Statskultens präster i det romerska imperiet läste framtiden i fåglarnas inälvor eller efter deras sätt att flyga. Gudarna meddelade sig med tecken. Prästerskapet skulle tolka dessa auspicier. Min känsla av kollegialitet med dessa politiskt korrekta och denna klass politiskt högt skattade är obefintlig, men jag kan förstå själva tänkandet. Det ges också i vår tid auspicier, men de återfinns som notiser i tidningar, radio och tv eller tolkas ordrikt (men inte sällan substanslöst) av ett prästerskap, sk ”förståsigpåare”. En är flintskallig och anställd av statstelevisionen. Jag tror att ett antal nedslag kan ge oss bättre kunskap om den framtid som väntar.
Nedslag 1: Det ska bli kyrkoval igen. Dan Lundqvist Dahlin tror inte på Gud men väl på kyrkovalet eftersom han är s-ombudsman och partiets kyrkovalsgeneral. ”Jag var inte jätteuppdaterad på vare sig Svenska kyrkan som organisation eller vår kyrkopolitik, nu har jag fått lära mig många nya saker.” Tidningen Dagen var först med att ge ombudsmannen utrymme. Torsdagsdepressionen? Tystnad så här långt.
Nu kommer vi till den avgörande frågan, där vår ombudsman plötsligt träder fram som kv*nn*pr*stm*tst*nd*r*! Hur känns det för partiet? Man kanske skulle fråga Jesper Eneroth om hur han kom fram till att detta med kv*nnl*g* pr*st*r är just vad Gud vill. En gång ville han på tåget mellan Uppsala och Stockholm höra varför jag var kv*nn*pr*stm*tst*nd*r*. Jag var obenägen att svara med motiveringen, att skulle han finna mig ha goda skäl, skulle hans kyrkopolitiska liv vara ifrågasatt, dvs han skulle vara körd. Jag ville inte att han skulle bli lika illa behandlad som jag, med andra ord. Det fanns böcker att läsa. Jag avrådde dock från läsning och det är inte vanligt att jag gör. Men Jesper var ung och dåförtiden ofördärvad. Nu skulle han möjligtvis få reda ut varför vi har så få kvinnliga imamer och vad Tro & Solidaritet har för mening om detta. Och med egna ord avlägga den goda bekännelsen till hur han kom fram till Guds sanning om prästämbetet i Svenska kyrkan. Det kunde man fråga fler om…
Men alltså inte Dan Lundqvist Dahlin. Han är inte bara kv*nn*pr*stm*tst*nd*r*, han tror inte på Gud – och då faller allt. Han kan inte i någon rimlig mening tro att Svenska kyrkan har med Gud att göra. Ärkeplusset tycks ha hamnat i en svår sits – för att inte tala om alla sossar i kyrkomöte och kyrkostyrelse.
Att socialdemokraterna låter en kv*nn*pr*stm*t*nd*r* sköta kyrkovalet är uppenbart uppseendeväckande. Han är värre än jag. Han tror inte i någon mening på reformen, eftersom han inte tror på Gud och då kan han ju inte tro att Gud vill ha kv*nnl*g* pr*st*r! Att karln dessutom har kansli i riksdagshuset utmanar, enligt min ringa mening. Kyrka och Makt är en olycksalig kombination. Det hela ter sig alltmer som ett spektakel. Vad ska en allvarlig kyrkokristen göra då? Allt – utom att hålla käften! Man kan citera Rune Klingert, som DN (15/6 1964) en gång citerade med välbehag: ”Det måste vara något fel i ett teologiskt system som lämnar Kyrkan så fullkomligt värnlös i händerna på Kyrkans motståndare.” Felet inte bara består, det har helt skamlöst förstärkts.
Det ska, menar jag, kosta de politiska partierna att ge sig in i kyrkopolitiken. Det ska kosta anseende – och politiska partier är i anseende- och förtroendebranschen. Hade Torsdagsdepressionen varit en ovanlig tidning, dvs en som ställer kritiska frågor och hittar svagheter, hade tidningen kvickt begärt biskoparnas kommentarer om s-generalens trosbrist. Harmsna kv*nnl*g* pr*st*r kunde också ge sig på ateisten. Vi behöver inte ta till bajonettfäktningens grunder så här i ofärdstider, men skarpa frågor måste ställas. Och det är inte bara socialdemokraterna som bör få hantera seriösa frågor om den kyrkliga integriteten. Tänk på era gamla söndagsskollärarinnor och stå upp för deras undervisning, den som höll fram Svenska kyrkan som något mycket mer än en ideologisk statsapparat. Kläm till med frågan vad politiska partier har i Svenska kyrkan att göra efter skiljande kyrka-stat. Det var vedervärdigt tidigare, det är än värre nu – för nu är den funktionella ateismen införd som bärande princip. Ska vi verkligen tiga då?
Nedslag 2: Växjö stift har svarat på skogsutredningen, sida upp och sida ner. Det är ett med vänligt tonfall avfärdande av det mesta. I samefrågan har Växjö stift inga synpunkter med argumentet att det inte finns några samebyar i stiftet. Det har fogats ett öppet brev till remissvaret. ”Kära vänner” heter det och det får nog kyrkostyrelsen uppfatta vara ett klassiskt ”Dear John-Letter”, alltså ett brev där någon gör slut : ”Oaktat de förslag som läggs finns det stiora brister i utredningen, och vi ställer oss frågande om den därmed kan fungera som underlag för ett beslut. Bland annat saknar vi en allsidig forskningsbaserad analys av de förslag utredningen lägger samt en analys av risken för anpassningsbeteende. Det är ett demokratiskt problem att utredningens trovärdighet är ifrågasatt.” Vilka har undertecknat denna avhyvling?
+Fredrik Modéus, stiftsstyrelsens 1 v ordf Anton Härder, egendomsnämndens ordförande Nils Grönqvist samt stiftsdirektor Camilla Ruben. Fart på speleverket, må jag säga. En förtroendevald sosse och en förtroendevald bondeförbundare, vad ger ni mig för det? Modéus II därtill!
Modéus II blev omedelbart påhoppad i Barometern/OT av Aina Hagberg, som varsnade faran att Plusset ”riskerar sin trovärdighet hos stiftets miljö- och klimatengagerade kyrkomedlemmar”. https://www.barometern.se/2025-02-20/stiftsdirektorns-svar-ar-intressant-i-sin-vaghet/ Aina citerar från stiftets hemsida, där Modéus II tydligen fått till det: ”Nödläget gör att vi behöver rannsaka vårt sätt att leva.” Med sådana ord riskerar Aina att Modéus II inte vill ”ta i na”, som det heter. Men Aina kanske lär sig att biskopars ord inte alltid är att lita på? Hon kan ansluta sig till dåvarande biskopen av Fulham, han som var så trött på biskopar och avskydde dem så hjärtligt att han, när han själv blev biskop och klädd i biskopsskjorta, passerade en spegel fylldes av genuint obehag. Han har själv berättat det!
Aina kunde kanske också fundera över biskoparnas trovärdighet i relation till Kyrkans Herre? Detta skulle väl vara den grundläggande trovärdigheten? Tänk om Herren Jesus inte tycker att de är värda så mycket tilltro? Vad gör vi då? Och hur ska vi få veta? Jag undrar, för Biskopsmötet har inte hört av sig om den genomgång/diskussion om ämbetsfrågan jag erbjudit mötet, det där med ”ena handen bakbunden om de föredrar det”, ni vet.
Nedslag 3: Annars har det nyrevolutionära bladet Svenska Pastoraltidskrift låtit två advokater lusläsa advokatbyrån Nexts utredning om prästvignings- och anställningsvillkor. Hast Du mir gesehen! De kom till en helt annan slutsats! Håll utkik på vad som kommer i SPT, numera tydligt på krigsstigen.
Jag lugnar nerverna med att läsa Dagens Lösen 2025. Fromhet är vad som behövs i dessa tider där auspicierna ter sig rätt dystra.
