapto och flaggorna skulle ner. Vi halade kvickt våran med honnör och allt och ställde sedan upp på led inför deras portal. De halade långsamt och högtidligt och det blev som vår kårchef Lasse förutspått: portalen var så konstruerad att flaggan fastnade. Där stod vi, skuldra vid skuldra och gjorde allvarlig honnör. Furiren försökte och försökte – men det var kört. Vi förtröttades inte. Enskild ställning och honnör. Furiren blev alltmer stressad och vi hade allt svårare att dölja vår munterhet. Jag vill minnas att furiren gick till Lasse och bad oss sluta… De tvingades fälla portalen för att få ner flaggan. Jag tror att ni nu förstår vilka pigga pojkar som ansamlats i patrull Räven och vad allt vi lärde då, som gjorde oss uppmärksamma på fusk och skumrask. Den erfarenheten sitter djupt!
Alltså kunde överstarna och jag analysera situationen i Skarpnäck. Överste Olofsson visste berätta att efter Maggie Hemströms kyrkoherdetid har det varit rätt knepigt. En av kyrkoherdarna , en manlig, köptes ut, om Olofsson var rätt informerad. Sedan kom en kvinnlig och hon satt länge, men läget blev alltmer råddigt, fortfarande Olofssons kunskapande. När tjänsten därefter utlystes sökte en hoper hågade, men nuvarande kyrkoherden var inte bland toppkandidaterna. När stiftet på något sätt engagerat sig, var hon på topp och – toppen. ”Henne ska vi ha!”, ropades det ungefär som i berättelsen om tjuren Ferdinand. Det är detta, sa Olofsson, som gör att det är så känsligt med arbetsplatsundersökningen. ”Riktas kritik mot ledningen?”, frågade jag. Överste Olofsson skrattade. I svaga organisationer utgör också sådant som skulle kunna komma att uppfattas som kritik informationer som måste döljas.
Nu förstår alla att jag med mycket stort intresse förbidar arbetsplatsundersökningen från Skarpnäck. Den ska ju komma på något sätt. Allt i undersökningen kan inte hemligstämplas.
Jag förtiger vad som utspelade sig på vår lilla sexa i Vedborm. Vi drack lämpliga drycker, sådana som har potential att kunna skapa uppståndelse, och åt sådan mat som tillhör det nya livet, alltså livet när vi håller påsk (som det hette i gamla collectan). Men vad jag hörde fick mig att dra en allvarlig slutsats. Det grasserar i Svenska kyrkan en svårartad iver att lägga så mycket som möjligt under hemligstämpel och i görligaste mån hålla undan också justerade kyrkorådsprotokoll. I ett pastorat såg jag att namnen på de beslutande och namnen på dem som justerat ett protokoll från församlingsrådet maskats. Var det GDPR? Men de som valts till ett offentligt värv kan väl egetligen inte stiga fran som spökgestalter? I rädda organisationer blir det så här. Jag blir för egen del riktigt rädd.
Då är det Nordmarkens pastorat som bjuder på den riktiga påsksmällen. 414 060:- kostar det pastoratet att köpa ut dr Borg från kyrkoherdetjänsten. Jag håler före att det från kyrkoherdens sida var god vård om pastoratet. Överste Salander frågade ju vid vår lilla sexa, när han fick klart för sig hur det gått till i Nordmarkens pastorat på sitt manligt kärva sätt: ”Kan vilken tokdåre som helst bli kyrkorådsordförande och vad är det då för slappsvansar som leker biskopar och vilka fullblodsidioter befolkar i övrigt den kyrkliga beslutshierarkin?” Jag har ingen anledning att be om ursäkt för överstens expressiva språkbruk, men svaret var väl egentligen ett ”ja” och ett ”det är inte reglerat eller ens explorerat”. Vad ska man annars svara?
Så hur gick det till när den i hovrätten för bedrägeri (BrB 9 kap 1§ 1 st) dömde kyrkorådsordföranden, den s k 33-åringen, blev kyrkoherden kvitt – och i vems intresse. Någonstans kring 10 års ålder köpte jag min första Zebra-deckare, en Agatha Christie, (Mordet på Orientexpressen) och på den vägen är det, så jag tror att maningen ”cherchez la femme” är användbar. Jag menar att om en fd komminister lovar kyrkoherden ”ett helvete” kan man nog med skäl tänka sig att komministern iscensätter sin traktan inte minst som komministern anförtror kyrkoherden att komministern avser att mörda henne. I vart fall tänker överste Salander så. Jag återger i första hand hans mening om det hotfulla i Nordmarkens pastorat, men med bakgrund i mitt idoga deckarläsande är jag ur stånd att falsifiera överstens mening.
Hotet mot kyrkoherden ledde till att säkerhetsavdelningen dels inte lät henne bo i prästgården, dels gav henne livvaktsskydd. Så går det till i Svenska kyrkan. ”Vi tror på alla människors lika värde. Vi gör skillnad” heter det på pastoratets hemsida. Jag är oklar över vem som fick ta kostnaderna.
En mig obekant Ulla Nilsson, 63, ”är en av dem som är direkt drabbade av de samarbetssvårigheter som Annika Borg fått kritik för.” Intressant! Ullas mamma dog för något år sedan. Ulla ville att en pastor från Equmeniakyrkan skulle hålla begravningen i kyrkan. Kyrkoherden sa nej. Och det gjorde förstås kyrkoherden rätt i!
Villka anklagelser som i övrigt riktas mot dr Borg är svårt att förstå. Men befogenhetsprövningen tar Domkapitlet i Karlstad inte upp nu. Locket på för att slippa skitlukten, kan jag förmoda.
Kyrkorådsordföranden, förre bedragaren och brottslingen (Hovrätten för Västra Sverige avdelning 1, rotel 2, dom i mål B 3563-18) 33-åringen har skrivit pressmeddelande. Det går ut på det gamla vanliga ”att blicka framåt”, men när han samlade personalen i pastoratet var det, får vi veta, ”lite blandade känslor”. Några hade väl pejl på att 33-åringen fått arbetsutskottet att den 31 mars besluta om avstängning av kyrkoherden. Fyra (4) personer, inte ett kyrkoråd utan ett arbetsutskott. Där satt Henrik Wiig Pettersson, Lisbeth Karlsson, Robin Olsson och tf kh Ralph Liljegren. Två yrkade avslag, men Lisbeth (Bettan som är centerpartist) röstade för. 2-2. Beslutet blev att dr Borg skulle stängas av, men Olsson och Liljegren reserverade sig skriftligt. (Dnr 2025-0005 KRAU § 632). Kyrkorådsordföranden, 33-åringen och, ja ni vet , fällde alltså utslaget!!! Det verkar inte klokt.
Nu hade stiftet lämnat en rekommendation att Rune Wallmyr skulle tillförordnas som kyrkoherde i Nordmarkens pastorat. Jag undrar hur den pensionist är funtad som tar uppdraget. Han måste vara mer än lovligt lågkyrklig, men det är bara min personliga åsikt. Han förordades av 33-åringen (s) och centerpartisten den s k Bettan. Vilken roll stiftet spelat i denna hopplösa historia borde utredas.
Annika Borg varslades med samma röstsiffror och med samma skriftliga reservation. I en följande paragraf (KRAU § 635) föreslog arbetsutskottet, att kyrkorådets ordförande (den s k 33-åringen) ska ta timeout eftersom han av kyrkogårdschefen är anmäld för kränkning. Då är Robin Olsson ordförande och med röstsiffrorna 2-1 beslutar arbetsutskottet så. Ordföranden Henrik Wiig Pettersson deltagit i beslutet, men det hindrar tydligen inte honom från att reservera sig: ” Jag tror inte detta är ett juridiskt möjligt beslut, då ordförande är förtroendevald och sitter på ett personligt mandat. Enligt mig avgör han själv om han är beredd att ta time out.” (KRAU § 635, dnr P 2025-0003:2 sid 7. ) Vem i allt det kyrkliga sitter inte på ett personligt mandat? Minns nu att 33-åringen är socialdemokrat! Finns det inga sossar längre som är beredda att skaka lössen ur arbetarrörelsens fana?
Som extra krydda och illustration till hur det går till i Värmland har Robin Olssons reservation fått skritfligt instämmande av två ej tjänstgörande ersättare. Robin Olsson och hans två kamrater från FISK och C beskriver hur de haft ”ett gott samarbete med vår kyrkoherde och uppskattar hennes arbete för pastoratet.” (reservation till §§ 632 och 634).
Nu fattar vi att Svenska kyrkan fått en helt annan ordning med lokalanställda präster som står under kyrkorådets eller i värsta fall kyrkorådsordförandens befälsrätt. Befogenhetsprövningarna är ett skämt. Det som utspelar sig i Nordmarkens pastorat finner sig tydligen Plusset i Karlstad i. Men så har den lille mannen också sin bakgrund i Missionsförbundet. Vad säger vi fromma då? Vi säger ett: Teologie doktorn och f kyrkoherden Annika Borg fattade det i detta läge enda möjliga beslutet. Och det fromma som därtill ska sägas? ”Mot dumheten kämpar också gudarna förgäves.”
