Det är trängsel och upphetsat i Gökboet och det beror på skogsutredningen. Ni tänker nu att det beror på att gökens revir hotas av kalhyggen. Det är inte så jag tänker. Jag är fågelvän. Min fru tycker att fåglarna, nu när det är snöfritt, kan få leta mat själva utan vårt bistånd. Jag införskaffar talgbollar och tänker i all min kristlighet att någon måste vara för lata talgoxar och den late lille hackspetten. Därför serverar jag återkommande fem talgbollar i en särskild bollställning. Lite också för att katterna gillar att iaktta de pickande fågkarna. Det är uppenbart katternas egen underhållning. Djurvän är jag alltså. Det är nog mest präster och deras överord jag har svårare för.
Ni kan läsa själva! https://www.kyrkanstidning.se/debatt/nodlage-varlden-odestimma-svenska-kyrkan
Jag missar alltså inte den högstämda förvirringen! Vart ska vi ta vägen om Svenska kyrkan säger nej till sin så viktiga skogsutredning? Det kan ni fråga oss andra om, vi som återkommande mött maningen att vi borde lämna Svenska kyrkan efter hennes så viktiga kyrkopolitiska beslut 1958, 1979, 1982 och 1994 samt 1998/99. Vi uppfattade aldrig att Gud gett oss marschorder, så vi stannade. Några bildade Missionsprovinsen. Ni kanske kunde bilda Skogsprovinsen och där bedriva er bokstavstro om klimatet. Förr i världen skrämdes med bokstäver och det kunde nog fungera då med ett ”anathema sit!”. Nu får vi emellertid inte skrämma varandra med olika siffror, heter det från Gökboet. Vad betyder denna utsaga – rent intellektuellt? Får vi inte debattera i sak med underlag utan bara känslomässigt?
Jag är programmerad att misstro stolta paroller. ”Der Führer denkt für uns! Eller ”Die Partei hat immer recht!” är usla hållningar och faktiskt osanna hur vackra och lockande de än kan uppfattas vara. Att min vän statsvetaren demaskerat hela tillställningen både roar och oroar mig: ”En intressant iakttagelse … är socialdemokraternas vilja att förstatliga kyrkans egendomar omkring 1930. Skulle den Enanderska utredningen få gehör i Kyrkomötet, har skogen i princip blivit ägd av det sekulära samhället! Arthur Engberg ler i sin himmel!”
Borde jag analysera ajälva animismen (att naturen ses som besjälad) eller nöja mig med Gökbo-anlysen och finkänsligt antyda, att dom inte är riktigt kloka? Kanske kan jag nöja mig med att återge den den falska högstämdheten. Vad ger ni mig för detta? ”Som människor har vi att välja livet och stå i kärlekens tjänst” och ”vi överlever bara i samklang med livet omkring oss.” Det låter något, men blir vi 70 eller 80 år har livet blivit långt. Välja livet handlar handen på hjärtat om något annat. Om Jesus. Kyrkan, Ordet, sakramenten och konsekvenser av Guds heliga handlingar med oss
Vi ska inte skrämma varandra med siffror. 30 silverpenningar eller 153 fiskar? Men poängen för de tre skribenterna är att de tar patent på skrämseln. Vi ska glömma hur det egentligen (”jängtlien”) är med Northvolt, Stegra och allt det storslagna, som enligt förståsigpåarna är ett rent ponzibedrägeri, där vi är de bedragna. Skicka in de gröna så blir jag rädd. ”Med en solidarisk fördelning skulle ingen församling förlora mer än 1%” av intäkterna! Om inte om vore, skulle myggan vara en ko, sålunda.
Det milda vanvettet kan jag stå ut med. Gökbo-teologi alltså,
Men ljugandet upprör mig:
”Vi förstår att det finns kunskap om hur skog ska brukas för att på kort sikt ge största ekonomiska avkastning”, heter det. Men vem har sagt att denna kortsiktighet och rovdrift gäller skogvården i de skogar som stiften fått ansvar för? Det som här skrivs är direkt vilseledande och kränkande för dem som bryr sig om växter, djur och all natur, stiftens skogsfolk alltså. Jag fattar inte att KG Hammar sätter sitt namn under detta! Mildras saken av påståendet ”men tiderna har förändrats”? Hur då? De tre menar, att skogen ska brukas på så vis att vårt uttag begränsas med hänsyn till arternas samspel och urfolkens rätt.
Det happade sig så, att jag just läste om ett urfolk, skåningarna. Kyrkoherden Per Evander var ”äkta skåning”. Urfolk sålunda. ”Till sin yttre människa blonmd och rödlett, satt, sund och ladtligt blodfull.” Professor F.A. Johansson var en ”företeelse”: ”Han återspeglade i hela sitt yttre skick otillgjordt och rättfram en andligen rikt utrustad småländings oförsvagade originalitet”. Professor Pehr Eklund ”spekulativa läggning var nog ett drag i han skånskhet. Han var genom många generationer en son av den skånska slätten med dess vida vidder.” Tala om urfolk! (jag har citerat minntecknaren, hovpredikanten H.E. Hallbergs minnesteckningar vid prästmötet i Lund 1912, (Handlingar rörande prästmötet i Lund den 10, 11 och 12 september 1912, Håkan Ohlssons Boktryckeri, Lund 1912-13, sidorna 157,131 och 119).
Det teologiska problemet tror jag, med hjälp av professor Sven-Erik Brodd, handlar om en skapelseteologi som står frikopplad från kristologin (läran om Kristus) och ecklesiologin (läran om Kyrkan). Himmelens och jordens skapare utmanar oss att se rubbet och se hur rubbet hör ihop. Frågor på det? Och då märkte ni i nödlägestexetn från Gökboet, att inget sägs om Jesus och inget om Kyrkan mer än det befängda påståendet, att Jesus aldrig sa att vi ska sätta pengarna först för att ha råd att tjäna Gud. Men med hjälp av den orättrådige Mammons goda skulle vi skaffa oss vänner som tar emot oss i evighetens hyddor… (Lk 16:9). Vännerna kan visa sig vara inte bara skogsarbetare, skördare och skotare utan också sågare och snickare, kanske. För att inte tala om alla som värdesätter att få bo i hus och sitta vid bord på stolar och i soffor och fåtöljer – kanske rentav vid en skön björkvedsbrasa? En trovärdig kyrka ägnar sig åt realism och inser att skogen ska skötas efter den grundläggande instruktionen: ”bruka och vårda” (1 Mos 2:15)
Gökboets idealister tror jag alltså inte. Orden var inte bara alltför fagra utan direkt i avgörande delar lögnaktiga och perspektivlösa; Enkel upphetsad moralism. Ska vi ta lite grundläggande uppgifter. Statliga Sveaskog äger 3.9 miljoner hektar skoh, 3 miljoner produktiv skogsmark, SCA är Europas största privata markägare med 2,6 miljoner hektar, varav 2 miljoner hektar är produktiv skogsmark. Stora Ensos skogsinnehav i Sverige uppgår till 1,4 miljoner hektar, varav 1,15 miljoner hektar är produktiv skogsmark. Svenska kyrkans pastorat ståtar tillsammans med 400 000 hektar. Jag säger inget mer. Jo, kanske ett.
Hälften av skogen i Sverige är privatägd. Det är till exempel skogsbonden som på söndagen är kyrkvärd och går ut till sina maskiner på måndagen för att vårda sin skog. Så har det varit i generationer. När hon planterar ny skog är det på 60-70 års sikt, alltså med barnbarnen som nya intressenter. Och när Kyrkans skog vårdas är perspektivet rimligtvis också det omvända. När denna mark donerades, vad ville donator? En rimlig gissning är att donator ville ”vården om Kyrkan”, gudstjänst, undervisning, diakoni och mission. Ungefär som när småskolläraren i Furuby och sedermera pensionären i Helgevärma Hulda Sandahl skänkte två silvervaser till altaret i Ormesberga kyrka och hennes brosdotter småskollärare Astrid Sandahl några årtionden senare skänkte sn altarikon, målad av Sven-Bertil Svensson. Söndagar utan gudstjänst i kyrkan kunde de inte föreställa sig, föreställer jag mig. Andra i släkten hade skog, men var obenägna att hugga. Den stod och ruttnade, påstod min kusin lantbrukaren Lennart Sandahl, som varit och tittat.
När det blir så människocentrerat som i Gökbo-inlägget är det frestande att påminna om Kyrkans väntetid, den tid när vi väntar en ny himmel och en ny jord. (Upp 21:1) Jord och himmel ska förgås som plagg som slits ut (Ps 102:27). I detta slitage gäller att Gud är densamme. Självfallet är inte detta någon carte blanche att förstöra jorden. Men kanske skäl att hoppas att helgelsen inte bara ska sätta sig i känslolivet utan också i förnuftet och samvetet?
