Skarpnäck och Nordmarken är exempel på hur snett lokalanställningen slår. Befogenhetsprövning för att hantera en komminister i Skarpnäck väckte mitt intresse. Jag försökte läsa lite vidare och ville studera arbetsmiljöundersökningen. Det fick jag inte. Hemliga handlingar väcker mitt intresse. Nu underkändes hemligstämplandet av Stockholms domkapitel, men församlingen behöver tre veckor på sig (helt enligt bestämmelserna) för att bestämma om domkapitlets beslut ska godtas och handlingen, men då maskad, ska komma mig till del. Det är bara att vänta. När min vän överste Olofsson kommer till Öland nästa vecka kan det bli intressant att se om han har några dokument med sig. Han vet att spionen lägger pussel, men han behåller inte sin bit om jag kan ha någon glädje av den, har han sagt. Översten var fänrik och markstridare vid den krigsförbandsövning (KFÖ), där jag av bataljonschefen fick det omöjliga uppdraget att få en hoper officerare att läsa ett rätt (för att inte säga ”helt”) ointressant rutinmeddelande, som Chefen (BatC) var mycket angelägen om: ”Det får du se till!”, sa han. Kopiator hölls vi inte med i fält, anslagstavlan kollade ingen. Jag tog rutinmeddelandet, skrev ut det på ett A4, satte dit röd hemligstämpel samt la papperet på ett bord vid ingången till bataljonssstaben. Alla som skulle in i något ärende, alla, såg hemligstämpeln och rusade fram för att läsa. Fänrik Olofsson också. Det var i det sammanhanget vår vänskap begynte – för att sedan fortsätta också vid kommande ubåts-incidenter. Vad många hemligheter jag förvaltar!
Fallet med Nordmarken väcker fler frågor. Det kan bero på att saken tycks riktigt skitig. Där har tydligen kyrkorådets ordförande, den s k 33-åringen, skickat in en begäran om befogenhetsprövning till domkapitlet, men läser jag rätt finns i denna begäran inget som talar för att kyrkorådet begärt befogenheten. Inga beslutsparagrafer anförs. Det verkar som om 33-åringen i ordföranderollen agerar kraftfullt så till den milda grad, att kyrkoherden stängs av på stört och alltså inte har tillgång till tjänstetelefon eller dator. Hon finns helt enkelt inte. Jag undrar vad hennes konfirmander då tänker. Till exempel. För denna omedelbara avstängning – utan domkapitelsprövning – finns inget som helst stöd i lag och författning. På mig framstår handlingssättet som ett enkelt ”Låt Jerusalem brinna”. Makthavare brukar tänka så, Nero om Rom och Adolf om Paris. Bara som exempe på MAKT och maktgalenskap, Helge!
Vi har alltså hamnat precis där vi varnades att hamna när lokalanställningen infördes. Missionspastorerna varnade. De hade i sina sammanhang sett mången maktfullkomlig ordförande styra och ställa. Men systemet infördes i Svenska kyrkan med befogenhetsprövning som säkerhetsåtgärd. Pyttsan! Nu ser vi hur det blev och det gäller att slå till bromsarna kvickt – om det alls är möjligt. För egen del muttrar jag att det blir galet när ämbetet och teologin om ämbetet ställs åsido. De okunniga trodde också att ”prästernas privilegiebrev” (år 1723) handlar om fördelar för prästerna, när dokumentet egentligen beskrev vad Kyrkans frihet från kungamakt och annan makt handlar om och säkras. Kungar kan finns också i det lokala!. Det var ett identitetsdokument för Kyrkan i Sverige. Statskyrkan har alls inte varit så statlig som en del tycks ha fått för sig. Denna insikt hindrar inte att arbetsgemenskapen Kyrklig Förnyelse tog upp det medeltida slagordet som egen målsättning: Libertas Ecclesiae, Kyrkans frihet. De samtida kraven på att bli präster kvitt belyser hur viktig denna frihet är och i samma mån hur hotad den är.
Jag fick ut den begäran (8 sidor) om befogenhetsprövning 33-åringen sänt in till domkapitlet. Bara två rader var maskade. Hela kyrkorådet, domkapitlet och SKAO har fått sidorna omaskade. Vad tre vet, vet världen. Det betyder att man kan veta vad som var maskat. Detta: ”Det pågår i samhället en negativ ryktesspridning rörande Annika Borgs förehavande och leverne, vilket skadar pastorat.” (s 8) Pastoratet? Församlingslivet? Kyrkoherden själv? Det andliga läget i Årjäng med omnejd? Åttonde budet – någon? Luthers förklaring? Jag kollar i Den svenska psalmboken: ”Vi skall frukta och älska Gud, så att vi inte förråder, baktalar, sprider lögner eller talar illa om vår nästa, utan urskuldar honom, tänker och talar väl om honom och tyder allt till det bästa.” Fast det kanske bara gällde då, på 1500-talet?
Den undersökning om kyrkoherdars arbetsförhållanden som SKAO gjort, har just redovisats: Drygt 50 procent av kvinnorna har drabbats av skvaller och förtal ”Något som sticker ut på ett negativt sätt bland kyrkoherdar är mobbning och digitala kränkningar. På båda områdena uppger kyrkoherdar sig i väsentligt högre grad utsatta än andra chefer. – Här är nolltolerans förstås det enda acceptabla. Vi kommer utifrån studien att bland annat sätta fokus på stödet från kyrkorådet som avgörande för kyrkoherdars arbetsmiljö, säger Anna von Malmborg.” Var förresten inte Morsan och Annas farmor goda kollegor och vänner? Jag tror Ärkeplusset får en dyster stilla vecka med tre trista dagar samt en misslyckad påsk vad firande beträffar om han läser och tänker på undersökningen. Hur kv*nn*pr*stm*tst*nd*r* upplever sin situation har inte undersökts. Dessvärre.
Sören Dalevi är Pluss i Karlstad. Vi får hoppas att ”sola skiner i Karlsta” ,för det kan han behöva. Hans kräkla är ju så skapt, att den fungerar som en herdestav, dra fåren in hjorden, och en knölpåk, slå vargen. Kan han det? Är Plussarna selekterade i avsikt att stå fienden emot eller seleketerade utifrån något trivsamhetskriterium, dvs att vara ingen till anstöt? Vilken ämbetssyn har Dalevi, en syn där han är herde och vårdare av sina präster, de som sköter församlingarna på Kyrkans uppdrag eller något mindre och mer trivsamt som syssla betraktat?
Minns hur det var. Sockenmännen skulle uppsöka biskopen för att få en präst till socknen, lagsökningsområdet, som skulle vara territoriet för den kristna församlingen. När sockenmännen byggt kyrka och prästgård med tillhörande hus, fick de biskopen att sända en präst till dem. Biskopen kom resande, installerade prästen och såg till att prästen inte lämnades ensam. Han fick ett råd med sig, inte en styrelse över sig. Däremot en prost och tillsyn av stiftet, biskop och domkapitel. Det heter ”kyrkoråd” och med det ordet uttrycks det grundläggande, att vi behöver rådslå med varandra. Det kräver i sin tur att de förtroendevalda vet sina uppgifter som Kyrkans förtroendemän- och kvinnor. Kyrkans! Inte partiets. Inte ens gruppens. Uppgifterna är viktiga, men något annorlunda än prästens förstås. Församlingens väl och ve som en kristen församling är uppgiften. Slirar det här, hamnar församlingen i förfall. Det är biskopens uppgift att vara väktare på Sions murar så att murarna inte faller sönder och samman. Det kräver uppsikt över sprickorna, läromässigt, moraliskt, organisatoriskt. Det kräver kunskap i demonologi också. Kriget är ingen lek och Kyrkan lever utsatt, i ständigt krigstillstånd. 1 Pt 5:8-9, 2 Pt 2:1-3 3:17-18 bara för att ge några referenser till något som de första kristna, nydöpta som de var, efter apostelns mening skulle behöva höra. En hoper konflikter i Svenska kyrkan handlar nog om andlig strid, citera mig gärna!
I Stilla veckan har jag inte tänkt slända. Världen får bedriva sitt spel som den vill. Ni får ägna er åt er helgelse sländorna förutan. Annandag Påsk kan jag kanske, om Gud vill, återkomma? Under tiden kan mer material som belyser behörighetprövningseländet alltså komma under mina ögon. Och jag säger på kristet sätt: Så mycket uppståndelse som möjligt. Det drar ju mot påsk – och då vet ni!
