Klimateriefariseismen

Det öppna brevet från Växjö stift till vännerna i kyrkostyrelsen finns på stiftets hemsida. https://www.svenskakyrkan.se/vaxjostift/oppet-brev-om-skogsutredningen ”Himmel och pannkaka” tänker jag när jag läser Barometern/OT där en Amie Ringberg, stiftsfullmäktig för Himmel och Jord, uppenbart levererar råsopar över stiftet. Hon påstår att stiftet vill maximera pengaflödet från skogen. Så har det inte varit, det vet jag. Påhoppet på förvaltningschefen i Växjö stift med påståendet att vederbörande ”indirekt hotat SLU och spridit lögner om utredaren” är oprecisa och kränkande. Inte i första hand kränkande för förvaltningschefen utan för mig. Jag får inte veta vad påståendet går ut på och kan allts¨ inte bedöma argumentationsvärdet. Om det spridits lögner om utredaren vet jag inte heller. Jag såg honom i bilderburken och där steg han fram lika hotande och vred som klimaterieföreträdarna brukar vara. Om Svenska kyrkan inte gör som Göran Enander vill, hotar en kritikstorm. ”Make my day”, som Clint Eastwood skulle säga I motsvarande läge.

Mammon och maktfullkomlighet gäller om Växjö stift får bestämma och ”det är sorgligt att läsa biskopens och stiftsdirektorns namn på denna dåligt sminkade skamfläck” som remissvaret utgör. Amie Ringberg är ersättare i Egendomsnämnden, men av protokollet framgår inte något annat än att alla var överens i ärendet. Inget särskilt yttrande alltså. ”Nå då så!”, säer vi erfarna parlamentariker. Att Himmel och Jord är Miljöpartiet i kristlig skepnad ska kanske nämnas? Kristlig? Tja. Jag skulle nog vilja pröva fariseismen som grundhållning i klimateriefrågan. Det var Göran Enanders stöddiga hållning som motiverade mig. Han upprörs alltså över att några remissinstanser ifrågasätter hans slutsatser. Det tar han djupt personligt.
Vill ni fördjupa er så kolla https://www.svt.se/nyheter/sapmi/utredaren-i-hard-kritik-mot-svenska-kyrkan-trixar-med-siffror och komplettera med https://www.svt.se/nyheter/lokalt/skane/lunds-stift-tar-strid-mot-utredning-vill-fortsatta-avverka-skog


Efter att ha sett detta kom jag att tänka på problemet med fariseismen.
Zakut är begreppet, detta att ha rätten på sin sida och därmed en rättfärdighet som ger särskilt företräde. Pröva tanken på klimateriet! Klimateriehållningen är att fullgöra vad klimatet kräver, ställa det kravet på sig själv och andra och låta hela livet bestämmas av detta krav, dvs bestämmas av rätt och sanning och omsorg om skapelsen. Klimateriefariseismen går ut på att finna grundläggande normer, som alla bud kan föras tillbaka till. Då blir Svenska kyrkan det hon måste vara: ett föredöme. Just detta är något som är fullkomligt främmande för den nytestamentliga undervisningen, har professor Hugo Odeberg lärt mig. (Fariseism och kristendom, Gleerup, Lund 1943, s 95). Den kristna hållningen är snarast en beredskap att ”alltid ha de rättfärdiga emot sig” (Odeberg aa s 102).

Vi brukar inte fråga våra förtroendevalda och våra anställda hur de har det med Jesus. Det kan bero på frikyrkligheten, som härjat med folk. Men det borde inte hindra frågan om folk ska ha arvoden, löner och trygghet just från Svenska kyrkan eftersom den uppenbara risken är att om det inte rent personligt och konkret (gudstjänstbruk!) handlar om Jesus som är Kristus ,då görs Kristus ”till en högtstående moralisk lärare” men ”då har man också lämnat den urkristna åskådningen och står i och med detsamma på den rakt motsatta åskådningens ståndpunkt: den fariséiska.” (Odeberg aa s 110)

Det är kliniska frågor som anmäler sig, inte privatmoraliska. Men alla fattar förstås att frågorna styr in på själva avgrunden och den finns och skär, det var inte jag som påpekade saken, rakt igenom Svenska kyrkan. Glöm inte vad prosten Gunnar Forkman i all oskuld lyckades visa för Jesper Bengtsson, som på uppdrag av skrev boken Reformismens väg – om socialdemokratin och kyrkan (Tankesmedjan Tiden 2020 ): ”Det öppnar sig en avgrund melan denna kyrkosyn och den bild av kyrkans roll och funktion som präglat socialdemokratisk politik under 1900-talet och det tidiga 2000-talet.” (Bengtsson aa s 92). Vad är det för kyrkosyn Bengtsson talar om och som Forkman står för?Jag ber att få upprepa citatet från kyrkomötet år 1957:

”Den svenska kyrkan är icke en statsinrättning som riksdag och regering kan ordna efter behag. Den är en del av Kristi kyrka på jorden. Dess högsta auktoritet är inte folkmajoritetens vilja, ’tidens krav’ eller något sådant. Det avgörande för den är, vad dess Herre vill.” (Bengtsson aa s 92)

Laila Naraghi, vars morfar Otto Walter promoverades vid samma tillfälle som jag och vars mamma Anna-Lena var i samma sommarkyrkogrupp som jag på Eriksöre Camping, Öland, är riksdagsledamot (s). Hon drog samma s-narrrativ om Svenska kyrkan som ”gjort en fantastisk resa, och tjänar som föredöme”. (Barometern/OT 29/10 2024) Hennes essä Jag tänker på Branting finns i Tiden 3/2024, sök på nätet. Hennes poäng är ”demokratisk folkkyrka” och just detta är ingen poäng mer än för Deutsche Christen och sådana. Einar Billing såg en folklig men inte en demokratisk folkkyrka för Kyrkan hålls med en Herre och då kan hon aldrig bli riktigt demokratisk – men folklig på riktigt, förstås. (Mt 12:21) Det är nog passande att använda fastetiden för att fastlägga hur det är med den där avgrunden i praktiken och hur den omständigheten att avgrunden går tvärsigenom Svenska kyrkan ska hanteras. Om detta kommer inte – det är min synnerligen kvalificerade förmodan –Ärkeplusset eller någon av de andra Plussarna att ha någon mening. Har ni hört någon av dem kommentera Jesper Bengtssons bok, den som så otvetydigt beskrev den avgrund som finns och det dubbelspel som då måste spelas, när vi låtsas som om avgrunden icke funnes? Där satt den igen!

Klimaterieentusiasterna bör få frågan och avkrävas ett svar: Vad säger du om Jesus och vilka konsekvenser får detta, när du hör kyrkans klockor bångelibinga? Och socialdemokraterna ska jagas oförtröttligt ett valår just här. Det finns många anständiga sossar. Det finns en hel del andra också. Utmärkande för somliga i det kyrkliga att de draperar sig i fromma trasor och fraser när de hamnar vid fina bord och få dricka kaffe i Ärkeplussets salong i koppar av tunt porslin, så tunt att kaffet fort svalnar och folk kan gå ut i Uppsalakvällen, nöjda med både gratisätande och festretorik.

Till festretoriken hör självklart belåtenheten med att förtroendebarometern visar alltmer positiva bedömningar. Ingen tycks längre komma ihåg Herren Jesus, som hade ett ord att säga i sammanhanget: ”Ve er när alla berömmer er. På samma sätt gjorde ju deras fäder med de falska profeterna.” (Lk 6:26)

Nu kunde kritiska betraktelser anställas med frågan om folk, som sällan eller aldrig återkommande undersöker vad som finns innanför kyrkmurarna, gör positiva bedömningar medan gamla präster gör helt motsatta. Vad är främst värt att fundera över då om man är Pluss eller rentav Ärkepluss? Hur var det man sa 2021: ”Utskottet vill betona allvaret i den prognos som visar att Svenska kyrkan 2030 kommer att ha endast 4,7 miljoner medlemmar.” Jag har läst det s k Kyrkomötets Samhälls- och kulturutskottets betänkande 2021:1. Läst med fasa: ”40 procent av dem som lämnat Svenska kyrkan uppger att orsaken till utträdet var att de inte tror på Gud, 20 procent angav ekonomiska skäl eller att medlemskapet inte upplevs som meningsfullt. Drygt fyra procent, framför allt äldre medlemmar, uppger att de valt att lämna Svenska kyrkan på grund av att de blivit besvikna eller arga på någon av kyrkans representanter.” Ni minns att det var p g a alla kv*nn*pr*stm*tst*nd*r* som folk lämnade när det begav sig. Det var lögn då och är lögn nu! Men det sa ingen då och säger ingen nu. Lögnväsendet triumferar.

Hur var det och hur är det siffermässigt? År 1972 hade Svenska kyrkan 7.7 miljoner medlemmar, 2023 5.4 miljoner. På söndagen samlades 9 miljoner gudstjänstfirare år 1990, nu är den siffran 2.5 miljoner. Kör ner de feta fraserna i truten på de finkristna i Svenska kyrkan, det är min mening och maning. Till att börja med!